Ikväll är jag nerbjuden i underjorden.
På inbjudan står det att vårens bästa fest är på en central plats i Stockholm,
långt långt under.
Jag får panik bara av tanken. Cellskräck, ångest, dödslängtan på nåt bakvänt vis.
Får inte ens ta med mig nån.
Men jag ska gå ändå.
Kan inte motstå lusten att få komma nånstans där jag inte har varit.
Nån gång idag kommer ett sms med adressen.
Bloogmeet i underjorden, så coolt att jag baxnar.
Och på fredag är jag bjuden på bokrelease på Docklands, fest till 8 nästa morgon. Precis samma tid som barnen börjar skolan.
Hur ska jag kunna hålla mig själv borta från en sån grej?
Bodde i London i 10 år, var alltid ute på sånt. Dansa tills hjärnan försvinner.
Och jag har tackat nej till båda. Vad dumt. Men min man, han är förrymd på jobbresa. Återkommer inatt. Och fredag funkar inte heller. Av andra anledningar. Oh well. Men snart lyckas vigå på samma galej! Eller hur!
SvaraRaderaLina, hur kan du skriva en sån bra bok? Är lite mer än halvvägs och jag är kär. Kär i kärleken i boken, kär i omslaget, kär i titeln. Kär i boken.
SvaraRadera:)
Clara, jag svimmar av lycka. Tack gulliga rara du!
SvaraRaderaP, min man är också på arbetsvift, på väg in i en djungel utan skype och sånt, vi hörs om några veckor sa han. Så jag kunde inte gå ikväll, men vet nu vad jag missade. Och fredag, visst hade vi dansat hela natten, visst kan vi trösta oss med det. Men Rosman, då!
SvaraRadera