Vägen hit har varit ett stirrigt helvete, för mycket har hänt och känslor har levt rövare inuti mig och inte fan har det blivit bättre av allt multitaskande.
Älskar alla er här som jag får prata med och som läser bloggen såklart, men lite dum i huvudet har jag blivit av att inte kunna stänga av. Vill rädda livet på alla som mår dåligt och fråga frågor om det mesta och hinna ge nåt tillbaka. Och ungarna och allt deras och allt annat som jag ställer till med.
Men sedan i torsdags har jag suttit på en och samma stol, skrivit mig ner i lugnet, jobbat hårt, känt att det börjat koka och bubbla, stegras och ila och locka och pocka.
Skölja in värmevågor när jag har närmat mig slutet.
Har hjärtklappning. Så sanslöst jävla skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar