måndag 28 januari 2013

Ni MÅSTE svara på det här!

Min sjuksäng
 

Åh, vad jag är sjuk. Förlåt förlåt förlåt förlåt Charlotte Lauterbach på P4 Sörmland att jag inte är där. 
Jag kommer på måndag. Lovar och svär.

Du messade att man får minnesluckor av den här bacillen och det hade jag till och med i drömmen. 
Och drömde om mamma.  Att hon skulle ta hand om mig.

Eh, börjar om.

Redigerar en YA-bok. Har förmodligen världens bästa redaktör i Maggie. 
Just därför jag blev mållös över den här frågan:

En klunga masar sig förbi och sedan en ensam löpare som tar emot en blöt svamp som hen (varför skriver du hen?) pressar ut över sitt bröst. Folket jublar. Gustaf står kvar bredvid polisen. Jag vet vad han gör. Väntar. 

Varför gör jag? Vad tror ni? Och ska jag fortsätta?

onsdag 23 januari 2013

Vilka ord får jag inte säga i svensk teve? frågade han.

Jessica Björkäng på sin sista dag som bokhora, och Lina


Vi såg ut som fån.
Fem bildade människor runt ett bord med gapande munnar.
- Alltså, vilka ord är olämpliga här? förtydligade han.

Till slut fattade jag.
- Alltså, vi har inte PIP-ljud här, sa jag. Du får säga vad du vill. Men vi tycker att det är jättejättekonstigt att man får skjuta folk hur som helst i ert land.

Märklig kulturkrock. Jättejättemärklig.

Vem äger problemet?



Det pågår en liten debatt om man ska tala om ras eller etnicitet.
Och vissa forskare säger att det inte finns några raser. Mer än hos hundar.

På tal om hundar så var min kompis Lasse rolig idag.
När Telia sparkade ut mig från existensen ringde han och gav mig ett liv.
Plötsligt fanns jag.
Så frågade han om hunden, om det går bra.
- Jo, men jag har nog blivit lite allergisk mot henne, svarade jag sanningsenligt.
- Men Lina, sa Lasse allvarligt, du är ju allergisk mot hundar. Du vet ju det.
Jo, jag visste. Men jag tyckte liksom inte att det borde räknas.

Men iaf. Det här skulle handla om raser.
Läs de här artiklarna och berätta sen för mig vad som är bäst.
Vad spelar hudfärgen för roll?
Begreppet ras behövs inte!

Problemet är inte vad vi kallar varandra, utan hur vi behandlar varandra.
Men ibland går det till så stor överdrift att jag har fått ha PIP-ljud i mina böcker för att det väckt obekväm oro när jag beskrivit människor som de själva gör i många stora länder.
Kallat asiatiska kids på en en jättelik kommunal engelsk skola för asiatiska kids, och de vita överklassungarna för vita överklassungar.
Just för att jag själv var en av dem.
Förlag har oroat sig för läsares oro över begrepp och gigantiska elefanter har dansat mitt på matsalsbordet tills jag fått slut på ord.
Men hur ska vi göra?
Ni som äger problemet, berätta för mig.

Svar till Lina, barnbarn till en rysk jude, med en halvgrekisk lillebror och en halvamerikan och massa asiatiska släktingar till mina barn.

onsdag 16 januari 2013

Fucking jävla vardagsmirakel nu igen!



Så här:

Skidorna gled inte
och ena pjäxan gick sönder
och det är inte så jävla förbannat smart att jämt försöka göra det omöjliga
INTE ENS för att motsatsen är aptrist.

Bestämde mig för att lägga ner det här med skidorna fast det är det jag älskar mest
Börja springa istället
Dagsljus och syre och träning, och eh, is
Ändå skitbra.

Det var då jag mötte honom
Min pappalediga nya granne
På väg från dagislämning till gymmet med en gullunge i barnvagn
För att jobba i barnpassningen
Pappa, hörde du det där?

Anyways, du kan också, sa han
Klart jag kan
Jobba på gymmet

Lösa allt.

Jo, pappa, han frågade om jag skriver några böcker. Va?

måndag 14 januari 2013

Sex som djur och andra avgudabilder


Hunden morrar vid mina fötter och jag läser om Lev Grossman, bokhoror, sex med djur om man själv är ett förtrollat djur och varför 50 shades gets lots of women's knickers in a twist medan andra tycker att den inte ens innehåller sex.

Jo, jag researchar.
Genrep imorgon, livewebbsändning på onsdag hos bokhororna med Lev Grossman som har skrivit Magikerna. Lev who kanske ni undrar?

HAN  ÄR LITTERATURKRITIKER PÅ TIME MAGAZINE!!!!

För att sätta det här i perspektiv. Jag tror inte på gud, inte ens med litet g. Jag tror på litteraturkritiker i Time Magazine. Det är min bibel.

Och nu kan jag knappt andas längre.

Och ändå måste jag gå upp skittidigt och sortera det sista av bokföringen annars blir min storebror arg på mig.

Kära söta värld.


måndag 7 januari 2013

Hejdå



Nä, skoja bara. Men håll med om att det var en bra rubrik?

Skulle bara säga hejdå Falun, hejdå julen, hejdå trettonhelgen som måste vara det långtråkigaste påhittet nånsin. Det är därför idrottscuper finns.

Tack idrottscuper, tack mina Amazontjejkompisar som ser livet från den ljusa sidan och kör runt med mig i sidovagn så jag får lära mig kickstartas av er. Tack snälla Dalkarlen som hittade mitt körkort. Jag skulle skickat böcker till dig om du hade vågat ge mig din adress. Är du polis?

Men iaf. Solen sken idag och trots att den inte räckte till att ladda upp musikdockan så räckte den för att ladda upp mig. Jag har varit skittrevlig idag. Driftig, smart, supereffektiv, fått folk i affärer att byta till mig precis det jag vill ha. Bra mamma trots att barnen ser på mig milt överseende och säger att jag är väldigt kort.

Snäll matte som inte har hatat hunden när hon för åttonde gången på samma sekund hoppar upp där hon inte får. Givit henne ett ben och kliat på magen.

Bytt saker, tankat terminskort, tvättat brorsans bil. Tänkt på P och vilket helvete det måste ha varit med tjuvarna. Hatat tjuvar. Det får man. Skrivit ädla samhällsansvarliga brev som kompensation för mitt onda öga.

Och ändå står den förbannande julgranen kvar. Men va fan, kan inte den plundra sig själv eller nåt?

Åhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!!!!!!!!

Från er vän i natten Epiphany, med satanistisk betoning. Okej okej, det var väl lite töntigt att vilja heta det och så men ändå.

tisdag 1 januari 2013

Jag har lärt mig en ny cool grej



Igår, när fyrverkerier dubbelspeglade sig i fönster runt en avlång liten park, och vackra röda papperslyktor seglade till skyn och förnam en känsla av ändlös sommar, då grävde lillhunden ett hål i klinkersgolvet och gömde sig mot ondo.

Men va, det skulle jag ju inte skulle skriva!

Börjar om:

Igår, när jag sa att jag älskar dig och du mig och dagen redan var någon minut närmare sommaren då lärde jag mig en ny mening. Den är jättekul att säga. Fast man får inte slita ut orden och vårda meningen ömt.
Spara den till våren när gräsmattan åter låter sig krattas och livet läggs till ordning.

Men under tiden ska jag ha den som en hoppfull liten lykta dinglande i vinden i mitt päronträd.

Men Lina, du har ju inget päronträd!
Nä, men jag har alltid velat ha ett.
Åtminstone om man kan hänga glaskupor runt frukten och tända ljus. 

Och utanför den nya trappen, där stora drivor snö nyss fick mig på fall, växer plötsligt jättetuvor grönt gräs.

Så då får man rusa händelser i förväg. Särskilt om man minns ljuset innan jag körde fel i mörkret.
Nu är det så att man får det. 

Meningen? Jaha den. Åh, blir generad, ju. Men jag säger den, nu och bara en gång, så jag inte skvatt galen rusar runt på stan och häver ur mig den hursom.

Jag behöver dig.

Fint va?

PS Meningen hänger ihop med flera stringermeningar, men det är överkurs. En annan dag.