Vi hann inte längre än till bagageincheckningen innan barn 1 kräktes. Men sen såg vi Borta med vinden i datorn och flög till Chicago och solen sken hett så där som i amerikanska filmer när luften står stilla och Gyllene Måsen hade jättelika mango/ananas smoothies och radion spelade samma låtar som hemma men i en annan mix och vi sjöng så högt vi bara kunde medan majsfälten böljade i vinden och Kongomannen körde genom Illinois fast inte med flit tills vi kom till Wisconsin och släkten med alla hästarna och barnen.
Idag har jag ridit så jag fick skavsår i händerna och fixat nätinställningar så alla tycker att jag är som Lisbeth Salander och köpt hårdrocksflipflops och varit på en bisarr pajauktion på en landsortsmarknad där pajbakerskorna bjöd på burlesksång. Fast till slut orkade jag inte mer och somnade i bilen medan solen stod lågt och folk tjöt i berg och dalbanorna. På hemväg handlade vi för mycket mat i en 24-timmars supermarket bara för att det finns så mycket att välja på. Fast äckligast var nog köttfärs på tub.
När jag var ung drömde jag alltid om ett Amerika precis som det i filmerna. Som i Dirty Dancing, som i Million Dollar Baby som i Hannah Montana the Movie som i The last song som i Mystic River som i The Shining. Kanske därför jag åker tillbaka hela tiden, för att ingenting nånsin är precis som i filmerna. Ibland är det både mycket mycket mer och väldigt väldigt mycket mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar