Axplock ur mina kärleksbrev

Bloggar på Ungdomar.se, undrar ibland varför.
Tjuvlyssnar jag inte bara, är äckligt överårig och smyger omkring?
Fast det gör jag inte. Kollar bara nåns profil om de har varit inne hos mig.
Ser det som en lätt knackning på min dörr i mörk sommarnatt.
Är alltid Lina 45. Eller, eh, så småningom mer än så. Men aldrig mindre, aldrig någon annan.

De, de är fjärilar och aviatörer och Astrid Lindgrenfigurer och små X.
Flicka som är pojke, man på väg till kvinna. FTM. Ålder, ingen vet om den är sann.

Men jag får brev. Inte tokmånga, inte jämt - jätteofta tror jag att nån har dött när de försvinner.
Kidsen på UM är ibland väldigt ledsna.
Men inte när de försvinner har jag lärt mig. Då flyger de lyckligt över ängarna.
Kommer tillbaka till mig vid kraschlandning, och ibland för att bara säga hej.
Skjuta från höften, skänka mig snälla ord.
Titta!

jag fastnar för dig, du är liksom så spännande, inte som andra vuxna jag känner till. du är poetisk och har ett annat sinne av nåt slag, verkar det som. jag känner ju inte dig men jag får den känslan, får en känsla av att du är lite som "oss".. ett annat slag, som kan fundera och fundera och fundera och tänka vidare och ännu mer...

Åh Lina, jag älskar hur du skriver. Och jag älskar att läsa det.

Hej!

Har inte undgått att du bloggar på den här sidan nästan var och varannan dag. Till en början störde jag mig på det. .... Jag stör mig på hur rak du är, ärlig. Hur du obekymrat och ogenerat tar upp ämnen och delar med dig av dina tankar.

Sen kom jag på en sak. Du påminner om min mamma. Som jag påminner om. Så egentligen var det mig själv som jag störde mig på. Att jag inte lever ut allt så som jag skulle kunna. Och vill. Försökte komma på vad det är som hindrar mig. Vart rädslan kommer ifrån. Inifrån.

Läste en av dina böcker. Den var ganska bra. Tror jag ska läsa någon till. Det var så skönt med lite omväxling mot vad jag brukar läsa.

Hur som helst. Det jag vill ha fram med det här meddelandet är att jag bestämt mig för att gilla dig lite mer, och störa mig lite mindre. För du är ganska bra. Och modig. Och får mig att le. Vilket jag är tacksam för. Tror Sverige behöver fler som du.

Tack för ordet.

Jag läste din bok igår, kär i kärleken. Satt ute i solen och fortsatte sedan i sängen. Satt och tänkte på hur jag gillar ditt sätt att skriva. Du skriver så detaljrikt men ändå så mystiskt. Det är som om att man behöver finnas lite i ditt, eller ja Timmys huvud för att förstå allt, och det gör man, för detaljerna förklarar hur hon tänker. Men inte för mycket.
Längtar tills din nästa bok!


 Jag bara satt där på bryggan medan alla andra trodde att du hade försvunnit, rökte mina cigaretter och hade det bra. Tänkte inte på hur tiden gick iväg och att alla andra blev oroliga.

Så kommer det en del sånt här också, men jaja.  

Vill du knulla?