lördag 9 april 2011

Om det!




















Jag är i Västerås. Det är finfult här. Blåsigt. Nån har gått ifrån sina fotbollsskor.
















Jag ska skriva det svåraste kapitlet i Turk & Timotej. Har vetat det hela veckan. Inte velat, det kostar på. Men Niklas säger att jag kan. Vi skriver ju ihop, antar att han vet.
Både vill och vill inte minnas hur det var att vara skitkär och 17 år. Det handlar ju om det.

Staden är full av handbollskids, på disco med Sean Banan. Jag vill vara 20, men jag är ensam på ett hotellrum. En liten kille testar sin trehjuling på gården utanför, nä, nu har han gått över till bandy. Vill inte äta, ska duscha, trassla lite. Skriva. Det är ju mitt jobb.

Ibland är det skönt att ha ett jobb att gömma sig bakom. Det ligger en bio på andra sidan gatan. Undrar vad de visar.

2 kommentarer:

  1. Jag har bott i Västerås. När jag var tre-fyra år. Min syster föddes där och kom för tidigt så mamma fick inte gå ut. Jag fick gå och handla. Tre år gammal. Tre år gammal gick jag till ICA. Själv. I Västerås. Det du. :)

    SvaraRadera
  2. Min man som förhoppningsvis inte läser den här bloggen påstår att han naken och ensam åkte tunnelbana till stan när han var 6 år. Men jag tror dig! Nu får jag en till bild att befolka mitt Västerås med. Pappan i Mig äger ingen som vinglar omkring med lilla Åsa på sin cykel och Pernilla som handlar. Kram vännen, du vet va att du är en suverän mamma, så mycket har jag förstått.

    SvaraRadera