Bloggen har flyttat men jag kör dubbelt ett tag.
Sitter på golvet i mitt nya hus. Inga möbler inga människor ingen som vet att jag är här. Det är varmt och luktar trä och jag får hosta. Jag skulle kunna göra vad som helst.
Utsikt över fjärden eller bussgaraget, det beror på vem man frågar. Jag ser bara långt långt vidare.
Kommer få jobba som ett svin för att bo här. Men det var ett av mina mål.
Ett annat var att skriva de böcker jag har på gång nu. En blev färdig idag.
Berättelsen om Turk & Timotej. Skrev mitt sista kapitel medan Mellan M högläste skittråkiga, hemmagjorda vitsar ur KP.
Läste Niklas sista kapitel i bilen, parkerade i en korsning och grät. Tårar på mina solglasögon.
Grät för att historien är sorgligt vacker fast det är lite som att googla sig själv att gråta åt sin egen text.
Grät för att vi bara kan skriva den här historien en enda gång.
Men ändå, det där omisskännliga pirret i kroppen. Jag är på gång, nåt måste hända, nu på en gång. När en dörr stängs behöver jag öppna en annan fort så inget blir tråkigt.
Vilken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar