Folk snackar om sex hela tiden, gör det har det, blir osams genom det, missförstår varandra.
Fantiserar.
Vill och längtar och går fan nästan åt på kuppen.
På Pride hade folk harness och slickade varandra i örat. Ville. Löften. Spänning.
På Abercrombie & Fitch i NYC kan man bli fotad med galet snygga, nästan nakna, seriöst vaxade manliga modeller vars hela jobb är att få folk att vilja stå jävligt nära dem.
Lilla H har inte mindre än 4 såna bilder och jag har 1 ...
På stranden på Mallorca, snyggstranden i Porto Portals där alla vältränade unga spanjorer och spanjorskor spelar beachvolleyboll och netboll och boll whatever,
- där hånglas det skitmycket hela tiden.
Folk som inte kan ha sex hemma för att de bor med sina mammor tills de gifter sig klättrar på varandra i vattnet, ser ut att sitta fast, gör det säkert.
Det är faktiskt vackert.
Men vissa dagar står man inte ut. Man kan fan inte tänka på annat,
hjärnan blir alldeles grumlig.
Ni skriver till mig om lust och längtan och hur gör man för att svalka sin plåga?
Ni berättar om kompisar som ligger så mycket, jämt - blott en bråkdel hade ni
nöjt er med.
Svaret, jag vet inte. Men så en dag märker man att alla de där ordspråken är sanna.
- Good things come to those who wait.
(Det händer även de som inte väntar, så tro inte att jag förespråkar nån fånig moral här).
Men en dag så.
Om man får sitt liv raderat, bortslitet efter 32 år och man bara är 46... Gråter så att det inte går att sluta, klättrar på väggen av ångest...Känner kroppen vill ha kvar..
SvaraRaderaFortsätter man leva då?
Jag vet att du måste det, fastän det känns som om du inte kan. Kanske har du barn som behöver dig, önskar att de o vänner håller dig kvar. Förstår din avgrund, du skriver vackert ur din sorg. Vad kan jag göra för dig?
SvaraRaderaNej..det är bara skönt att sätta ord i pränt hur vidrigt sanna dom än är..
SvaraRaderaMen 32 år tillsammans är ett helt liv. Som kan vara slut...
Kram
Nej... vadå? 32 år går inte att glömma fast helt säkert att överleva men allt annat jag kan skriva blir floskler. Men jag undrar ändå, känns som om ni båda strider i samma riktning, för att det inte ska ta slut. Måste det verkligen det? Finns det ingen väg tillbaka? Åh så fånigt för mig att ens tro att jag kan föreslå något, men en tid isär så ni får en chans att hitta era egna tankar?
SvaraRaderaKram till dig!
Nej, han vill känna på livet, träffat ny, och jag vill inte förstå...Men nu är vi isär och tiden får avgöra.
SvaraRaderaTiden ja, hur har jag fått den att gå?
Belastar inte dej mer, du har ett gott hjärta.
E
Söta rara E, jag blir faktiskt alldeles förtvivlad. Tack för dina ord, men jag önskar att vi kan nå varandra. Kan du mejla mig om jag skriver min adress?
SvaraRaderaE! Jag blir så orolig för dig, för ditt tonläge är ett helt annat. Tror att vi innerst inne vet tillräckligt om varandra för att kunna mejla. Snälla?
SvaraRaderaSviker honom då???
SvaraRaderaDu verkar förstå, .. vad har jag för rätt att blanda in dej??
Sviker honom, för att vi talar? Jag tror inte det. Ibland kan kvinnor nå varandra för att vi ser varandra. Tydligare vet jag inte, bara enklare från tid till annan. Rätt att blanda in mig, är jag inte redan det? Varför skriver du annars till mig? Svårt att släppa dig när jag hör hur du mår:-) Vill faktiskt väl.
SvaraRaderaMen säg att du verkligen känner honom??
SvaraRaderaGör jag det? Vi har väl ändå rätt att prata. Kan inte komma på en enda man som äger mina ord, eller har rätten till dina.
SvaraRaderaÄr du kvar?
SvaraRaderaÄr kvar. Men väldigt osäker...
SvaraRaderaPå vad? Du behöver inte prata med mig. Det måste kännas rätt för dig.
SvaraRaderaDu, jag ska nog sova nu. Är här när du vill, ok?
SvaraRaderaSkulle vilja träffa dej. Har egentligen velat det länge. Men måste tänka och fråga om det är ok...Jizeez vilken mes jag är!
SvaraRaderaDu är ingen mes, jag tycker att du är modig som ger dig till känna. Och jag är nog inte nog egentligen inte större än en liten vante. Kan vi mejla nu?
SvaraRadera