Han hade inte ringt!

Han hade inte ringt på två dagar!

Mamma visste att min gräns gick där. Så när jag tog en flaska Ajax ur städskåpet som mamma inte hade skruvat på korken på for Ajax ut över hela jävla köket och mitt humör i luften.
Så jag gjorde som jag brukade,jag städade.

Vi hade våra roller, mamma skruvade inte på lock och jag städade. Mamma kvittrade och fyllde huset med sina vänner och fniss, och jag med mitt mörker och längtan. Jag med min längtan och musik och dans och ostyriga lockar. Och med mitt städande.

Maniskt, galet, frenetiskt. Skurade ut all ilska över att han hade övergivit mig, igen och igen och igen.
Förträngt mig, gjort mig värdelös, hela skiten. Att varenda kille som dissade mig var som pappa om och om igen som bara ringde när det passade honom fattar jag först nu. Att jag hellre led än sa ifrån genom min stolthet var bara dumt.
Att just han skulle återvända på eftermiddagen senast klockan 3 hade INGET med saken att göra.

Så jag städade ända tills jag kom till den lilla blommiga brickan intill spisen, en sån där fin fransk bricka som mamma sålde i sin affär på Nybrogatan.

Lyfte på olivoljan, lyfte på balsamvinägern, lyfte på soyan men mamma hade inte ...

Skruvat på locket!

Soya for över hela det förbannade köket, hela det nystädade förbannade köket. Helt galen tog jag ett djupt andetag, fortsatte att hålla andan, dök i poolen, simmade under vattnet tills lungorna nästan sprack, fortsatte att simma tills adrenalin ersatte den värsta ilskan och ångesten.

Om han ringde på eftermiddagen kl. 3? Kanske kl.4, han ringde ju alltid varannan dag, bara något senare ibland.