Modiga krigare

På ungdomar.se där jag bloggar fladdrar små fågelungar in och ut ur boet.
Ibland när de försvinner blir jag livrädd att de trillat av jorden.
Ok, jag har fått panik och försökt spåra ip-adresser för att rusa till undsättning.
Och känt mig väldigt fånig när jag får små mejl med
"hej, men oj, var du orolig för mig. Jag som bara ..."

Oftast har de bara blivit kvantfysiker eller poliser eller åkt till Afrika för att jobba volontärt i ansträngning att vända sina och andras liv på rätt köl.
Rösta på den här bilden, det gör gott. Jag lovar!

The ugly truth

Så här, vi bor på hotell.
Leker jul. Är jättebra på det:)

Människor är fina, vi glider runt, får massor.
Tack. Tack. Tack.
Sova ute måste vara vidrigt när snön kryper in i nacken. Julen lär varken göra till eller från.

Vi, vi har ätit för mycket.
Jag är bortskämd, men barnen tindrar igen.
Plötsligt fattar jag inte vad som har varit så jobbigt.

Varmt bad, mjuk frotté, filmer att klicka fram.
Då knackade det på dörren.

Tom hotellkorridor, bara mina ungar som drog runt i kallingar och körde springtävling jul'12.
Men där stod en störig tjej som svor så det tog fyr.

- Res och dansa under fullmånen, sluta gnäll, köp nya klänningar och fixa håret, sa hon och pekade på mig.
- Låtsas att det är sol, var för fan lite lättsam.
Och just det, det där med kängor. Så fort du överger klackarna för kängor är du illa ute.
Och så ska jag säga en allvarlig sak.

Jag sänkte huvudet men det såg hon.
- Sträck på dig för helvete. Man får bli låg av det du gått igenom men till slut räcker det.
För alla och dig själv.
Payback time. Ge tillbaka av glädjen. Var den där som lyfter en bit av himlen åt andra.

Ungefär där stack ett litet pyjamastroll ut huvudet och undrade vem jag pratade med.
Med den jag vill, svarade jag. Jag är ändå kvar. Gå in nu.

- Duktig kicka, sa hon och gapskrattade.
Så blev hon jätteallvarlig, med en djävul i ögonvrån.
-  För handen på hjärtat hur jävla självständig du än försöker verka, för att inte skrämma skiten ur dig själv eller andra. Men du gick till ljuset. Du valde. Som i Nangijala.

Så lutade hon sig så där nära som bara människor som har fattat nåt om livet vågar göra.
Och med stora bokstäver ljudade hon, som om jag var dum i huvudet:
- Bara fucking kärleken är viktig, den som gör gott och har magiska krafter. Gjorde den dig inte osynlig när du behövde bli förtrollad? Va, va, va?

Jo. Dum i huvudet. Som i när man blåser allt.

Visst visst, svarade jag och gömde läsglasögonen i morgonrocksfickan, men på riktigt?
- Hitta dig själv igen. Fast den snälla, inte den mesiga.
Älska barnen men var vuxen. 
Säg ifrån till de som äter dig men ät inte de som talar till dig.
Väl väg, välj väl, välj vänligt, vänd utåt.
Våga tro för nåt annat har du fan varken råd eller tid till. 

Men hur? frågade jag och trampade av mig tofflorna.
- Åk skidor varje dag, två gånger om du måste. Jobba bort ångesten. Sluta tjata och se hur förbannat bra du har det. Dela med dig. Fixa frillan.

Ja men det har du ju redan sagt.
- Oj, sa hon och fnittrade. I alla fall. Har du beställt tid?

På torsdag, svarade jag. Ska klippa så det blir längre.
Hon nickade, och drog sig själv lite i håret.
- Men ärligt, sa hon. Fatta vad som är viktigt. Vilka som är det.
Tricket är att inte ta skit och ge gott.

Så avslutade hon med att sjunga en trudelutt som jag just hört på julaftonsradion för första gången. Whitney?
Take your defeat but dont be defeated, nynnande hon och trippade i väg.

Nåt annat? ropade jag efter henne för det blev så ensamt utan.
- Använd den där 3 in 1-salvan, du vet vilken. Kärlek, omtanke och en enorm massa framtidshopp i ett. Större magi har du aldrig fått.

Och där stod jag kvar, som killen i Love Actually och sa nog nu.
Jo, jag vet, men det är en annan film. Ikväll har jag skrattat mig igenom The ugly truth.
Skämts. Jo, det är sant. Men imorgon är en annan dag.
Förlåt. 
Gott nytt år.

PS. Nu ska jag se den igen.

Kiss of life, sådär fem i tolv.

De sprang ikapp mig på vägen där jag och febern var ute och gick. Mitt i gatan, för snövallarna är slajdiga.

Jag hörde dem babbla bakom ryggen, tjabbla lite, bestämma vem av dem som skulle knacka. Säga hej, vi är tillbaka.
 Vi, dina svarta änglar.

Parentes: Jo, jag kollar favorit i repris - Angels of America. Och innan dess en Förintelsefilm som la sig precis under huden och fick Mayakalenderns utlovade slut att låta som försoning. Och så har jag livlig fantasti.

Allt nog och emedan. Änglarna har alltid en quick fix att komma med. Och så fort vi kommer hem drar de ut stolar vid mitt bord och kokar te och fixar mackor. De kör god guy fastän båda är onda. Och säger allt blir bra, på vårt vis. Tänk på saken.

Fast eh. Nu ska jag gå och sparka dem i tänderna. Tända adventsljus och lyssna till andäktiga barn sjunga i kyrkan. Och göra en deal med Skattemyndigheten.

För det är bara skit det där med Mayakalendern avslöjade just min häxmästare. Det ska bara hända nåt omvälvande.

Som att jag precis har skickat iväg ett treatment på ett nytt manus.

Inga fler tomtar på loftet!

 

Snuvig, febrig, hungrig o i trasiga kläder - men jag gjorde det! Jag gjorde ett litet föredrag i statistik av det muntliga matteprovet, argumenterade varför det borde vara statistiskt säkerställt att jag skulle klara det baserat på medianen utifrån variationsbredden åskådliggjort med ett lådagram eftersom jag gillar kvartiler - o fick full pott. OCH HÖJDE MIG!
Det kan bli jul nu. Inga mer tomtar på loftet.

Hela vägen fram?

Uppflugen på toalettlocket insåg jag att jag kanske måste komma att tänka om resten av mitt liv.

- Eh, har jag inte skrivit så in nån bok? Satt inte Timotej likadant på ett toalock i iskall vinter två dagar innan julafton och tänkte att Turk skulle komma att göra henne illa? För att hon skulle bli för kär?
Jo, visst som fan men det är verkligen en gammal historia. Gårdagens nyheter är sånt man slår in morgondagens fisk i.

Tillbaka till mitt egna toalock ovan skitigt golv från slaskiga skor. Minutrarna innan allt skulle kunna gå åt helvete.
Om någon samma morgon bett dig fara åt helvete inför 350 pers möjliga medlyssning, en annan gjort det mer privat men skamlöst unket o Skatteverket skickat morgongåva på tusen miljoner minus?
Febern, förkylningen, strömavbrotten.

Jo, det fanns två grejer kvar. Bli kallad FITTA tre gånger på samma minut (check).

Och sumpa det nationella matteprovet 2 B. Provet=psykologprogrammet=framtiden.

Efter matteprovet grät jag som aldrig förr. Satt på en dagisbänk nånstans i Vasastan och tänkte på Mio min Mio. Att bli räddad. Att få fara nån annan väg. Att ha en mamma som väntar på andra sidan.

Men ärligt. Det fanns så mkt vackert kvar som fyllde upp skarvarna:

MellanM som sjöng solo i Luciamorgonen, Kerstin som kom med hemgjorda praliner.
Bounce Svansjön med alla bitarna som föll på plats om beroende och utnyttjande och kärlek.
Alex 18 år som kom ihåg och skickade pepp- sms om att jag skulle fixa det.
LusseFelles fest bland glada 20-åringar,  jamen tänk att jag fick vara med. Anna som ringde, Anki som lyssnade, Lena som vill komma och flytta min enorma bokhylla åt mig. JerkaPerka Brorsan, Bosse med Varulvarna och Kamelerna, Magiska Maria i sin rosa duffel och franska skratt.

David Lagercrantz (ja, han som har skrivit Zlatanboken) som såg ut som en söt skolpojke och sa "förresten hej du!" mitt i snöryran.

Minglet på förlaget, rosiga Ann som hämtade Books & Dreams till mig, Grands agentglögg i superspännande lokaler.
Min kärlek.

Och sen Emil, min mattelärare.
Hej! skrev han. Du klarade dig. Du har fått godkänt. Vill du ens göra det muntliga provet nu?

Klart jag vill Emil! Förvisso har jag tappat rösten och allt det där men klart jag vill. Hela vägen in i mål.

Tror att jag är så glad att jag knappt fattar det.

Iren panik

Bara för att. För att jag har mattepanik och sprängd skalle och vettiga människor vet att hålla sig undan mig en dag som denna. Imorgon så här dags är det exakt en timme kvar av provet inklusive kisspauser. Alltså, vid K+1 upphöjt till vansinne så negativt att det absolut inte går att dra roten ur. Men då ska jag dricka champagne o gå på Svansjön. För att och oavsett. För imorgon är en annan dag. Tack för att ni finns♥

Min kompis

En hund

- Va ringer du?
- Hej, hur mår ni? Fick ni något besked på det där dumma?
- Nejnejnej, inte förrän efter den tionde. Sånt här tar tid förstår du.
Jag sa inte jo jag vet. Jag sa ingenting. Så han fortsatte:
- Jag tycker faktiskt om dig. Mer än jag trodde att jag skulle
- Tack, sa jag och gapskrattade. Det var snällt sagt. Tror jag.
Han skrattade också.
- Det var faktiskt en komplimang, fortsatte han. Tror jag. Jo, det var det nog.
- Ja det var det nog, svarade jag. 
Vi skrattade ihop. Ni vet så där som man gör när man delat och varit nere på havets botten och kratsat i dyn och sett varandras bästa och värsta. 
- Du har det jobbigt nu, sa han. Jag vet det.
- Ja lite, pep jag till och blev liten.
Så där som man gör när en snäll människa som bryr sig om så inihelvete kommer på en.
- Jag vet vad du behöver, fortsatte han när jag hade andats. Skaffa nån som är gullig mot dig.
Det låg ett ton sanningar i det där. Nån som vet vad jag behöver. Så jävla fint.
- Och så får du ringa igen efter den tionde. Pusspuss. 

Hur tänkte jag när jag lät en röd behå synas i morgon-tv?

Bild: Hugelius
Stönar när jag läser översatt amerikansk ungdomslitteratur, det är föööööör moralistiskt. 
Det är nästan som en amerikansk naturlag att vara prudentlig, och ändå handlar kidsens tänk precis lika mycket om sex som resten av världens.
Grejen är väl att man ska låtsas.
Låtsas tro på gud och låta hen styra, låtsas tänka att allt blir skitmycket bättre om man inte har sex på golvet hemma efter skolan utan först efter bröllopet.

Och inte klä sig utmanande i Malous morgonteve Efter tio.
Min plastmammas hundvakt lät hälsa att jag hade gjort det i onsdags.

Hade jag verkligen haft på mig en röd spetsbehå????????????????????????????
Och hur tänkte jag då?

Som Camilla Henemerk och Dominika Peczynski.
För att synas. Och bli ihågkommen.
Det är läppstiftsfeminism, den sanna versionen.
God jul!

Matte-tourettes

Tricket måste vara att psykobabbla matematiska termer.
Jag tänker matte 2b, nationella provet, muntliga delen.
Att prata matematiska.
Kanske kommer nåt ut som rätt.

Återstår bara att köpa en grafräknare. Inte en fräknarräknare. Såna finns nog inte.
Och i tidningen står det att vi som bor från Stockholm och norrut inte får några d-vitaminer från solen på hela vintern. 

Jag har blivit brännmärkt av en hemlig sekt. På riktigt!

Åt fin och vänlig lunch med min agent idag. Tänk att kunna säga så!
1-2 nya förfrågningar om dagen får agenturen. Tack Maria.

Och ändå lämnade jag tillbaka den där boken om älvor i LA.
Jag menar, de kliver upp ur underjorden. Jag tror inte på sånt.

Men Bella. Plötsligt fattar jag varför hon har varit så mesig. Hon var ju inte vampyr.
Och om jag har begripit trailern rätt så gängar Team Edward och Team Jacob äntligen upp mot Volturi.
Bella har fått rätt bett och jag har blivit biten.

- Mamma, har du gått med i nån scary sekt, eller? Typ Volturi? Du har nåt slags sigill på ryggen. 

Jag svär och jag har inte suttit mot en knapp. Tänk om jag har blivit hemligt invald!
Så när börjar allt, när kommer de?

Såklart jag inte kan sova på nätterna! 

Tantrafika och andra skitbra ord i en hemlig ordlista

Yachtflykting
HjärnDallas
Plingbegär
Plingfärdiga
Penisflator
Knullmunkar
Knullraffar
Supmunkar
Båtmogen
Bilringar av bitterhet

Men av alla livets svårigheter är nog Tantrafika värst.

Ungt sex, straight up

Ungdomar idag ligger mer på ett år än 60-talister gör under en livstid.
Kände att jag behövde uppdatera mig så jag frågade Olle.
Kolla avsnittet om Ungas sexvanor. 

På tisdag ska Niklas och jag tala om modet att skriva om sex för unga på bibliotek Messingen i UpplandsVäsby.
Som svar på varför hon köpt in Turk & Timotej - En natt till hela kommunens gymnasister svarar Sveriges förmodligen skönaste ungdomsbibliotekarie Emelie Kelinberger så här:

1) TT- En natt skildrar ung sexualitet på ett sätt som intresserar ungdomar.

2) TT skildrar sex realistisk och positiv utan att vara problematiserande.

3) TT är dynamiskt och trovärdigt skriven av en kvinna och en man.

Så fint beröm som det bara går att få!

Min stjärnstatus, en andragradsekvation?

Igår, på matten när PQ-formeln fick det att hoppa framför ögonen, räknade jag ut framtiden.
Jag måste jobba och plugga dubbelt så mycket för att få ihop till x-lön, y-skatt, z-sociala avgifter och allt det andra.
Momsen va? Jag är ju med i den;)

Enkelt alltihopa, så fort bara matten är klar.
Att läsa och skriva sånt man fattar bara måste gå dubbelt så fort.

Så tänkte jag att Obama inte kan annat än vinna för då går världen itu, och imorse grät jag som bara den när det var gjort.

Sen gick jag runt Kvarnsjön och ringde skitviktiga peppande jobbsamtal så nu har jag 3 spår. 

Hem, sminka, fotografering för tidning, i havsruggen på stranden för att befästa min stjärnstatus.
Äh, skoja bara. Men det är kul nästan jämt.

Aftonbladet Söndag med mig och pappa på Fars Dag och nästa fredag är jag huvudförfattare på Metros boksida och imorgon måste jag städa för tidning som kommer hit och ska plåta.

Från skit till stjärna och vips tillbaka igen.

Men äsch. Ser ni att solen skiner idag?
Genom dammiga fönster förvisso men allt nog och emedan.

Från slott till koja

Skräckfilmsvarning
Spöregn
Pytteliten stuga
Camping
Läskig alptoppskänsla
Kitchigt som i en kulisstad
Brummande kylskåp
Kissa i skogen

Vill inte riktigt släcka ner datorn
Japp, godnatt då.

Okej, jag erkänner, jag har aldrig varit på en camping förut. Inte MellanM heller. Han påstår att man kan börja träna på det mitt i sommaren när solen ändå aldrig går ner.
Inte runt midnatt i november.
"Nästa gång kan vi komma hit med husbuss" föreslår jag. "Godnatt mamma" säger han.

Vad vi gör här? Research.

Epiphany el när Rödluvan fick nog

Rödluvan av glaskonstnären Helena Gibson

Allt det där som har hotat gå åt helvete så länge
Jag ska fixa det
Allt kommer att bli bra

Hur jag kom fram till svaret?
I matten läser vi andragradsekvationer nu, det är lite samma lika.
I Angel heart (från den tiden Mickey Rourke fortfarande var snygg) skär de ut folks hjärtan för att må bättre själva och i Love Actually säger de att nog är nog (vet, har skrivit just det förut). 
Så är det ju och två bra insikter blir inte dåligt.

Dessutom var Laila Bagge skönt cool i Berg flyttar in.
"Livet är inte så komplicerat", sa hon.
"Ni skulle passa som vänner mamma", sa MellanM.

Från och med idag isf. Dagen då jag bestämde mig för att leva lättsamt. 

Till och med den där värdelösa skitboken jag håller på att skriva kommer att bli bra av det här!

Fix u-s

Räcker mina ord?
Tror inte det
Inte de som behöver nå fram
Svikare är vad de är
Slampiga
Som snutna ur näven

Naturen då?
Vårblommorna som bleknade i jämförelse med din vänlighet
Gäss på havet
Storm i träden
Förtvivlad fläktrem
Nä

Känslor?
Hål istället för hjärta
Värme där ditt huvud låg

Hjärna?
Har tänkt

Före
Vänt och vridit och grubblat
På allt du inte sa

Efter
Ett fokus
Du

Du som köper skor till andra fast dina tår är kalla
Du som väntar vid ett stängt kafé
Du som vet vägen framåt när jag går zickzack
Du som går cirklar runt mig för att se
Du som står ut när du har fått nog
Du som berättar när jag sover
Du som lärt dig le när allting svider
För att det blir bättre då
Till slut

För jag hörde och såg men letade på fel ställe
Under gatlyktan
För att det var ljusast där

Förlåt

Mördad, piskad, åtalad, avvisad. Orsak: BÖG

När jag var 20 bodde jag i London och var ihop med en kille från Uganda.
(Skitsnygg men det är en parentes och trivialt)

4 år gick, han flyttade hem, jag åkte dit, kollade läget, älskade landet, gjorde slut.
Så var jag i Uganda igen i julas.
Kollade lejon, blev grön i håret, träffade sköna människor, fantiserade om att flytta dit.
Tänkte helt ärligt att jag skulle kunna bo bra, skriva böcker, ha kompisar på besök, barn i schysst internationell skola, gå på gym på hotellet vi bodde på, okeyda, ha grönt hår. Inte värre än så.
Bidra till landets ekonomi genom min köpförmåga. 

Kaala Lawrence blev piskad i samma Uganda för att han är bög.
DN har en bild av ärret på hans rygg men länken är borttagen. QX däremot skriver mer.

Sverige har iaf avvisat honom, tillbaka till landet där den främste gayaktivisten mördades ifjol.

Och folk åtalas för att de homo.
Ärligt, jag menar hur då?

Nu vill jag inte bo där längre.
Dessutom snöar det här. Det är fint.

Konsten att överleva som tonårsförälder!

Är du den som säger "Hm, vi kan väl va hos nån av er istället? Det är så jävla jobbigt hemma just nu."

Håller din mamma eller pappa på att bryta ihop? Beter de sig som psykon i en skräckfilm eller som LillaH med förakt i rösten säger till mig "Du är som en tonåring mamma. Väx upp!"

Hatar du att relationen är för störd och obegriplig för att orka förklara för kompisarna? Är kompisarna ditt nya liv? Eller träningen, musiken, datorn? Eller ännu värre - ingen?

Lugn, det är inte du som behöver hjälp - det är mamma och pappa. Du är fullt normal. Du är tonåring.

Hjälp dem söka hjälp en kväll, av världens klokaste, smartaste och fenomenalt roliga tonårsöverlevarmamma Christina Stielli. Gå på det här:

Det handlar om att hantera småsaker och världskrig med en tonåring. Och må bra på kuppen.

- Vad händer i huvudet på en tonåring?
- Varför kan de bli så himla arga och hur ska man förhålla sig?
- Hur fyller vi på och hjälper tonåringen att träna självkänslan och varför är det så viktigt?
- Så här kan du effektivt välja dina strider och spara på både din och tonåringens krafter.
- Att svälja både mygg och kameler.
- Hur hanterar vi gränser, ansvar, förväntningar och respekt?

Det här är en föreläsning som i högt tempo med många skratt tar upp detta och mycket mer. Under ca 90 min pratar Christina om sorgen över en liten som blir stor och som plötsligt inte vill prata längre. Som inte alls dyrkar marken där du går och som inte drar sig för att ta till det där som svider allra mest. Hon pratar om balansen mellan avstånd och närhet, förberedelser för att sparka ungen ur boet och hur vi ska orka igenom världskrig och oro.

Så väldigt skört och förstört och hemskt och helt på jävla sanning. LÄS!!!

Svåra, sotsvarta ord på en gammal kompis vägg. Med bläck doppat i tårar skrev han: 

X blev för 3 veckor sedan brutalt nedslagen och sparkad och har legat i respirator i drygt 2 veckor.
Idag fick vi äntligen besöka honom på Karolinska.

Vet inte hur många stygn han har sytt och hur många timmar han har opererats, det går bara inte att förstå hur något sådant här kan hända.

Hur kan unga människor känna ett sådant hat och gå till sådan överdrift.
Medan X svävar mellan liv och död verkar flera inblandade fortsätta att leva ett till synes obekymrat liv.

Jag uppmanar alla våldsverkare att besöka Neurokirurgen så att de förstår konsekvenserna av ett kraftigt våld mot en människas huvud..

Det är lång väg tillbaka för X och jag bara hoppas verkligen att han blir helt bra.

Tack Eddie för allt stöd. Du och all personal på KS har varit helt fantastiska!!!!!!!

Lista över förbjudna ord - För farligt för att prova?

Onani
Kondomlekar
Och såklart - KNULLA
Bajs som hämnd och annat än i rent helylliga toalettbesök

Jag kan inte svära i kyrkan, fast jag är skitbra på att svära, att det existerar en sån hemlig lista på förlagen. Å andra sidan fanns det i gamla tider hemliga "giftskåp" på bibliotek med böcker som är livsfarliga att läsa.

Såna som korrumperar läsaren till att kanske prova själv.
Eller får unga att vilja snacka med vuxna om sånt de inte har tid med för de måste JOBBA.

(fast, hemligt, vuxna som sitter med sina datorer på kvällen jobbar inte. De hänger på fb. Flirtar utomäktenskapligt, kartlägger sina chanser, stalkar ex, fnissar nästan ihjäl sig i fånroliga trådar. Men säg det inte till nån.)

Tillbaka till de farliga orden:

Jamen, tänk om nån ung person skulle komma på tanken att ah, ni vet, efter att ha läst ...

Så varför det är så här?

Handlar det om SÄKERHET?
En stor svart stämpel över texten som vidimerar att den gått igenom 18 psykologiska granskningar som klart och tydligt säger att det här sexet är inte farligt att prova between consenting adults in the privacy of thier own home.

Men om man inte har ett eget hem och inte är vuxen och vill testa ändå?

På årets bokmässa fick jag inte tala om sex för det gjorde jag ju i fjol. Eh. Tusen svar på den men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Med att det är idiotiskt?

Alltså, det är mycket tryggare att skriva om gruppvåldtäkter av unga sköra människor från missbrukarhem befolkade av otillräckliga vuxna för det är FULSEX. Sånt man kan förkasta och vara på säkra sidan.

Om jag ironiserar lite och är förbannad och har suttit i samtal med en kollega som också får orimliga strykningsförslag?

Japp.

Christina Stielli på helgvisit!

På fredan ska man städa, det gör varenda tant, och Saschas glada matte hon gjorde likadant. Hon började att bädda Christina Stiellis sköna tron, och ställde in små blommor för att skapa rätta ron. Tittade på klockan och tänkte five o' clock

tea med nybakat från egen spis, skynda skynda Lina, jobba nu ordentligt, få ihop till massa flis. Skriv färdigt de där böckerna: ni kan och vill och ska, visa hela världen att Christina och jag är jättejättebra.

I huvudet en liten note to self, bevars: Svala flaskor svalkar heta pannor, varannan vatten så många vattenkannor.

Så sa hon till hunden som inte gillade ur och skur, kom igen nu lilla vovven, ligg inte där och var så sur. Snart kommer vår Christina och Nixon går brevid, det blir härligaste helgen, spring mot Slussenbussen för du se!

Fatta hur jag har det på jobbet: Mordhotad!

Fortsättningen på Turk & Timotej - En natt, är på gång. Låt mig presentera min skrivarkompis Niklas och hans syn på saken. Niklas har en stol i Barnboksakademin och där skrev han det här:

Skriva tillsammans 

av Niklas Krog

Hej, jag heter Niklas och jag är textfascist. Jag skriver mina ord och mina tankar, formulerade på mitt sätt. Åsikter går bra och jag kan lyssna på långa utläggningar om varför något behöver ändras. Men det är jag som gör ändringarna i mina texter. Alla ändringar. En gång upptäckte jag att en redaktör hade bytt ut några ord i en bok utan mitt godkännande. Det blev inte vackert.

Med den inställningen låter det galet att försöka skriva tillsammans med en annan människa. Jag har flera vänner som har gjort det och ett par av dem kom från början överens om att det var fritt att ändra i varandras texter. Och naturligtvis fritt att ändra tillbaka. Den som var uthålligast vann. Mycket sympatisk lösning.

En annan variant är att ge fullkomligt faen i varandras ord. Inte tycka någonting högt och låta det som är skrivet vara hugget i sten. Aningen mindre sympatiskt, men fullt begripligt. Åtminstone för någon med min läggning. Där trodde jag att jag skulle hamna. Ända tills jag satte igång.

Nu har Lina Forss och jag skrivit en hel bok tillsammans. Och jag har inte dödat henne. Vi skrev vartannat kapitel och lät våra huvudpersoner reagera på varandra. Vi tyckte massor om varandras texter, men eftersom vi hade olika berättarperspektiv blev det aldrig laddat. Lina kunde låta sin huvudperson göra vad som föll henne in, medan min huvudperson fick vara korkad på sitt (mitt?) alldeles eget sätt.

Det var den överlägset roligaste skrivprocessen jag har varit med om. I vanliga fall måste jag hitta på hela historien och skriva varenda jädra ord i hela boken själv. Den här gången skrev jag ett kapitel och skickade det till Lina. Några dagar senare fick jag en örfil tillbaka. Hennes huvudperson är galen. (Jag lovar!) Och då måste jag ju ge igen. Vi skrev och kastade kapitel på varandra i någon sorts rus och plötsligt var boken klar. Det tog tre månader. 

All ångest på temat halva-boken-kvar-och-hur-i-helvete-ska-jag-orka! var som bortblåst. Om det någon gång var trögt med påhittandet fanns det en skrivpartner som var precis lika inne i processen som jag. Många redaktörer är extremt duktiga, men det är ändå inte samma sak. Och när redaktören blev lite för yvig med strykningar i vårt manus kunde Lina och jag prata ihop oss och hålla en gemensam front. Oslagbart!

Jag kan alltså rekommendera att skriva tillsammans. Det var uppfriskande att tänka nytt och serveras helt annorlunda (galna!) förslag på vad som kan hända i en historia. Förvecklingar som jag aldrig skulle ha kommit på. Följaktligen kommer jag att skriva fler samarbetsböcker, trots att jag är textfascist.

Underfucked and overpaid

Funny Girl, thats me. Hon är Stjärnsyrran och den belåtna flickan med alla svaren, han är The Gimp Man.
En sån där rolig en som man har i källaren och uppe till husbruk.
Vi diskuterade 50 shades, teknik.
Och eftersom han var beyond control, som vanligt, låg vi i soffan och fortsatte till  ljuvliga teveserier. Som Sons of Anarchy.
Och om bloggrubriker med riktig innebörd.
Som underfucked and overpaid.

Tre snabba grejer som ni har hjälpt mig komma fram till!

Tack för alla brev, samtal, kommentarer, funderingar, vykort av Dolph Lundgren, kickar!

När min nya bästa kompis Dogan löste precis allt!

Han räddade livet på mig i en paniktaxi.

Så här:
Miniräknarna för gymnasiematte B på Akademibokhandeln i Fältan kostar på riktigt tusen.
45 minuter kvar till provet, tunnelbana, faaaan, mina klackar håller på att gå av.
Claes Ohlson, 139 eller om det var 159, plus batterier.
På paketet fanns en liten bild av ett batteri med den tydliga texten AAA.

Köpte.
Sprang till Dogans taxi, längst bak i kön men va fan, han ville ha körningen och jag sket i ordningen så vi drog iväg som tjuvar i natten.

Men batterierna då?
Dogan rattade med ena handen och rotade efter verktyg med andra.
O korsningar skruvade han medan andra fartdårar tutade och förmodligen svor. 

Fast Dogan och jag skrattade. Jävlar vad vi skrattade, för plötsligt hittade han ON-knappen.
Hela miniräknaren sken som solen. Av solen.

One hurdle over, next to go. Så var fanns pi?

Rödljus, Dogan tog sig ännu en titt på räknaren och sa:
- Nöj dig med sifferknapparna och plus och minus. Man behöver ändå inte så mycket mer i livet.

Hörde ni det, antagningsnämnden för Psykologiprogrammet? Man behöver inte matte för att veta hur det funkar! Ta nu bara in mig så blir allting bra.

Smileystress

- Jaaaa, gör det, du kommer att få grisen och kon då! Och alla tigrarna.

Kortslutning.

Jamen när man drar sig för att uppdatera telefonen med risk för att man får en massa nya smajlisar att välja bland.

Helt slut i rutan

MEN VA FAN MITT MATTEPROV PÅ MÅNDAG KOMMER ATT GÅ ÅT HELVETE OCH HELA MIN FRAMTID HÄNGER PÅ DET!!!!!!!!!!! OCH JAG SOM BARA VILL LEKA MED MINA BARN.

FTP eller Aina?

Ur En sån där vidrig bok där mamman dör av Sonya Sones.

Hade ni tagit mitt körkort hade jag seriöst dödat nån.
Just den dan, när jag rotat mig fram till de där lösningarna.
Ingår körkort, bil. Fuck Aina som MellanM säger med tidernas bredaste leende.

Ni vet en sån där händelsekedja, eller konsekvenstrappa?
Såklart det började med Missoni. Servern som pajade när alla skulle köpa.
Och jag som bara ville ha kläderna till om tio år, när alla andra har slitit ut sina.

Men det fortsatte och en liten ylade ut all sin ångest i baksätet medan en annan stod och skulle bli upplockad men inte kunde bli nådd.

Skitbråttom hade jag. Världen behövde älska mig.

Och ändå stod ni där, på tre ställen.
En med radarkamera på en gångbro.
En på samma ställe när jag körde åt motsatt håll.

Och sen, vid den stora bron intill stan, som i nån jäkla film. Fem snutbilar på tvären och diverse andra.
Tysta blåljus.

FURB. För tredje gången gillt tänkte jag leende och blåste på åt mitt håll.

Eller?

Som i en jäkla film, som i typ Hamilton, eller nån ny Beck eller Wallander. Eh.

Så var det såklart. En filminspelning.

Aska och regnstänk och en lånad frisyr

- Titta, sa jag till Magica just som vi passerade det gamla hopptornet just utanför Göteborg.
- Vad är det här?

Vi gör en tåggrej, hon och jag.
På Bokmässetåget hem dundrar vi in med pompa och ståt och ställer till så vi får sitta bredvid varandra. Ibland blir det en rokad som heter duga.
Ibland uppnår vi det med ärliga tårar som sakteliga droppar ner i muffinspåsen tillsammans med resterna från avslitet hår, men ofta med högljudda skratt.

De allra flesta brukar vara på, men inte alla.
- Bara jag slipper bli inblandad i ert så och får sitta till Stockholm, sa en rätt snygg man som jag svär på aldrig får ligga.

Magica som var på sitt bästa humör sedan jag börjat den bedrövliga morgonen med att säga att jag har samma frisyr som Hitler fnissade och mös.
Eller om det var fnös.

Iaf. Jag hade varit på irländskt seminarium om novellskrivande.
"A novel doesn't need a plot but a point" OCH "A novel is like a fling, one has to sneak away and catch it while it lasts" fick jag lära.
Alltså, skriv den när den kommer till dig.

Och där, i stolsfickan låg en fin kvarglömd anteckningsbok, med bara aska och regnstänk på sidorna.
Jag svär.
Någon måste ha stått i det sidledes regn som brukar piska Göteborg, rökt och öppnat anteckningsboken för himlens tårar.

En sida här, en annan där fyllda av skvätt och stänk och sorg.

Den historien vill jag berätta. Rätt ner i mörkret med glatt humör.

Sköna möten som aldrig går att räkna ut i förväg

Hon hade egentligen bara en fråga. Nåt hon verkligen ville veta.
Alltså, en scen bland tusen här på Bokmässan, en skolklass.
Åttor, min favoritålder. De låtsas aldrig.
Några spelade spel, några fnissade, några log.
Alla hade förberedda frågor, hade tvingats läsa vår bok - ingen mindes dem.
Mer än hon, den söta flickan med kort snagg och helt i svart längst till vänster.
- Så, är du Timmy och du Turk? frågade hon Niklas och mig där vi satt på scenen och bråkade.
- Timmy är väldigt mycket jag, svarade jag.
- Turk är extremt lik mig, svarade Niklas.
- Så det är alltså ni som är Turk & Timotej, sa hon och ritade en cirkel i luften. Det är ni som är dom.

Högsta vinsten!

Vad håller jag på med?
Betraktar Stockholm tror jag.

Det där paret som satt på bussen och skrattade åt något på mobilen.
Och den lilla bänken mellan husen vid Gärdets t-banestation där vuxna hänger.
Skitsnygga morsor som ska ut och springa, pensionärer som sparkar lite på stenar och garvar.
Blommorna som trotsar hösten.
Den ilsket vänliga damen på tåget som i hög välmening sa åt mig att akta aschlet.

Är jag en del av det här?
Ska jag snabbskriva ihop en novell till Umeås novellpristävling om att vara ny i sin gamla stad?
Skriva den på tåget till bokmässan eftersom jag berättat för tidningen Kupé om mitt tågskrivande?
Eller under själva mässan eftersom jag ändå helst vill stanna på rummet?

Japp, så var det dags igen. Flytta. Tre dar hit, några dit. Vart nu det är.
Och eftersom det är Madonna-season så går jag trallande med soundtrack i öronen.

Varsågoda!

Så kom jag hem till det här. Hjärta.

Är du en flapper?

Jag mötte en flapper på bussen.
Eller?
Mötte jag mig själv?

Så här var det:

I brorsans hus hemma i Djucket blir jag 13,14,15, 16 igen. Bodde där då, i samma hus.
Gick samma olyckspromenader, solskenspromenader, månskenspromenader.
Det enda som är annorlunda då från nu är att min häst är död och att killen som jag flirtade med i kiosken vid stationen inte finns kvar.
Inte ens kiosken.

Hemfaller ändå i samma Lina när jag är där.
Som när jag springer till bussen, barfota, för att larm och nyckelshelvetet och åhhhhh allt tar sån tid!
- Vad fin du är! sa busschauffören och stängde dörrarna bakom mig.
- Tack, neg jag fastän han säkert var yngre än jag.

Grejen är att jag inte såg det. För jag var Lina 16 år.

- Du har glömt skorna, skrattade en söt dam med allt sitt gråa hår i knut.
- Nä, sa jag och visade att de satt fastklämda under armen.
- Jag brukade springa naken till bussen, sa hon, naken under en kappa. Jag hann aldrig klä på mig hemma, och kläderna låg nerknölade i väskan.
- Klädde du på dig på toa? frågade jag.
- Mm, den längst bort på skolan, mös hon.
- Nu ska jag sminka mig, sa jag.
- Nej, strunt i det, sa hon. Du är söt ändå.
Så tog hon upp sin tidning och läste högt om Englands Prins Harry:
- Det finns visst fler än du och jag som gillar att gå ut nakna, sa hon. Tack för samtalet.

Jag läser en förbjuden bok:

En sån där vidrig bok där mamman dör.

Det är sant, de finns fortfarande.
I USA, såklart, publiceras varje år en lista av årets mest förbjudna böcker.
Såna som kan korrumpera ungdomar till att tungkyssas långt ner i halsen och
tänka syndiga, kanske till och med oetniska anti-family-tankar.

Som Hungerspelen på 3e plats, nominerade med motiveringen:

The Hunger Games trilogy, by Suzanne Collins
Reasons: anti-ethnic; anti-family; insensitivity; offensive language; occult/satanic; violence

Fast jag är nog förvirrad, sitter med slagsida i väntrummet på ett sjukhus.
Som om tiden loopat mig tillbaka, till en tid då mitt liv var en sån där vidrig bok där mamman dör.
Samma lukter, samma filtar, samma röda knappar att trycka på om det onda går för hårt åt.
Samma brådska ut i spöregnet.

Öh, va, boken jag talade om?

Just den jag läser av Sonya Sones är inte förbjuden, fast de har sex i den också.
Den är så bra att jag längtar hem.

När jag var 16,17 förändrade hon min värld.

London, jag försökte se ut som henne. Hade jeansvästen, det toviga håret, mouchen.
Fuck-off-attityden.
Och så reste jag ofta till NY och klubbade runt på ställen jag knappt minns med folk jag inte kommer ihåg.
Limelight, nattklubb i en kyrka, enda sättet att komma in var att skapa STOR SCEN när man trillade ur taxin.
Vi kom in.

Hon sjöng Borderline och jag ÄLSKADE det kluvna.
Stod hon på branten av olycklig kärlek och tänkte slänga sig ut eller insåg hon att killen hon hade gillat var dum i huvudet?

Låtar letar upp mig. Går i skogen och lyssnar på hennes från då med mina öron från nu.
Nu vet jag.
Det enda hon bad om var respekt för att få vara sig själv.

Inte så fel.
Och jag har kvar västen.

HET!

Sexuella fantasier mellan blanksvarta pärmar.
Gubben i stolen intill på flyget försökte läsa över axeln på mig.
Och jag som tvekar alldeles för sällan tänker eh, borde jag läsa det här?
Erotik för unga, om unga.
Men jo, alla borde och hey, jag skriver YA.
Jag måste ha koll. Jag får.

Himlastormande hotellrumshösthelg, helt home alone men hysterically hooked på -

HET!

- Historier om helande, hisnande - ja, sex.
Hela alltet. Suveränt skrivet. Jävligt god litteratur!

10 författare
10 noveller
10 sätt

Hett!

Sadistiskt självplågeri

Har jag berättat om hur jag hanterar misslyckanden?
Med skam, skuld, och sadistiskt självplågeri.
Självskadebeteenden som hetsätning av chips.

Det näst värsta:
- Att misslyckas.
Det allra värsta:
- Att nån annan ska få syn på min skam.

Som när jag fick en manusrefus från nåt stort och åtråvärt förlag några år innan Vildängel kom ut.
Fredag eftermiddag, alla var hemma. Inte en chans att få gnissla tänder ifred.
Så jag gömde det tjocka, fientliga kuvertet under mattan bak i bilen och hoppades att ingen skulle hitta det.
Dolde min skam.
Mitt misslyckande, och vanmakten över att det fanns nån där ute, på ett förlag, som hade insett hur dålig jag var.
Och längtade till måndag då jag skulle kunna vara ensam med min förtvivlan.

Moget? Nä.

Men nu har jag blivit bjudet på en FailCon, så genialiskt att jag gråter glädje.
Lite som AA, I'm not alone.
Så jävla bra, signerat min idol Linda Skugge.
Kolla:

Kära entreprenör,
Jag vet att du är duktig. Jag vet att du alltid varit en driven och ambitiös person med många bollar i luften. Du sover effektivt, tränar effektivt och gör fler saker på en måndag än vad en dödlig människa åstadkommer på en vecka. Du är fantastisk.

Det är därför vi ska fokusera på ett ämne som inte belyser din duktighet. Nämligen misstag. Snedsteg. Fail.

Den 17:e september lanserar tidskriften Entreprenör en helt ny inspirationsblogg: Företagsamt - av och för entreprenörer. I den får du följa en handfull entreprenörer i deras vardag. Från duktighet till kaos. Från framgång till kris. Från mingelbilder till osminkad och bakfull.

Därför vill vi bjuda in dig till en kväll där allt ska gå fel. Ta på dig en bakvänd T-shirt och omatchade strumpor. Vi ses på Teater Brunnsgatan Fyra – vi bjuder på vin och tilltugg.

Om att vara jätteung och så där

Jag valsar runt lite just nu, bland mina extramammor och gudmödrar.
En bjöd på vin och ost och kramar mot mina värsta synder.
En tankade en termos, ryckte åt sig ett par tekoppar och bjöd på skjuts när jag klättrade in genom hennes byggställning.
Vi skulle visst på utekonsert i den svarta kvällen, uppe på KTH.
Kolla fyrverkerier hopknåpade av vilda vetenskapsmän och kvinnor i nåt kemilabb.

- Ok om vi tar en genväg? frågade E och berättade att hon snart fyller 70 men känner sig jätteung.
- Visst, om du hittar så, svarade jag och höll hårt i handväskan.
Så svänger E av vägen och eh, förbi en avspärrning och in på en gångväg genom skogen.
- Ser du nåt? frågar E och kisar över ratten.
- Vadå menar du? Inga cyklister och fotgängare iaf.
- Det är ju bra.
- Ja, med tanke på att det är en cykelväg och så där.
- Man ska nog inte köra på nån här.
- Nä.
- Då kan man nog få fängelse.
- Ja.
- Nu är vi iaf framme. Snabbt det gick va?

Skitsnack!

Det surrar i luften, av en ilsken debatt om ungdomslitteratur.
En dum recensent tar inte ungdomslitteraturen på allvar, tycker att den kan få vara sämre än seriös vuxenlitteratur.

Kanske är han inte så dum och kanske menade han inte så MEN
(och ni minns va - att Everything before the but is BULLSHIT?

För är ju så jävla självklart:
Ungdomar är på allvar, allt börjar med att vi är barn och vuxna måste ALLTID vara på ungarnas sida.

Sanningen: När jag skriver för vuxna känner jag INGET ansvar att min historia ska vara sann, bara trovärdig.
När jag skriver för ungdomar är ALLT på blodigt allvar.
Utifrån det kan man hitta på hur mycket som helst.

Just därför det riktigt intressanta är hur psykologiskt välgrundad en ungdomsroman är.
Allt annat är BS.

Ungdomslitteratur ÄR seriöst.

Lina 17 år

Jag öppnade dörren mot en gnutta höst.
Gamla kvarter.

Nya vägar.
Onda ord i mobilen.
Klick.
Snälla på en annan sida.

Fick en bild av vänskap, den finaste jag har fått.
Tack. Tack!

Lina 17 år läste datorkunskap i ett växthus ombyggt till datorsal på baksidan av internatskolan i Oxford.
Äppeldoft i luften och maskiner som talade ett annat språk, det är sant.
Datorerna pratade inte svenska, engelska, brummande bara stora och var ingen succé.
Lärde mig aldrig det där, men flowcharts fattade jag.
- Stoppa in allt som behöver processas, skramla runt lite, få ett resultat.
Outcome.

Lägger in skulderna, ångern, sorgen, lyckan, kärleken, allt om hur jag annars kunde ha gjort.
De tre namnen, hur fina de var och en var när de fick dem:
1) Kärleken 2) Lyckan och 3) Meningen med livet.
Vet vad jag har att strida som en sval lejoninna för.
Använder krafterna till det.

Så vad gör jag nu, medan tiden går?
Skriver ett filmmanus tror jag.

Det andra, dramat, får nog vänta.
Solen har just kikat fram.

Lyssnar till Lisa Nilssons Två utbrunna ljus, helikoptrar och en leende pundarbil som pekar finger åt skiten.