Flatline

När du dör.


Nu vet jag vad det är för mening.

När jag var 16 och hjärtat brast var det som att dö. Det är det fortfarande. Ända skillnaden är att jag kan leta PUK-koder och slåss om plattången samtidigt.

Lina vid köksbänken = flatline. Undvek att se dottern i ögonen, bara hon ser rakt in i mig.

Då, olyckan hade ingen utväg. Skena i galopp på en vild häst över någon förbjuden golfbana funkade bara sådär. Nu kan jag iaf köra bil. Enligt ödets ironi skulle jag till SÖS på arbetsprov för hjärtat just idag.

Cyklade på en motionsnyckel fast jag helst ville kräkas, låg på en brist med tårar under ögonlocken. Låtsades sova för att ingen skulle se.

Och så den dumma doktorn som sa att jag hade väldigt starka ben och suverän kondition och högt över alla kontrollvärden och vi ses vid starten till Vätternrundan.

Konstigt att han inte heller märkte att mitt hjärta hade gått sönder. Precis som då, när man kunde gå runt i världen och ingen såg.

Ok, vad är då meningen kanske ni undrar? Poängen med att bli vuxen är att man inser att allt inte blir bara för att det står skrivet i stjärnorna och det är okej det med.

Suveränt möte på Ungdomar.se, snart flyttar bloggen dit.

Jag lovar, allt går an!