På ungdomar.se där jag också bloggar skriver många om kärlek som tog slut, för en iaf.
Nästan alltid står någon kvar. Hur överlever man det?
Om jag skrev en liten historia om passion skulle den nog gå så här:
Vi skakade hand och du såg på mig mot himlen och sen trängde du dig in i mitt innersta rum. Allra längst in där jag bor så att jag inte kan värja mig. Nu ser jag dig i allt jag rör vid och hur ska jag då kunna bli kvitt? Du sa mina ord och jag fann dina.
Vi ljög om samma saker så det tog ut varandra, spelade ingen roll. Du var den jag såg i spegeln när jag vaknade och gnuggade mig i ögonen, din oro var som om den var utskuren ur min. När du var nervös gjorde jag samma lika tills luften inte ens gick att andas i rummet där vi gömde oss. Världen utanför hade plockat oss itu, det visste du och sen jag men aldrig samtidigt. Inte ses sa du, aldrig nånsin, kanske utomhus, som i en film tänkte jag just i ögonblicket du sa det. Glöm mig sa jag, det är svårt sa du och gjorde det.
Hur blir man frisk sen? Röker röker inte dricker dricker tränar inte tränar äter äter inte skriker så högt att det inte ens hörs går sönder på soffan dansar sig vettlös till Timbuktu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar