Stanna här.
Det skulle man kunna göra.
Ingenting hemma skulle förändras.
Allting i våra liv skulle förändras.
LillaH och jag låg i poolen och planerade våra nya liv.
- Jag skulle sakna shopping. Och NK.
- Du skulle kunna beställa kläder från Foki, sa jag. Hon har mycket sommarkläder.
LillaH med sitt gröna hår började träna crawl. Efter ett tag ropade hon:
- Men författare, kan man vara det här? Jag menar, kan du? Ska ni hålla på och mejla manus och så.
- Det gör vi ju ändå, svarade jag och simmade ryggsim. Men jag skulle behöva åka hem till bokmässan.
- Ja, då får pappa ta hand om oss. Du kommer ju tillbaka. Och så kan din Maria komma hit.
- Ja, och Åsa Larsson och Mari Jungstedt, sa jag, de gillar du ju. Många av mina kompisar jobbar ju som jag.
Så var det klart i LillaH's underbara värld. Återstår endast handbollsfrågan att lösa. Språk och sånt verkar mest vara en baggis.
Skrivtips: Ta ett sabbatsår, kosta på dig att sitta mycket i skuggan för att solen ändå skiner jämt och ständigt, läs ÄNTLIGEN alla de där underbara psykologiböckerna, bli inspirerad att skriva nåt helt annat. Tror att det där tipset var till mig själv.
JÄVLAR ATT DET INTE GÅR ATT LADDA UPP BILDER NÄR JAG ÄR I FUCKING AFRIKA!
Du ser. Det är därför du inte ska vara i Afrika. Det är tråkigt när det inte kommer bilder i bloggen.
SvaraRaderaOch ja. Man kan vara författare var som helst men det är så dumt när man missar alla viktiga fester, alla fina samtal och sina "förlagsrundor".
Men är alla fester så viktiga, så länge man är hemma den 26e april? Och kan det inte vara så att det händer andra saker på andra platser i världen samtidigt. Och förlagen, de är fina och bra men om de verkligen vill ha sina författare blir de nog bara glada om man åker ut och skriver nåt nytt. Och nu är det åtminstone en bild i bloggen. Despite and thanx to Africa. AIA:
SvaraRadera