Det är nånting jag vill säga dig
Finns redan en låt som går så fast jag har lust att skriva en egen dikt
Just mina tankar, rår inte på dem
De stökar sig på plats
Vandrar runt bland minnen, såna som går att spara med handstil i guldiga kuvert
Kanske är det den kyliga vinden som rör upp vattnet på min fjärd
Strövar runt i tiden, bläddrar bland olika dar
Onsdagar, torsdagar, fredagar ibland
Alla är bäst
Tisdagar
Vågar göra månader till år
Finna plats för alla dar
Måndagar, lördagar, söndagar?
Kikar på sommaren
Ser skogar bilar sjöar hav bryggor stränder myggor bad promenader vin parker motorvägsbroar köpcentrum trappor, flera trappor, regn, massa regn
Och ändå känner jag mest solen bakom mitt huvud
Önskar värme på en kind under längtande fingertoppar
Vandrade upp för mitt berg mitt emot det som en gång var hemma
Med utsikt över huset där alla de mina en gång fanns
Går dit nån gång, med hundar, i ensamhet, i mina böcker
Såg ett par som sökt sig till min plats
Ensamma högst upp under solen
Inte riktigt Agnes & Edwards plats från kärleksboken, den hittar jag inte längre till
Dessutom går det inte att förväxla äpplen med päron
Drömmar med verklighet
Sånt som varit med det som är
De var alldeles ensamma med sin kärlek
Hörde inte sången från båtarna
Människor som grillade strax intill
Hundägare som försökte vända bort blicken
Jag som inte kunde sluta se
Förtrollad av deras värld
Så ouppnåligt oberörda av min, min egen
Jag undrar hur det går för dem
När höstmörkret faller
Vart tar de vägen då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar