Intervju med Cirkelnförfattaren Mats Strandberg

Filmen



















Vad handlar Cirkeln om?
- Om sex väldigt olika gymnasietjejer som får veta att de är häxor, utvalda för att stoppa apokalypsen.

Har du haft någon egen supernaturalupplevelse?
- Nej, bara i tv-soffan. Där kan jag inte få nog.

Tror du på övernaturliga ting?
- Jag tror att det finns en större mening med tillvaron. Jag tror att de döda kan besöka oss och vägleda oss. Jag tror att vissa har förmågan att känna på sig saker i förväg. Såna saker.
- Det är ett så konstigt uttryck egentligen, ”övernaturligt”. Om det finns så är det ju en del av naturen. Det var det vi ville jobba med i ”Cirkeln”-böckerna, att det magiska skulle kännas som en helt naturlig del av tillvaron. Självklar, men också jobbig att handskas med och svår att hantera, precis som allt annat.

Tror du på real love?
- Haha! Ja. Absolut. Annars skulle ju livet vara helt meningslöst. Men jag tror inte att kärleken till varje pris måste vara livslång, även om jag hoppas att jag och min kille kommer att vara ihop för alltid.

Är det för att du är homo som du har lättare att skriva om tjejer?
- Nja… Det finns ju massa straighta män som skriver alldeles utmärkta kvinnoporträtt. Och ingen frågar ju JK Rowling om det var svårt att skriva om Harry Potter för att han är kille.
- Nu handlar ju Cirkeln om sex stycken tjejer, och visst, många av deras problem handlar om alla roller som tjejer förväntas passa in i. Men i första hand är de människor. Och det gör mig jätteglad att killar också läser Cirkeln och känner igen sig. För varför skulle de inte kunna göra det? Att bli mobbad känns ju likadant vare sig man är tjej eller kille. Att få sitt hjärta krossat gör ont oavsett vad man har mellan benen. Jag skulle älska om vår bok kunde krossa fördomen som säger att en bok om killar kan läsas av både tjejer och killar, men en bok som handlar om tjejer automatiskt blir en ”tjejbok” som bara tjejer kan läsa. Det är ju trams.

UM vänder sig till de som är 15-24 år. Tror du att det är lättare att vara homo idag?
- Jag hoppas det! När jag var i den åldern var bögar bara ihopkopplade med aids, och det fanns knappt några kända flator och bögar. Det var få som vågade komma ut i vardagen också, så det frodades fördomar om hur bögar och flator var. Nu är det mer öppet. Jag tror också nätet har stor betydelse, att man kan få kontakt med andra den vägen.

Vem är du mest lik, till sätt och utseende, mamma eller pappa?
- Definitivt min pappa! Och farfar. Vi är kopior av varandra.

Du var mobbad i skolan. Hur gammal var du och hur löste du det?
- Det var i högstadiet. Jag tror jag var ett tacksamt offer, för det märktes hur mycket jag tog åt mig. Jag blev ledsen istället för att slå tillbaka. Tyvärr försökte jag till varje pris bli populär, och jag är verkligen inte stolt över att jag gjorde det genom att snacka skit och trycka ner de som var ännu lägre ner på stegen. Jag önskar att jag hade hållit mig till mina nördiga kompisar istället. De var ju ändå mycket roligare!

Sitter mobberiet kvar i dig, eller har du kunnat släppa?
- Vissa grejer sätter ju spår. Jag jobbar fortfarande med dem. Men tonåren är vidriga för nästan ALLA. Den där frustrationen över att känna sig vuxen men inte ha någon makt över sitt eget liv. Det är ett under att nån överlever sina tonår överhuvudtaget.

Varför har ni skrivit Cirkeln?
- Jag och Sara älskar tonårsskildringar, skräck och fantasy. Det här är boken vi själva alltid velat läsa!

Har ni nåt budskap med boken?
- De sex tjejerna i boken tvingas samarbeta för att rädda världen. De verkar väldigt olika på ytan, och alla har förutfattade meningar om varandra. Boken handlar mycket om hur de tvingas lära känna varandra bakom maskerna. Att människor inte alltid är vad de verkar vara vid första anblicken. Det handlar också om att lära känna sig själv. Att våga ifrågasätta auktoriteter. Och att vara modig, att bli en hjälte, fastän man inte bett om det. Det är ju det livet handlar om i verkligheten också. Alla måste bli superhjältar för att klara av sitt liv.

Cirkeln på FB