Enda anledningen till att jag inte broderat de orden på en kudde att vila mitt
ibland lite trasiga huvud på är att jag inte har fått tag i orange frotté.
Är radiostyrd på bloggar om kraschade hjärtan. Bloddroppar och salta tårar.
Lyssnar på Animal på repeat.
Ni skriver så att det gör ont. För att ni är i det.
Olyckan, sveken eller enklare än så -
sorg så djup att ingen kan bottna, för att man vill mer än den man älskar.
Den som inget lovat bär ingen skuld men det förstår inte kroppen.
Den tror att man har dött.
Jävlar vad min hjärta går sönder när jag läser er.
Så ledsna och knivskarpt kontrollerade ord och ändå kan smärtan rista revor i feberskör hud.
Att veta att något är skrivet i stjärnorna och så blir det ändå inte av.
Människor kan ta slut för mindre.
Tror att jag måste vila nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar