Bit inte ihop, bryt ihop!

Min värld ombyggd till pingisstudio

Bit inte ihop, bryt ihop, sa min kompis Nilla på bussen och skrattade.
Bra idé! Skön idé! Passar utmärkt för mig som har tröttnat på allt.
Som släpar mig till stan fastän jag inte ens vet hur, som inte har ögonen öppna,
som borde sitta hemma och skriva men inte kan.

Satt och bläddrade i 50 sidor manus, de sista av Tro, hopp eller kärlek?
Skriv ihop dem till en epilog, föreslog Karin Redaktör, end on a happy note.

Visst, jag fattar, men jag ORKAR inte.
Vet inte ens hur jag ska börja.

Hamnade iaf i stolen hos min sockersöta tandhygienist, dit jag går i ömsesidig beundran.

Åh, författande är en upphöjd form av intellektualism, intelligens, sa hon. Hur går det egentligen till?

Så jag försökte svara, på hur denna suddiga luddiga process utan manual tar sin form inuti hjärnan. Hur man kan diskutera form och innehåll och process med kollegor men aldrig göra lika.

Ungefär där hände nåt. Hjärnan öppnade sig. En välkommen liten lucka av novembersol.

Jaaaaa! skrek jag så gott jag kunde för hon hade börjat putsa mina tänder, nu vet jag hur jag ska skriva om slutet.

Åt lunch med Maria, hon sa så fint att jag var sorgset vacker.

Ja, så känns det, men skriva kan jag iaf.

Dagens skrivtips: Det här med diciplin. Gör nåt annat ibland. Men tappa inte balansen, det är så lätt att "jag ska bara se den här filmen, surfa in på den här sajten, ha en kärlekshistoria för att uppleva passion blablabla". Ändå, ta dig ut, låt andra människor tala till dig, lyssna och ta in. Det hjälper!