Slagsmål

2 killar slogs i tisdags, på en skolgård alldeles här intill.
60 pers tog sig dit, såg på. Det var som ett event.
1 fick hjärnskakning, 2-siffrigt-nånting slag mot huvudet, avslitet muskelfäste i foten, brutet ben i handleden. Gips. Hjärnskakning.
Den andra mådde inte heller särskilt bra.
Båda killarna är sams nu och jättejätteledsna.
0 personer ringde polisen.
Eller, 0 poliser kom.
För 0 vuxna visste om det.
60 personer var rädda för att själva hamna i bråk och vågade inte ta upp telefonerna.
Telefoner som enligt studier aldrig är mer än en meter från människors räckvidd men nästan jämt i våra medvetanden.
2 personer önskade att de aldrig hade försatt sig i situationen.
För det hade de gjort, börjat tjafsa på fb över missförstånd och ingenting, och gjort upp om tid och plats.
Fight club.
Nu gör ännu fler upp om repressalier och hotar varandra. Folk som inte ens var med och slogs.
Polisen ska komma till skolan och visa film om slagsmålsskador. Såna skador är ofta så grova att polisen måste ha tillstånd för att få visa dem i skolan.
Killarna var förvånade att det gjorde så mycket ondare än det verkar på film.
Ryktet går att nån filmade slagsmålet och har lagt ut det på youtube.
Killarna vill inte det.

Undersökningar har visat att mobbning inte är det värsta ungdomar utsätts för på sociala medier.
Det är bilder och filmer av verkligt våld.
DET är det jävligt svårt att värja sig emot.

Ok, nu ska jag moralisera. Gå aldrig med i nån grupp om du inte är hundra på att du vill vara där. Grupptryck gör saker med människor som ligger bortom vår vanliga kontroll och är svårt att ta sig ur.

Och vet ni, killarna var inga rötägg så vi kan inte skydda oss bakom det.

Ingen hade tagit min röda stol

Mitt liv

"Det är för jävligt, nu går vänstern! Det är så typiskt, bara högern sitter väluppfostrat kvar som vanligt."

Oops. Jag var på kulturdebatt på källarteatern Brunnsgatan 4 och tyckte att det var skittråkigt. Smet, fast ute i hallen hörde jag det där om den väluppfostrade högern. Något från min barndom slet mig tillbaka, jamenar, inte kan man väl gå då? Och trots att det var fullpackat och svettigt hade ingen tagit min stol.

Och ändå var det enda roliga när publiken bråkade med panelen, men skadeglädje sitter inte i så länge. Och ingen sa nåt nytt, mer än chefen Stina Oscarsson från Radioteatern som tycker att folk borde jobba med varandra istället för mot.

Så jävla dumt att bråka om vems kultur som är bäst. Lika dumt som att jag satt där och tänkte att det var nåt fel på mig som inte fattade vad grejen var.

Sitter bara här och skriver. Och tror att både fin och fulkultur behövs. Tillgång och efterfrågan och allt det där. Att man inte behöver tjafsa om saken.

Bild med huvud

Lista på mina 4 idoler den här veckan o så filmen, åh- filmen!

1. Cirkeln- Mats Strandberg och Mats kille Johan Jim Ehn
- för att de har en självklar attityd och aldrig i helvete låter sig pushas runt litterärt eller artistiskt. Tack för att ni bara garvade åt tanken på att man inte skulle få skriva ordet bajs i sina texter.
- Tack för en powerboosting stund på Rival i torsdags.

2. Caroline Larsson som är den skönaste rocktjejen jag hört sjunga på superlänge.

3. Pink som jag lagar mat till på superhög volym för att överrösta allt på teven.
Samma Pink som samma Caroline Larsson skriver låtar till.

Hade jag inte blivit författare skulle jag nog ha velat bli rockstjärna. Åtminstone groupie.

Bonusplacering: Hungerspelen. Så galet snyggt.

Jag skriver nu, jävlar vad jag skriver. Har tokpluggat intryck och dramaturgi och kärlek och livserfarenheter och nu skriver jag. Vill bara vara inlåst i mitt eget huvud i ett eget rum och inte komma ut förrän allt är klart om några månader, ett år. Sa det till Kongomannen i morse. Han såg konstigt på mig. Fast uppmuntrande.

Good news från Israel, jag lovar!

Min morfar var rysk jude från Vilna, där hela den judiska befolkningen i princip utplånades med god hjälp av sina landsmän, under andra världskriget.

Men morfars familj drog därifrån redan 1912, under pogromerna, och morfars pappa hade krog på Hötorget. Vita havet tror jag den hette.

Israels historia kan vi, både vild och vacker och blodig, för blodig. Man kan ju inte bara ta mark från andra för att ge till dem man har dåligt samvete för. Inte ens om det är mitt folk.

Men bilden ovan, så jäkla vettigt!

Skriver jag? Jo, på ett föredrag för men in suits, och kvinnor också, om hur man kommunicerar med ungdomar.

Jag hade 2:a i matte på gymnasiet

Vårtecken?

2 av 7, eftersom jag tog IB i Oxford och betygskalan var sådan.
Det är nog inte ens godkänt, men eftersom betygen las ihop och jag hade topp på resten så funkade det.
Jag var en jävligt duktig flicka i skolan, fast jag fuskade, och smilade och gjorde bort mig ibland.
Grejen är att bra lärare ser allt det där.
De vet när du kan resten av svaren på religionsprovet, fastän du inte hinner skriva ner dem.
De ser och hör hur du beter dig i sammanhang.

Men om du inte syns och hörs då? Eller syns och hörs så folk blir lomhörda och inte orkar lyssna?

Jag är sedan massor av år dans och gympafröken för gulliga småbarn.
Ibland får vi helt vilda matildor som verkligen verkligen älskar sammanhanget men egentligen inte har en aning om vad vi pysslar med på lektionerna.
De leker hela havet stormar medan vi följer koreografier och går banor men blir HEEEELT förtvivlade om de inte får göra sin grej.

Tittar du noga i ögonen på dessa barn förstår du att de bär på något unikt och eget. Något som kan komma att göra resan svår, men vems är inte det? Något som gör att de behöver hitta en annan väg än den upptrampade gängse.

1/4 av alla gymnasister tar inte studenten. Nu kommer förslag på att fånga upp så många som möjligt redan i en obligatorisk förskoleklass för att se om inlärandet kan se annorlunda ut.

Smart.

Varför känns det ändå som om vi borde ha fattat det här för länge sen?

Frivillig prostitution?

Det här är ett ämne som jag inte bör ta upp.
Ingen efterfrågan=inget utbud är den kapitalistiska lösningen på hur världen ska bli av med den ofrivilliga sexhandeln.
Anna Laestadius Larsson i SvD engagerar sig starkt. Jag gillar Annas krönikor.
Hon är en av de få människor som jag tror på lever som hon lär.

Franska filmen Elles handlar om det omdebatterade faktumet att förvånansvärt många fransyskor hellre säljer sex för att finansiera sina studier, än vänder hamburgare i nåt gatukök.
För vad är egentligen mest/minst förnedrande?
Och vad är det som avgör hur vi värderar jobb?

Filmen ska vara både galet sexig, eftertänksam, feministiskt analytisk, vacker och sann, även om sanningen inte är den som stavas studielån och mera vanliga extra-jobb.

Vad svårt det blev nu då. Jag tror att jag undrar så här:

Om man börjar sälja sin kropp på frivillig basis, kan man då med yttersta medvetenhet klara sig från att falla i självföraktsträsket och faktiskt bara göra det för pengarna?

Läs mer om vad Juliette Binoche tyckte om sin lesbiska studentkompis extraknäck!

Skrivtips: Var lagom sjuk ibland, så där febrig att viktigheter nervärderas till oväsentligheter och nätet blir en stor stor äng utan elstängsel där du kan rulla runt och vältra dig i sånt som berusar och berikar. Jag garanterar att det kommer att märkas på ditt skriv, när du är frisk. Och så får man goda smoothies av MellanM.

Barn- och ungdomssäkra livet!

Pappa, barn, mamma, barn 1969

"Men va fan, man kan ju inte barnsäkra kärleken!" sa Hanna på Morgonpasset. "Livet är att kärlek tar slut och människor dör." "Oj" sa Kodjo, allt apropå en ny studie om hur ungdomar mår av föräldrarnas skilsmässor.

När jag var 17 flyttade min mamma och pappa ihop igen, mest av nöden bedda.
Vi levde i motsatsen till armod men båda hade skiljt sig igen på varsin kant och då fick vi bo hos pappa.
Ganska länge tyckte jag att mamma och pappa kunde gifta om sig, med varandra.

Men sörjt deras skilsmässa hade jag aldrig gjort, var bara 3 när pappa drog.
Min ena syrra däremot var 13 när pappa skiljde sig för andra gången och för henne var det nog rätt tufft.

Önskar att jag hade facit på alla unga människors tankar runt det här. Eller eh, är det som med resten av livet, inga rätt och fel ...

Äckligt bra!

Tack Karin och Lotta på Bonnier Carlsen för blommorna, så fina!

Tjejer som bjuder på dejt men skippar efterrätten för att säga nu vill jag ha dig, det är precis som det ska vara.
Men det var inte så när jag var i ålder med Ansiktet, tänker jag medan jag lyssnar på PP3 och kör mellan Södersjukhuset och Clarion Sign för fotografering.
Sminkös, pr, fotograf, Niklas med en stund.
Utsikt över Norra Bantorgets alla hundar och bilar.
Vi åkte, eller jag iaf, rutschkana på en möbel och skrattade tills vi kom på att alla behövde till psykakuten.
Mina bröst var ett stort samtalsämne, alla minus Niklas la sig i hur jag skulle ha dem.
Coolaste fotografen i stan Ulrica Zwenger tog suveräna bilder.
Sen har jag hängt med mina mostrar, druckit champagne och ätit några ostron.
Hem till Tonåringen som är sjuk och glömt sina 183 cm och vill få plats i knät.
Återstår läsa slutkorr på ca 400 sidor Allra hemskaste syster i natt.
Sen går den till tryck.

Glädjegallskrik!

Skördar frukter, som man bäddar får man ligga ...

Det kom böcker idag.
Böcker som jag har skrivit.
Stolt faktiskt.
Och så skrev DN om Kär i kärleken bland bra barn- och ungdomsböcker från 2011.
Det var fint.
Och så rullar gruset under skorna och solen ler, jag menar skiner.
Jag måste sova nu.

DN har ringt ...

.. och bett att få Tro, hopp eller kärlek?
Coolt.
Och väldigt väldigt läskigt.

Såg nyligen att dagstidningarna får lådvis med böcker varje dag och hur hjärtskärande det är att bara ett fåtal blir lästa.
Blir lite men hallegosingen, vad ska de nu med min till? Inte skriva nåt dumt va?

I övrigt vill jag bara skriva nu, den bästa boken i världen. Så blygsamt.
Men jag har sett Carnage, genialisk film och läser Frihet, episk om än krävande bok och jävlar vad jag vill pröva en massa grepp nu.
Så snälla, skrivtid, kan jag få det?

Veckan innehåller:
- Blogginspirationsmöte med goda bakverk och coolt marknadsfolk från Bonnier Carlsen
- Plåtning för Tara med min stjärnsyster Ellinor
- Pressplåtning med fotograf Ulrica Zwenger på Clarion Sign Hotel med fem ombyten
- Hemlig grej
- Allra hemskaste syster går till tryck
- Teatern Serendip på Teater Barbara med min kompis Johan Jim Ehn
- Mammografi
- Champagnemingel hos P&P
- eh, självmordsuppdraget som jag försöker förtränga: Literary Death Match på fredag

Mobophobia

Oro, olust, olycka.
CNN hade det på sina World news, igår. Mobophopia är en ny sjukdom.
I alla fall ett ångesttillstånd.
Det drabbar unga människor värst sägs det, men det vette faaan.
Åkte tunnelbana, lite vilse i östra London, fram och tillbaka utan täckning.
Vad skulle jag göra?
Titta på människor?
Det gjorde jag förut.
Numera läser jag om vad de skriver och har gjort. Kollar deras bilder.

Surmulna moln och bilar i trädkronorna

Cupcake automat

Tvättråd

Susanne Hamilton från Bokförlaget Langenskiöld

Lockande Stockholmsnatt. Sprang in en sväng på Pastis i Gamla Stan där Cirkeln-Mats och min Maria lekte Paris

Wokade mobiler

I Fågel, fisk OCH mittemellan jobbar Timotej på seglarläger och när jag konfade mig på KSSS hängde jag med Carl Eneroth som har skrivit boken Wokade mobiler. Kolla filmen och fatta.

Har just skrivit till KSSS och bett att få göra research på ett seglarläger i sommar.

Under rubriken VIKTIGHETER så var jag på Östasiatiska Museet igår och lyssnade till Elin Lindqvist tala om Fukushimas färger, och boken hon har skrivit om tsunamin i Japan för ett år sen.

Minns, så väl. Var i Åtvidaberg på begravning, sörjde min farbror. När hans söner och familjen bar ut kistan sken solen in från bakom ett surmulet moln. Kvällen innan grät vi och log åt kusinerna som spelade gitarr och sjöng rock till minnet av sin pappa.

Vaknade i ett vackert rum, tillsammans med min ljuvliga svägerska som nyhetsknarkar och snabbt fick på teven.

I realtid såg vi flodvågen svepa in över Japan utan att ens veta att den skulle leda till kärnkraftskatastrof.

40 meter hög var vågen. Bilar låg högst upp i trädkronorna.

På en annan kanal debatterades könshår.
Några hånskrattande brudar med för förstorade läppar sa att det var som att gå runt med en urskog mellan benen att inte raka sig.
Så jävla äckligt sa de, att vara naturlig.

Så körde jag hem och gjorde det där som polisen inte tycker är så bra, hade ett av mina finaste telefonsamtal i en tid som skalv medan motorvägen rusade under mig.

Hen?

Jag rusar mellan möten medan LillaH ligger hemma och är småsjuk.
Jag debatterar HEN medan LillaH ser Gossip Girl, 184:e boxen.
Jag följer samtalet om Legos nya tjejlåda med tilltagande frustration medan LillaH kryssar för bikintoppar i H&M-katalogen.
Jag lyssnar till topless-feminister som menar att alla män ser kvinnors bröst som porr medan LillaH ringer och ber mig köpa jordgubbar.
- Men de är inte goda nu, svarar jag. De är sura.
- Men kan vi åka till Mallorca då? frågar hon. Istället för jordgubbar.
- Såklart, svarar jag. Nu?
LillaH fnittrar. Vi leker låtsaslekar.

Så slår jag på radion och skådespelerskan Stina Ekblad som spelar skallig gubbe säger att man måste vara både en vidlyftig slarva och minimalistisk estet om man ska orka med livet.
- För är man bara en utlevande slarva dör man vid 28 och är man bara en minimalistisk estet har man inget att berätta om livet.

Allt det där vet LillaH. Men borde vi ha kallat henne hen?

"... en slags Gossip Girl översatt till svenska förhållanden."

Har fått min första recension på Tro, hopp eller kärlek?
Från BTJ. Bibliotekstjänst. Viktig för mig, många lånar mina böcker på biblioteket.

Hur tar jag recensioner?
Jag får ont i magen.
Men Tonåringen sa att den här var suverän och underbaraste Ann på förlaget, som hanterar alla manus, sa samma sak.
Jag tror att Ann bara vidarebefordrar recensioner som är bra, annars sjunker författare genom golvet. Så är det bara.

Så vad stod det då?

Lina Forss är språkligt begåvad och den stora behållningen med boken är att med hjälp av hennes välformulerade beskrivningar få insyn i en värld som annars sällan skildras i ungdomsböcker. Enkelt beskrivet är böckerna en slags Gossip Girl översatt till svenska förhållanden.

Yiiiiiihaaaaaaa!

Idi Amin och nysångest

Uganda jul 2011

Ugandas diktator Idi Amin var inte bara kannibal, han tyckte om att äta upp de unga barn han hade förgripit sig på sexuellt. Men han ville äta långsamt och utan att nån dog förrän det blev oundvikligt.

När någon som sett och varit med berättar nåt sånt är det svårt att tänka på annat.

På P3 kunde man ringa in om sina välfärdsproblem.

Jag hatar t ex att inte få ut det sista ur tvättmedelspaketet.
Nån gillar inte att tvålen i tvålautomater alltid hamnar på ringen på ringfingret och är så himla svårt att skölja bort.
Tonåringen gillar inte när det inte kommer nån nys när man är redo.
En kvinna hatade när reflexen på ekrarna kom i vägen för blocklåset och hon måste lyfta hjulet.

Sånt. Fan vad bra vi har det!

Vill ni veta mer om Ugandas historia, se The last king of Scotland med Forest Whitaker.
Vidrig världsklass.

Porr och trafikinformation

Jag har fått två nya kompisar ikväll.

Ylva-Maria Thompson som var sexguru på TV1000.
För er som är yngre kommer det här att låta helt galet men för 20 år sen kom nåt så stort som porrfilm på tv till Sverige.
Ingen kunde snacka vettigt efter midnatt tre dar i veckan för då presenterade Y-M det bästa.
Och ikväll, på Viasatfesten berättade hon om konsten att spanka alldeles lagom.
På min fråga om vad folk som vill utveckla sin sexualitet ska göra, precis som man tar tennislektioner för att bli bättre, svarade hon iskallt ¨sexcoacher".
Nu är vi vänner på fb.

Så Nelly. Nelly har sån aptit på livet att hon inte kan stå stilla när hon berättar ens de mest gruvliga historier. Nelly vet om livet, så mörka sidor att de inte ens går att tro på. Ändå är de sanna. Och så hänger hon med brandmän och skriver trafikinformation.
JAG ÄLSKAR TRAFIKINFORMATION!!!!

Titti från Rix Morgonzoo hade nattlinne och papiljotter och Simon var precis så där målinriktad som jag trodde. Och finaste Christina Stielli talade gärna boaormar och Darling Simona livet.

- Så skickar de med knark också, va fan är det här för goodiebag säger LillaH som sitter och tömmer ut allt på matbordet.
- Sover inte du, frågar jag och ser på klockan.
- Äre här shots eller, fortsätter hon.
- Skål, säger Tonåringen och för upp flaskan med badskum till munnen.
Underbara oskyldiga ungar.

Titti & Y-M intill Simons öra

Titti säger godnatt