Jag har förlorat vett och sans, har inget klokt att säga, ler*.
Skyddsänglarna är på min sida, slår nävar i bordet och går an.
Mina vänner här på jorden också, inte varje dag man blir kallad dörrmatta
av två av sina bästa vänner på en och samma dag. Såna vänner är en ynnest att ha.
Inte för vad de säger, sånt kan man skita i för sanningarna bär man i sig själv,
- men för att människor bryr sig:-)
För jag behövde stanna upp i nuet, tömma mitt cacheminne, bara vara.
Det finns ett behandlingshem i Dalarna som heter Bara Vara, dit kan man åka och hålla käften i tre dagar för dyra slantar, men här hos mig under mångatan kan man både fnissa och hålla tyst och vidga sinnet och skita i resten helt gratis.
Och bli bekräftad, för ibland är det lätt att tappa bort sig själv.
Då värmer det rakt in i hjärtat när nån annan vågar får det sagt. Ord som går rakt på sak.
Har ni såna människor i ert liv, förvara dem i silkespapper i hjärtformade askar och strunta i att allt inte alltid ser ut som ni trodde att det borde.
Faktiskt så.
En annan grej som ni borde testa, sluta med ångest!
Åhhh, så lätt det låter!!
SvaraRaderaMen att stoppa ångest är ju som att stå på en strand med utsträckt hand när en tzunami kommer...
Kram
E, jag svarade dig, men det trillade bort. Kanske i din blogg, jag läste den. Glad att du skriver, för en dag blir det ett tryggt rum där du kan gå in och skydda dig. Från ångesten, från männen, från dig själv när du går för hårt åt dig själv. För vi gör så vi människor, är för hårda mot oss själva. Det är i oss vi ska leva, vara. Gör något snällt mot dig själv, varje dag, ok:-)
SvaraRadera