Om att vara jätteung och så där

Jag valsar runt lite just nu, bland mina extramammor och gudmödrar.
En bjöd på vin och ost och kramar mot mina värsta synder.
En tankade en termos, ryckte åt sig ett par tekoppar och bjöd på skjuts när jag klättrade in genom hennes byggställning.
Vi skulle visst på utekonsert i den svarta kvällen, uppe på KTH.
Kolla fyrverkerier hopknåpade av vilda vetenskapsmän och kvinnor i nåt kemilabb.

- Ok om vi tar en genväg? frågade E och berättade att hon snart fyller 70 men känner sig jätteung.
- Visst, om du hittar så, svarade jag och höll hårt i handväskan.
Så svänger E av vägen och eh, förbi en avspärrning och in på en gångväg genom skogen.
- Ser du nåt? frågar E och kisar över ratten.
- Vadå menar du? Inga cyklister och fotgängare iaf.
- Det är ju bra.
- Ja, med tanke på att det är en cykelväg och så där.
- Man ska nog inte köra på nån här.
- Nä.
- Då kan man nog få fängelse.
- Ja.
- Nu är vi iaf framme. Snabbt det gick va?