tisdag 20 mars 2012

Jag hade 2:a i matte på gymnasiet

Vårtecken?

2 av 7, eftersom jag tog IB i Oxford och betygskalan var sådan.
Det är nog inte ens godkänt, men eftersom betygen las ihop och jag hade topp på resten så funkade det.
Jag var en jävligt duktig flicka i skolan, fast jag fuskade, och smilade och gjorde bort mig ibland.
Grejen är att bra lärare ser allt det där.
De vet när du kan resten av svaren på religionsprovet, fastän du inte hinner skriva ner dem.
De ser och hör hur du beter dig i sammanhang.

Men om du inte syns och hörs då? Eller syns och hörs så folk blir lomhörda och inte orkar lyssna?

Jag är sedan massor av år dans och gympafröken för gulliga småbarn.
Ibland får vi helt vilda matildor som verkligen verkligen älskar sammanhanget men egentligen inte har en aning om vad vi pysslar med på lektionerna.
De leker hela havet stormar medan vi följer koreografier och går banor men blir HEEEELT förtvivlade om de inte får göra sin grej.

Tittar du noga i ögonen på dessa barn förstår du att de bär på något unikt och eget. Något som kan komma att göra resan svår, men vems är inte det? Något som gör att de behöver hitta en annan väg än den upptrampade gängse.

1/4 av alla gymnasister
tar inte studenten. Nu kommer förslag på att fånga upp så många som möjligt redan i en obligatorisk förskoleklass för att se om inlärandet kan se annorlunda ut.

Smart.

Varför känns det ändå som om vi borde ha fattat det här för länge sen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar