Pimpat skrivbord. Fake it 'til u make it.
... är att hon inte säger åt en vad man ska göra, hör jag mig själv säga.
Det blir alldeles tyst runt bordet, men bara i en sekund.
Sen skrattar alla.
Iris med det fina namnet och den vackra ögonskuggan som intervjuar mig, Bo med den milda rösten som tar bilder.
Och jag som en citatmaskin som bara kläcker grodor medan vi talar om för- och nackdelar med god uppfostran.
God uppfostran sitter i ryggraden och dåligt självförtroende i magen, säger jag bergsäkert fastän jag inte har nån aning och låter som hundratolv.
God uppfostran öppnar dörrar men står ofta i vägen för riktiga samtal, fortsätter jag.
Inte konstigt att jag behövde äta ipren efteråt. Och drömde att Zlatan var med i vår fotbollsklubb. Och fick ett vykort från mig själv där det stod att jag ska se till att få saker gjorda.
Okejokej jag skriver väl färdigt boken dåra. Klockan fem är deadline, eller om det var fyra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar