Är du en flapper?

Jag mötte en flapper på bussen.
Eller?
Mötte jag mig själv?

Så här var det:

I brorsans hus hemma i Djucket blir jag 13,14,15, 16 igen. Bodde där då, i samma hus.
Gick samma olyckspromenader, solskenspromenader, månskenspromenader.
Det enda som är annorlunda då från nu är att min häst är död och att killen som jag flirtade med i kiosken vid stationen inte finns kvar.
Inte ens kiosken.

Hemfaller ändå i samma Lina när jag är där.
Som när jag springer till bussen, barfota, för att larm och nyckelshelvetet och åhhhhh allt tar sån tid!
- Vad fin du är! sa busschauffören och stängde dörrarna bakom mig.
- Tack, neg jag fastän han säkert var yngre än jag.

Grejen är att jag inte såg det. För jag var Lina 16 år.

- Du har glömt skorna, skrattade en söt dam med allt sitt gråa hår i knut.
- Nä, sa jag och visade att de satt fastklämda under armen.
- Jag brukade springa naken till bussen, sa hon, naken under en kappa. Jag hann aldrig klä på mig hemma, och kläderna låg nerknölade i väskan.
- Klädde du på dig på toa? frågade jag.
- Mm, den längst bort på skolan, mös hon.
- Nu ska jag sminka mig, sa jag.
- Nej, strunt i det, sa hon. Du är söt ändå.
Så tog hon upp sin tidning och läste högt om Englands Prins Harry:
- Det finns visst fler än du och jag som gillar att gå ut nakna, sa hon. Tack för samtalet.