Jag är rädd för vissa grejer.
Eld. Inbrott. Datorhaveri. Att min hjärna ska explodera och mitt hjärta brista.
Igår checkade jag av flera stycken tick i boxen. Så här:
Skriver manus i stökiga wordfiler utan synbar formatering. Jättebra vore att ta sig tid att styra upp det där från början. Visst, men orden har bråttom ut, insnärjda i känslor som jag bara måste nerteckna.
Så skriver jag och skriver till och om och med jämna mellanrum hänger sig hela skiten. Datorn alltså. Då fotar jag av skärmen och öppnar en trasig kopia och sparar under nytt namn. Oftast ett jättefinurligt namn som är skitlätt att glömma.
Precis som alla mina lösenord som jag aldrig kan lista ut, smycken jag har gömt för att inga tjuvar ska hitta, ljus jag aldrig kan tända för att jag stoppat undan dem för Kongomannen. Han tänder ljus om natten och sover sen. Jag dör bara av tanken. Och morfar dog av elden.
Men iaf. Så skickade jag utkast på Tro, hopp eller kärlek till förlaget, ljuvliga Julia tyckte och tyckte till, jag skrev ut och skrev om och vafalls - i fel version!
Men vilken är rätt? Var finns alla mina pärlor som jag gömt i texten och inte vet att leta efter eller var de alla darlings som ändå skulle dödas? Och hur ska jag nånsin få veta det?
Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar