25 år senare

18 år var jag.
Jag satt SATS.
Drömde om Vassar, Berkeley. Stora amerikanska universitet där jag skulle gå.
Oxford, Cambridge. Engelska, ni vet Brideshead revisited och allt det där.

Men alltså, jag gjorde annat.
Skitmycket annat.
Skrev in mig på UNI en gång.
En föresläsning, en tenta.
Ett avhopp.

Nu.
Jag har inte haft akademiskt komplex, bara en jättelik akademiskt längtan.
Idag, igår, tog jag första steget.
Började läsa upp mina mattebetyg.
I know, komvux, skamkursen för oss som inte orkade.
Nu sitter jag där och känner mig som en idiot.
Minus plus plus blir minus.
Plus plus plus blir plus.

Men jag ska nånstans. Helst till Karro. Psykologprogrammet,
300 poäng för jag ska ju ändå bli 5 år äldre.

Men först, matten.
Ok, jag kom 1 1/2 timme försent.
Första dagen. Allt gick baklänges och halkade snett.

Fast vet ni, jag är på väg.
Första dagen på resten av mitt liv, för det är det ju alltid.