Lovely Miss L på klassrumsbild från deckarskriv

Skrev ett jättebra manus, med ett mord. Nu skulle även jag bli rik, berömd och allt det andra.
Såklart.
- Jo, jättebra, sa min förläggare. Om du tar bort mordet.

Knatter, knatter.
Solen skiner in över Lemshagasjön och jag har pratat med åttorna om hur man bör göra.
Det kan jag iaf.

Dagens skrivtips: Skriv så att det känns, sa jag. Min kompis Andreas Roman som skriver skräck blir nästan galen av att hans manus är så läskiga. Och Mari Jungstedt blir så rädd för sina egna Gotlandsmord att hon ställer ut sin mans stövlar framför huset ifall det skulle komma en mördare gående ur skogen. Trots att de flesta gotländska morden är uppfunna av de deckarförfattare som befolkar ön.
Man får bli rädd, glad, ledsen, upphetsad över sin egen text. Om inte jag blir det när jag skriver sexscener, hur ska då nån annan kunna tro på texten?
Äntligen rörde klassen på sig. Spridda fniss.

En massa svordomar om deadlines och fuck-off and dielåtlista!

Det är panik.
- Stöka inte till på mitt rum, skriker jag till barnen som ser på mig som om de har landat på Mars.
Mitt i David Bowies Space Oddity.

Det ligger grejer överallt. Bokföringen jag spred ut i torsdags ifall jag skulle få himmelsk inspiration och lust att börja med den.
Time Capsule-pryttlar ifall jag skulle börja fatta hur den funkar.

Manus.
Det är väldigt bråttom nu. Första tiden man skriver på en bok är oftast lugn om du inte från början har ett utgivningsdatum. Men så här i slutfasen, tredje redigeringsrundan, räknar förlagen ner.

Utgivning 25 mars 2012 betyder att boken ska korras under januari, sättas och tryckas i februari, distribueras i mars.

OCH ATT JAG MÅSTE BLI KLAR NU!

Så vad gör jag, jag som är försenad 5 dagar?
En låtlista på Youtube för att Spotify i nya datorn jävlas med mig.
Liksom skrivplattan eller vad f-n det nu heter, rullar åt fel håll. Och iPhoto finns inte ens.
Inställningar, my ass, för jag har inte tid.
Men vet ni, varenda låt passar så himla bra när Timotej i boken väl bestämmer sig för att Liam ska ut ur hennes liv.

Skrivtips: Fick hjälp att inse att jag bara har skrivit skit till er. Konkret måste det vara. Så här: Det är force majeur som gäller i mitt liv, undantagstillstånd. Min vän Ruben på ungdomar.se säger att man får surfa på termiken så här efter stormdyningarna. Så strunta i tvätten, låt hemmet vara kaos, besvara inga mejl om du har en deadline - jobba bara. De som vill förstå dig kommer att fatta. De andra kan dra!

Min fuck-off and die-låtlista!

Skolor jag har hoppat av

Konstskola, filmskola, italienskan i Florens för att jag flydde ifrån en alldeles för vacker italiensk kriminalpolis. Kastade ut skolböckerna genom tågfönstret.
Körskolan.

Livet har funkat ändå. Har körkort:-)

Sitter och skriver på Tro, hopp eller kärlek? mitt alterego Timotej är en flipprip pluggbrud med stirrigt, ljusskyggt kärleksliv men hon pluggar stenhårt.

Ok, det här med akademiska komplex. Jag har gjort upp med mina.

När jag nyligen besökte min gamla internatskola i Oxford berättade de att mina gymnasiebetyg hade räckt gott och väl för att söka in vid universitet i Oxford.

Good enough!

Dagens skrivtips: Allt du skriver behöver inte vara jättebra hela tiden, viktigast är att du håller igång. Skriva är konsekvent träning, man har taskiga dagar men håller man igång blir man stadigt bättre.

Better safe than sorry, men äsch ...

Ett år o en månad kan det ta för min hårdisk att återhämta sig från kraschen. Det eller 40 000 kronor. Men vet ni, om ett år o en månad är jag kanske död.
Back-up? Äsch. Jag har så brått att leva.

Så jag drog på mig ormskinnsbyxor o köpte mördarskor. Bilden av vilka jag inte kan lägga upp från mobilen, meeerde!!! Adda mig på fb om ni vill se.
De är mina högsta nånsin.

Dagens skrivtips: Gör allt du vill idag, imorgon kan det vara försent. Vill du säga att du älskar nån, skriva en deckare, kristen lyrik, gör det.
Lev modigt!

Kan man göra slut på facebook?

Hav möter stad i en ny vik jag fann idag. Skärgårdshus och bensinmack.


Fick tillbaka mitt liv idag.
Manushögar till höger och vänster, deadline nästa onsdag.
Jag kommer att klara det.
För vet ni, min hjärna har precis öppnat sig.
Kastar mig över nätet, läste just en suverän artikel om tjejer som slår killar av min kompis Martin Svensson.
Och den innehöll en smart kommentarsdiskussion om vad som händer med den som hjärntvättas av nån annans makt.
Och stillsamt tänker jag på hur man göra sig själv så väldigt delaktig i det där, för att människan vill så mycket.
Älska, bli älskad.
Testa gränser.

Läser allt som kommer min väg, vet att mycket kommer att leta sig in i mitt skriv.
Göra det värt det.
Lyssnar till Kelly Clarkson, skrattar så jag kiknar åt Mr Know it All och Einstein.
Ler.
Och läser ungdomar.se's bok Kan man göra slut på facebook? som underlag för en diskussion om våra småungar ska få vara på facebook.

Såklart de ska få vara. Vi måste bara hålla varandra i handen nu och då.

Jo, båda skivorna Stronger och Breakaway är peppiga, nu ler jag åt The war is over.

Dagens skrivtips: Allt är värt det bara vi är ärliga mot varandra. Samla på livet.

Foton från champagnefest!

Jag vill skriva seriösa inlägg om tjejer som slår killar och om äckliga gamla gubbar som sextrakasserar unga tjejer på jobbintervjuer. Så att ni vet att jag har ett socialt patos.
Men först, festbilder!

Emma Hamberg, Johan Jim Ehn och Mats Strandberg döper min klädkammare. Yes, walk-in-closet!

Johan ville låna klänningen jag bar i nyårscenen i Underbar och älskad ...

Emma, Pernilla Alm och Mats i soffan där jag allting sker

Johan och LillaH i min study, såklart!

I soffan där mina böcker blir till

P, Johan och Maria Ernestam

Middag

Mats lär Emma twittra. Tydligen twittrades det om mina guldGaga shoes från bokmässan denna afton.

Ingen annan än den makalösa Åsa Larsson, världens mest briljanta och suveräna deckarförfattare.

Johan och Maria

Slutade på 6 1/2, sätt en upp och nervänd tesked i flaskhalsen om ni vill spara bubblorna till återställningen

Fruktstund i köket innan hemgång vid halv tre

Det jag älskar allra mest med vårt hus - att jag kan stå på farstubron och se havet på andra sidan.

Okej, imorgon ska jag vara allvarlig men oiii vad jag är glad:-)

Idag ska jag skriva ett nytt inlägg. Bara så ni vet.

Och lägga upp massor av bilder. Även om det tar tid.

Lyxförfattarna

Ett Emma Graves-omslag

Chattade med P.
"Imorgon kommer Lyxförfattarna på middag och jag vill ha klänning och Cirkeln-Mats Strandberg har med sig sin kille Johan och jag måste bära in ett bord."
P- "Mats och Johan får bära in bordet."
"Jag måste göra nåt jättemodigt också fast jag inte vågar men annars förblir jag en liten lort. Kan jag skjuta upp det? Göra det precis innan jag sticker på safari? Det säger min Maria Magica. Så har jag ätit moules frites med Moni från Palatset, servitören sa att jag hade en bra blus för man såg brösten och Moni frågade om jag vill helgjobba där och jag sa ja, såklart. Så är jag jätteorolig för Kongomannen som är försvunnen i djungeln och igår var jag på Värmdö Bokhandel på förläggarpresentation och i morse hade Elli och jag möte med rektorer om vår Ungdomsbokens Dag på Värmdö, de gjorde vågen och så förbereder jag deckar-prat för några åttor, oj nu glömde jag skriva en vision, och leta igenom alla kokböcker efter den där äppelkakan. Åh, vi ska göra omslag nu, till Turk&Timotej, förresten har jag mejlat med min redaktör och nu får jag skriva massa icke PK-grejer. Oj, nu kom en inbjudan till Prosa & Marmelad med Mia Skäringer, det måste jag gå på, förlaget vill göra Prosa och Marmelad med mig när boken kommer, eller nån av de tre böcker som kommer nästa år. När är vårt julbord nu igen? Jag har jättehög puls, måste jag gå på body jam? Luncha med Douglas Foley, frukosta med författarna på Palatset nån måndag nu och då kanske? Så ska vi julbowla med agenterna, så kul fast jag hatar att bowla men älskar att vinna."
P - Hör du hur det låter?
"Galet. Som om jag aldrig nöjer mig. Som om jag kommer att dö knall fall."
P- Det låter spännande. Som om du är författare.
"Du är söt. Du är också författare."

Dagens skrivtips: Ös på när du kan. Om du får en vacker textremsa i huvudet mitt i natten, gå upp och skriv ner den. Eller en fin ordsnurrra som du måste dra ut, gör det. Dina ord är de som kommer att bära dig.

Min underbara förläggare Lotta från Bonnier Carlsen

Bit inte ihop, bryt ihop!

Min värld ombyggd till pingisstudio

Bit inte ihop, bryt ihop, sa min kompis Nilla på bussen och skrattade.
Bra idé! Skön idé! Passar utmärkt för mig som har tröttnat på allt.
Som släpar mig till stan fastän jag inte ens vet hur, som inte har ögonen öppna,
som borde sitta hemma och skriva men inte kan.

Satt och bläddrade i 50 sidor manus, de sista av Tro, hopp eller kärlek?
Skriv ihop dem till en epilog, föreslog Karin Redaktör, end on a happy note.

Visst, jag fattar, men jag ORKAR inte.
Vet inte ens hur jag ska börja.

Hamnade iaf i stolen hos min sockersöta tandhygienist, dit jag går i ömsesidig beundran.

Åh, författande är en upphöjd form av intellektualism, intelligens, sa hon. Hur går det egentligen till?

Så jag försökte svara, på hur denna suddiga luddiga process utan manual tar sin form inuti hjärnan. Hur man kan diskutera form och innehåll och process med kollegor men aldrig göra lika.

Ungefär där hände nåt. Hjärnan öppnade sig. En välkommen liten lucka av novembersol.

Jaaaaa! skrek jag så gott jag kunde för hon hade börjat putsa mina tänder, nu vet jag hur jag ska skriva om slutet.

Åt lunch med Maria, hon sa så fint att jag var sorgset vacker.

Ja, så känns det, men skriva kan jag iaf.

Dagens skrivtips: Det här med diciplin. Gör nåt annat ibland. Men tappa inte balansen, det är så lätt att "jag ska bara se den här filmen, surfa in på den här sajten, ha en kärlekshistoria för att uppleva passion blablabla". Ändå, ta dig ut, låt andra människor tala till dig, lyssna och ta in. Det hjälper!

Skorpioner och andra kryp

Min styvmor var inte guds lilla gåva som namnet Theodora betyder men hon gjorde en cool grej. När min pappa var ett svin och vägrade kommitta sig till henne stack hon. Drog till ett annat land, lät honom svettas, följa efter.

Hon visste vad hon ville ha (och idag är hennes födelsedag.)

Sen kom en het sommar för nästan 10 år sen, då blev hon gul och dog på fem sköra veckor.

Sånt tänker jag på ibland när jag är svag och stark och aldrig tar mig hela vägen fram till det jag mest önskar.

Dagens skrivtips: Gå och lägg dig när du är trött. Man kan inte klämma vatten ur en sten.

Barnsligt rolig kuriosa: Jag har känt en del vackra vilda skorpioner. Har nog tänkt att de är på särskilt vis och ler igenkännande med lite vemodig längtan när jag läser det här:

Skorpionen är något av zodiakens filur. Den står för passion, för sådant som rör födelse, död och livets gränstrakter. Men man måste minnas att här finns en återhållsamhet, så att Skorpionen gärna ser känslor flöda och glöda, men själv vill förbli oberörd. Skorpionen är katalysatorn, som hetsar fram reaktioner men själv förblir utanför. Det brinner en eld inom honom, i det fördolda. Intresset för mystik och allt dunkelt passar honom just för dessa områdens skugglika dolskhet. Skorpionen är den hemlige.

Gillar sidan om hur olika stjärntecken passar ihop med varandra.

Min kille låg jämt med andra och vår kompis dog i aids trots att man sa att det inte fanns.

Bilder på Skugge och mig. Och de andra också.

Magnus Zaar, författare till Den nakne ambassadören som jag läser NU!

Hängivna vänner och fans till Magnus och skumt sköna Brådis som falsettsjöng unplugged iklädd riddarmantel och trasig linne.


Inte så att jag kunde föra statistik, men uppenbart var det. Eller, är det.
Jag var ung och dum, han var snygg och ännu dummare, och så var han dansare till La Toyah Jackson.
Dessutom ägde hans pappa ett hus vid Victoriasjön i Uganda, där en scen ur filmen Mississipi Masala med Denzel Washington spelades in.

Precis så som jag ville bo. Afrikaromantiker.

Hur gör man slut med en sån kille?

Fast det blev lite ofrånkomligt när han flyttade tillbaka till Uganda och jag till Sverige och han inte hade nån telefon. 1993, no fb.

Så jag åkte dit, låg så mycket som vi bara kunde för att samla kroppsminnen, förälskade mig i den röda jorden och åkte hem igen.

18 år senare är jag gift med Kongomannen.
Som just när jag står och lyssnar till coola Magnus Zaar ringer från Uganda.
Medan Magnus på sin releasefest för sin superspännande bok Den nakne ambassadörenberättar om sitt liv i Uganda.
Och om boken som utspelar sig i det påhittade landet Östkongo.
Östkongo som måste ligga i närheten av det östra Kongo där min man är guldgrävare.

Världen är väldigt liten. Väldigt väldigt liten.

Och just idag googlade jag lite på min gamla kille men jag tror att han är död. Han levde hårt och när jag var i Uganda dog en kompis till oss från London i aids, fast då kallade de det malaria för aids ansågs fortfarande skamligt och som nåt som inte fanns.
Jag fick inte hänga med på begravningen för att jag var för - vit.

Sen dess har Ugandas aidsbekämpning funkat nästan bäst i Afrika.

AIA skriver Kongomannen på Skypen. Africa is Africa.

Snart dags att åka tillbaka. Inatt drömde jag igen att jag kramade ett lejon.

Skrivtips: Glöm inget, tänk att alla upplevelser och betraktelser är lika mycket värda. Livet rör sig i små små cirklar och en dag förstår du sambanden och vill skriva om dem. Gör det!

Lagom mycket sex, hur mycket är det?

Skriver på THK, parallellt med TT.
Sexscener, ofelbart hamnar jag med dem. Okej så här är det, sex är jättekul att skriva första gången. Till och med spännande att läsa om.

Men att väga vartenda ord på guldvåg är rätt avtändande.

En gång bad jag en kompis läsa ett manusavsnitt ur Agnes hjärta Edward.
Agnes och Edward har sex på ett hotellrum med insyn i lägenheten där han bor med sin fru.
Agnes och Edward passar ihop som hand i handske. När han kommer in i henne är det som ...

Men funkade det? frågade jag min kompis när hon var klar.
Ja, men inte så att jag blev kåt när jag läste, svarade hon.
Alltså, det funkade inte.

För isf ska det bränna som eld, iaf tända en låga. Som i somras, när jag bad några tjejer kommentera ett par kapitel ur TT och en svarade att hon blev tvungen att ringa en KK efter att ha läst.

Yes!

Men nu står vi där igen, petar i redigeringen, Niklas och jag som jag skriver med vill ha mer, förlaget mindre. Vad vill läsarna?

Dagens skrivtips: Det måste kännas. Det är inte fånigt att gråta och skratta till sin egen text, bli upphetsad. Om inte du älskar dina ord, hur ska du då kunna förmedla känslan till andra? Avvägningen kommer i vad som är för lite, för mycket. Och sex i presens blir ofta pornografiskt hellre än erotiskt. Men om man vill att det ska vara porrigt då?

Om att förlora slaget men vinna kriget...

Vilket är ditt favoritlunchställe? frågade Karin Redaktör.
Helt klart Saturnus, där skulle jag sitta och skriva om det inte jämt var så förbannat kallt.
Stirra på kanelbullarna stora som ufon och låtsas att jag är i Paris.
- Snälla, kan ni stänga, bad jag snällt.
Kyparen tittade på ytterdörren, på mig, dörren igen.
Dörren vann.

Tillbaka till Lotta och Karin. Vi skulle snacka text, böcker, framtid. Har så jäkla många böcker i mitt huvud att enda sättet att inte bita sönder tänderna på nätterna är att få deadlines.

Okej, jag erkänner, det hela var nog något av ett snabbinkallat panikmöte med tunga artilleriet för att förhindra ett författarsammanbrott. Men iaf.

För jag fick jag inte bara god lunch, cola light och te och kanelbulle utan även ett gäng leveransdatum och frid i sinnet.

Hem och skriv Lina. Tack Lotta och Karin <3 Kurisosa: Min underbara kiropraktor Niklas, han som vet att han inte kan stoppa mig från att äta förlagslunch på dragiga ställen men som alltid för behandla mig därefter, vet också direkt vilka tänder jag har ont i. Snart är han inte bara jourpsykoterapeut utan även tandhelare. Skrivtips: Lyssna. Samtala. Ha ett öppet sinne och inse att alla som jobbar med böcker har olika expertis och massor att lära ut. Att producera en bok är inte enbart författarens verk.

Äsch

Meningen med livet enligt ett fönster i Skövde

Bara jag

Gatubild från Skövde

Den verkliga anledningen till att jag var i Skövde

Lördag em i Skövde, fönsterputs i trosor


You dont have to worry if you're alone tonight sjunger Laleh i mitt huvud. Och i teven igår sa hon att man inte ska filosofera för mycket om man har eh, lätt att filosofera för mycket.

True. Men hur ska man annars komma på nåt att skriva?

Så jag har gått runt i Skövde och funderat. Först på meningen med att alls vara där utöver det uppenbara, sen på att alla dessa funderingar gör mig snedvridet självupptagen, så på det genomvackra med att allt kommer att ordna sig hur det än blir.

Ungefär där lyfte dimman och ah!
- jag har fått totalt nog av ord.

Satt och sökte igenom några av de miljoner ord jag strött över jorden och GALLSKREK!

Fy fan, nu ska jag hålla käften ett tag.

Ok, måste fortfarande skriva för jag har flera redigeringar på gång men inte ett ord till, inte en enda upprepning om vad jag tycker och tänker eller - har kommit fram till.

Hur jag ska få ihop den här författarbloggen närmasta tiden vet jag inte. Bara att jag inte brukar vara tyst så himla länge;-)

Dagens skrivtips: Det låter som en klyscha men är inte BS: Författande är 1/3 läsande, 1/3 tänkande, 1/3 skrivande. Tar man inte in nytt ältar man bara gammalt.

Killing all my darlings och hur jag har kommit att älska Skövde

Redaktörsmejl: vill du ha kommentarer på Tro, hopp eller kärlek? innan helgen?
Lina: Ja.

Läser medan jag powergår på golfbanan, oops, golfarna har tydligen INTE gått i ide ännu.
Värjer mig mot bollar och vad fan, såååå trött på den här boken, vi ser INTE samma sak.
Vill bara ställa in alla möten, dyka ner i texten, kill ALL my darlings och få jobbet gjort.

Försöker köra till Skövde men är stissig som fan, kunde lika gärna flugit till LA för jag kommer ändå aldrig fram. Äter middag på Burger King i var, Laxå?
"Inte riktigt likt dig mamma" messar LillaH. Nä.
Tappar min mössa, hittar den i en bortburen barnstol.

Men min magiska Maria ringer, ledsagar mig fram på vägen. Läser högt för mig om miss Lucy L, fiktiv karaktär i Kjell Westös vackra böcker, brev om kärlek och lagade hjärtan och överlevnad och mod som Maria säger att jag kunde ha skrivit.
Faktiskt så, det har jag gjort.
Mitt i Murphys Law bär jag mitt huvud högt.

Hamnar på Laserdome, betalar och undrar om det här räknas för research för nån bok. Men vet ni, när jag gick på filmskola i London gjorde jag en film om paintball. Jag var ljudtekniker.
Det kommer inte att hända igen.

Checkar in på helt osagolika Hotell Skövde, portiern är en skräckingjagande man från helvetet som 1) måste vara full 2) helt klart såg på porrfilm när jag kom och störde.
Men han är vänligt, på ett livsfarligt vis.

Morgon, möter portiern som säger att jag ser väldigt fräsch ut. Tack, svarar jag
"Och då ska du veta att jag sett jävligt många vrak här på morgonen" säger han och ler.

Jag älskar nog Skövde, men troligtvis är det här den enda jag nånsin kommer att skriva om stan.
Sorry revisorn, som avdragsgill researchresa är det här värdelöst.

Dagens skrivtips: Vart du dig i världen vänder står din lycka i dina egna händer. Eller som St Augustine sa "The world is a book and she who stays at home reads only one page". Ut och se er om ifall ni vill skriva, annars har ni inget att beskriva:-)

Det satt en filmstjärna i soffan!

Thanksgiving, Washington DC, 20 år sen. Sickan Carlsson satt i soffan och log. Då var hon 76 år och jag har tänkt på henne många gånger, om hon lever. Det gör hon inte från och med nu.

Men då, när vi var hemma hos nån gammal klasskompis till mamma, eller nån av mostrarna, var hon där och firade Thanksgiving med sin USAboende familj.

Så klev mamma in i rummet och alla förstod. Mamma var dödsmärkt.
Ni vet det där magra canceransiktet, den kala skallen, det tappra leendet.

Men Sickan, som enligt radion var större än nån nu levande svensk filmstjärna, hon tog in mamma och log.

Sen såg hon mig, och sa att jag skulle sitta intill henne.

Tror jag iaf, men det där sista kan jag ha hittat på.