Det händer mig också. Plötsligt har oron och svartsjukan i nån annans liv krupit in i mitt och precis börjat reda sig ett ormbo just som jag kom på mig själv. Men va fan Lina!
Ok, jag hamnade där av misstag. Grejen är att andra människor kan gå in i ens liv.
Det händer överallt hela tiden:
En kompis till mig firar 1 månadsjubileum utan NÅNS blogg.
LillaH sliter sitt hår för att hennes frisyr inte ser ut som Chloé Schuterman på dagens outfit.
(Ok, jag gillar Chloé, jag gillar hennes blogg, jag gillar att hon stoppar fingret rakt upp i Jantes rumpa men jag blir förtvivlad när LillaH inte tror att hon är lika värd som Chloé)
Människor har blivit osams om mina inlägg, i flera led:
En hon har blivit arg på en honom som har blivit arg på mig som har blivit galen för att det handlade om nåt helt annat och ingen jävel ska lägga sig i mitt liv, men ändå.
Och Kongomannen, trots total förnekelse kan han sura en hel dag om jag varit väl vidlyftig på bloggen.
Mina vänner säger att mina inlägg läcker, jag säger att det är en tillrättalagd värld, människor speglar sina egna dysterheter mot min eufori och sen mår alla lite extra illa.
Medan MellanM alldeles stoiskt sitter vid köksbordet och läser högt ur Martin Luther Kings I have a dream speech
In the process of gaining our rightful place, we must not be guilty of wrongful deeds. Let us not seek to satisfy our thirst for freedom by drinking from the cup of bitterness and hatred.
Hm, ja ibland blir det för mycket information. Men jag ser bloggandet som en dagbok. Du låter mej läsa din.. det är fint. Jag låter min vara öppen... Tankar som behöver ut..
SvaraRaderaLivet är otroligt komplicerat, Eller hur?
Kram
Tänker på dig ibland E, hur du har det, hur allt går, går det an? Fint att du har en plats där du kan samla dina tankar. Ibland tänker jag att jag skulle vilja ha en blogg som är fri från allt skapande jag kan fixa till med mitt skrivande, istället för en mjuk massa som jag kan modellera. Det är skruvat att skapa världar nästan mer komplicerade än livet självt, mitt yrke. Såklart jag låter dig läsa min, det är en ära att bli läst och jag som tackar:-)
SvaraRaderaKram till dig.
Trodde ju inte jag kunde skriva ett ord... Men resan jag gjort har gett mej så djävulskt mycket.. Konstigt nog. Ser saker från en annan sida... En "cool" sida som ger trygghet. Mitt ibland all sorg.
SvaraRaderaDu skriver fint. Fortsätt med det. :)
Du har alltid skrivit bra, det du har skrivit till mig iaf:-) Allt har väl inte alltid varit så himla skönt att sova på, men du formulerar dig väl. Du låter som en annan människa, som om du har funnit hopp, men ännu mer därinne - dig själv. Glad för dig mitt i alltihopa. Och tack!
SvaraRaderaTack till dej... Dina sömnlösa nätter kan jag bara be om ursäkt för. Men inte göra ogjorda..
SvaraRaderaHopp är inte grejen. Men insikter o förståelse, det är stort!
Äsch, så dåligt sover jag inte, du behöver inte be om ursäkt! Fnissar lite, du är rolig, hur du än håller emot kommer hoppet att komma krypande och snara dig bäst du vill eller inte. Då är det bara att åka med. Allt blir som det ska till slut:-)
SvaraRaderaMm, så kan det nog vara... O man behöver ju inte boka nån biljett.. Bara att åka med. :)
SvaraRaderaPrecis, det är bara en annan resa. Kanske hälften av ditt liv, tänk så mycket fint du kan få vara med om. Sov gott:-) Ler glatt.
SvaraRadera