Epiphany el när Rödluvan fick nog

Rödluvan av glaskonstnären Helena Gibson

Allt det där som har hotat gå åt helvete så länge
Jag ska fixa det
Allt kommer att bli bra

Hur jag kom fram till svaret?
I matten läser vi andragradsekvationer nu, det är lite samma lika.
I Angel heart (från den tiden Mickey Rourke fortfarande var snygg) skär de ut folks hjärtan för att må bättre själva och i Love Actually säger de att nog är nog (vet, har skrivit just det förut). 
Så är det ju och två bra insikter blir inte dåligt.

Dessutom var Laila Bagge skönt cool i Berg flyttar in.
"Livet är inte så komplicerat", sa hon.
"Ni skulle passa som vänner mamma", sa MellanM.

Från och med idag isf. Dagen då jag bestämde mig för att leva lättsamt. 

Till och med den där värdelösa skitboken jag håller på att skriva kommer att bli bra av det här!

Fix u-s

Räcker mina ord?
Tror inte det
Inte de som behöver nå fram
Svikare är vad de är
Slampiga
Som snutna ur näven

Naturen då?
Vårblommorna som bleknade i jämförelse med din vänlighet
Gäss på havet
Storm i träden
Förtvivlad fläktrem
Nä

Känslor?
Hål istället för hjärta
Värme där ditt huvud låg

Hjärna?
Har tänkt

Före
Vänt och vridit och grubblat
På allt du inte sa

Efter
Ett fokus
Du

Du som köper skor till andra fast dina tår är kalla
Du som väntar vid ett stängt kafé
Du som vet vägen framåt när jag går zickzack
Du som går cirklar runt mig för att se
Du som står ut när du har fått nog
Du som berättar när jag sover
Du som lärt dig le när allting svider
För att det blir bättre då
Till slut

För jag hörde och såg men letade på fel ställe
Under gatlyktan
För att det var ljusast där

Förlåt

Mördad, piskad, åtalad, avvisad. Orsak: BÖG

När jag var 20 bodde jag i London och var ihop med en kille från Uganda.
(Skitsnygg men det är en parentes och trivialt)

4 år gick, han flyttade hem, jag åkte dit, kollade läget, älskade landet, gjorde slut.
Så var jag i Uganda igen i julas.
Kollade lejon, blev grön i håret, träffade sköna människor, fantiserade om att flytta dit.
Tänkte helt ärligt att jag skulle kunna bo bra, skriva böcker, ha kompisar på besök, barn i schysst internationell skola, gå på gym på hotellet vi bodde på, okeyda, ha grönt hår. Inte värre än så.
Bidra till landets ekonomi genom min köpförmåga. 

Kaala Lawrence blev piskad i samma Uganda för att han är bög.
DN har en bild av ärret på hans rygg men länken är borttagen. QX däremot skriver mer.

Sverige har iaf avvisat honom, tillbaka till landet där den främste gayaktivisten mördades ifjol.

Och folk åtalas för att de homo.
Ärligt, jag menar hur då?

Nu vill jag inte bo där längre.
Dessutom snöar det här. Det är fint.

Konsten att överleva som tonårsförälder!

Är du den som säger "Hm, vi kan väl va hos nån av er istället? Det är så jävla jobbigt hemma just nu."

Håller din mamma eller pappa på att bryta ihop? Beter de sig som psykon i en skräckfilm eller som LillaH med förakt i rösten säger till mig "Du är som en tonåring mamma. Väx upp!"

Hatar du att relationen är för störd och obegriplig för att orka förklara för kompisarna? Är kompisarna ditt nya liv? Eller träningen, musiken, datorn? Eller ännu värre - ingen?

Lugn, det är inte du som behöver hjälp - det är mamma och pappa. Du är fullt normal. Du är tonåring.

Hjälp dem söka hjälp en kväll, av världens klokaste, smartaste och fenomenalt roliga tonårsöverlevarmamma Christina Stielli. Gå på det här:

Det handlar om att hantera småsaker och världskrig med en tonåring. Och må bra på kuppen.

- Vad händer i huvudet på en tonåring?
- Varför kan de bli så himla arga och hur ska man förhålla sig?
- Hur fyller vi på och hjälper tonåringen att träna självkänslan och varför är det så viktigt?
- Så här kan du effektivt välja dina strider och spara på både din och tonåringens krafter.
- Att svälja både mygg och kameler.
- Hur hanterar vi gränser, ansvar, förväntningar och respekt?

Det här är en föreläsning som i högt tempo med många skratt tar upp detta och mycket mer. Under ca 90 min pratar Christina om sorgen över en liten som blir stor och som plötsligt inte vill prata längre. Som inte alls dyrkar marken där du går och som inte drar sig för att ta till det där som svider allra mest. Hon pratar om balansen mellan avstånd och närhet, förberedelser för att sparka ungen ur boet och hur vi ska orka igenom världskrig och oro.

Så väldigt skört och förstört och hemskt och helt på jävla sanning. LÄS!!!

Svåra, sotsvarta ord på en gammal kompis vägg. Med bläck doppat i tårar skrev han: 

X blev för 3 veckor sedan brutalt nedslagen och sparkad och har legat i respirator i drygt 2 veckor.
Idag fick vi äntligen besöka honom på Karolinska.

Vet inte hur många stygn han har sytt och hur många timmar han har opererats, det går bara inte att förstå hur något sådant här kan hända.

Hur kan unga människor känna ett sådant hat och gå till sådan överdrift.
Medan X svävar mellan liv och död verkar flera inblandade fortsätta att leva ett till synes obekymrat liv.

Jag uppmanar alla våldsverkare att besöka Neurokirurgen så att de förstår konsekvenserna av ett kraftigt våld mot en människas huvud..

Det är lång väg tillbaka för X och jag bara hoppas verkligen att han blir helt bra.

Tack Eddie för allt stöd. Du och all personal på KS har varit helt fantastiska!!!!!!!

Lista över förbjudna ord - För farligt för att prova?

Onani
Kondomlekar
Och såklart - KNULLA
Bajs som hämnd och annat än i rent helylliga toalettbesök

Jag kan inte svära i kyrkan, fast jag är skitbra på att svära, att det existerar en sån hemlig lista på förlagen. Å andra sidan fanns det i gamla tider hemliga "giftskåp" på bibliotek med böcker som är livsfarliga att läsa.

Såna som korrumperar läsaren till att kanske prova själv.
Eller får unga att vilja snacka med vuxna om sånt de inte har tid med för de måste JOBBA.

(fast, hemligt, vuxna som sitter med sina datorer på kvällen jobbar inte. De hänger på fb. Flirtar utomäktenskapligt, kartlägger sina chanser, stalkar ex, fnissar nästan ihjäl sig i fånroliga trådar. Men säg det inte till nån.)

Tillbaka till de farliga orden:

Jamen, tänk om nån ung person skulle komma på tanken att ah, ni vet, efter att ha läst ...

Så varför det är så här?

Handlar det om SÄKERHET?
En stor svart stämpel över texten som vidimerar att den gått igenom 18 psykologiska granskningar som klart och tydligt säger att det här sexet är inte farligt att prova between consenting adults in the privacy of thier own home.

Men om man inte har ett eget hem och inte är vuxen och vill testa ändå?

På årets bokmässa fick jag inte tala om sex för det gjorde jag ju i fjol. Eh. Tusen svar på den men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Med att det är idiotiskt?

Alltså, det är mycket tryggare att skriva om gruppvåldtäkter av unga sköra människor från missbrukarhem befolkade av otillräckliga vuxna för det är FULSEX. Sånt man kan förkasta och vara på säkra sidan.

Om jag ironiserar lite och är förbannad och har suttit i samtal med en kollega som också får orimliga strykningsförslag?

Japp.

Christina Stielli på helgvisit!

På fredan ska man städa, det gör varenda tant, och Saschas glada matte hon gjorde likadant. Hon började att bädda Christina Stiellis sköna tron, och ställde in små blommor för att skapa rätta ron. Tittade på klockan och tänkte five o' clock

tea med nybakat från egen spis, skynda skynda Lina, jobba nu ordentligt, få ihop till massa flis. Skriv färdigt de där böckerna: ni kan och vill och ska, visa hela världen att Christina och jag är jättejättebra.

I huvudet en liten note to self, bevars: Svala flaskor svalkar heta pannor, varannan vatten så många vattenkannor.

Så sa hon till hunden som inte gillade ur och skur, kom igen nu lilla vovven, ligg inte där och var så sur. Snart kommer vår Christina och Nixon går brevid, det blir härligaste helgen, spring mot Slussenbussen för du se!

Fatta hur jag har det på jobbet: Mordhotad!

Fortsättningen på Turk & Timotej - En natt, är på gång. Låt mig presentera min skrivarkompis Niklas och hans syn på saken. Niklas har en stol i Barnboksakademin och där skrev han det här:

Skriva tillsammans 

av Niklas Krog

Hej, jag heter Niklas och jag är textfascist. Jag skriver mina ord och mina tankar, formulerade på mitt sätt. Åsikter går bra och jag kan lyssna på långa utläggningar om varför något behöver ändras. Men det är jag som gör ändringarna i mina texter. Alla ändringar. En gång upptäckte jag att en redaktör hade bytt ut några ord i en bok utan mitt godkännande. Det blev inte vackert.

Med den inställningen låter det galet att försöka skriva tillsammans med en annan människa. Jag har flera vänner som har gjort det och ett par av dem kom från början överens om att det var fritt att ändra i varandras texter. Och naturligtvis fritt att ändra tillbaka. Den som var uthålligast vann. Mycket sympatisk lösning.

En annan variant är att ge fullkomligt faen i varandras ord. Inte tycka någonting högt och låta det som är skrivet vara hugget i sten. Aningen mindre sympatiskt, men fullt begripligt. Åtminstone för någon med min läggning. Där trodde jag att jag skulle hamna. Ända tills jag satte igång.

Nu har Lina Forss och jag skrivit en hel bok tillsammans. Och jag har inte dödat henne. Vi skrev vartannat kapitel och lät våra huvudpersoner reagera på varandra. Vi tyckte massor om varandras texter, men eftersom vi hade olika berättarperspektiv blev det aldrig laddat. Lina kunde låta sin huvudperson göra vad som föll henne in, medan min huvudperson fick vara korkad på sitt (mitt?) alldeles eget sätt.

Det var den överlägset roligaste skrivprocessen jag har varit med om. I vanliga fall måste jag hitta på hela historien och skriva varenda jädra ord i hela boken själv. Den här gången skrev jag ett kapitel och skickade det till Lina. Några dagar senare fick jag en örfil tillbaka. Hennes huvudperson är galen. (Jag lovar!) Och då måste jag ju ge igen. Vi skrev och kastade kapitel på varandra i någon sorts rus och plötsligt var boken klar. Det tog tre månader. 

All ångest på temat halva-boken-kvar-och-hur-i-helvete-ska-jag-orka! var som bortblåst. Om det någon gång var trögt med påhittandet fanns det en skrivpartner som var precis lika inne i processen som jag. Många redaktörer är extremt duktiga, men det är ändå inte samma sak. Och när redaktören blev lite för yvig med strykningar i vårt manus kunde Lina och jag prata ihop oss och hålla en gemensam front. Oslagbart!

Jag kan alltså rekommendera att skriva tillsammans. Det var uppfriskande att tänka nytt och serveras helt annorlunda (galna!) förslag på vad som kan hända i en historia. Förvecklingar som jag aldrig skulle ha kommit på. Följaktligen kommer jag att skriva fler samarbetsböcker, trots att jag är textfascist.

Underfucked and overpaid

Funny Girl, thats me. Hon är Stjärnsyrran och den belåtna flickan med alla svaren, han är The Gimp Man.
En sån där rolig en som man har i källaren och uppe till husbruk.
Vi diskuterade 50 shades, teknik.
Och eftersom han var beyond control, som vanligt, låg vi i soffan och fortsatte till  ljuvliga teveserier. Som Sons of Anarchy.
Och om bloggrubriker med riktig innebörd.
Som underfucked and overpaid.

Tre snabba grejer som ni har hjälpt mig komma fram till!

Tack för alla brev, samtal, kommentarer, funderingar, vykort av Dolph Lundgren, kickar!

När min nya bästa kompis Dogan löste precis allt!

Han räddade livet på mig i en paniktaxi.

Så här:
Miniräknarna för gymnasiematte B på Akademibokhandeln i Fältan kostar på riktigt tusen.
45 minuter kvar till provet, tunnelbana, faaaan, mina klackar håller på att gå av.
Claes Ohlson, 139 eller om det var 159, plus batterier.
På paketet fanns en liten bild av ett batteri med den tydliga texten AAA.

Köpte.
Sprang till Dogans taxi, längst bak i kön men va fan, han ville ha körningen och jag sket i ordningen så vi drog iväg som tjuvar i natten.

Men batterierna då?
Dogan rattade med ena handen och rotade efter verktyg med andra.
O korsningar skruvade han medan andra fartdårar tutade och förmodligen svor. 

Fast Dogan och jag skrattade. Jävlar vad vi skrattade, för plötsligt hittade han ON-knappen.
Hela miniräknaren sken som solen. Av solen.

One hurdle over, next to go. Så var fanns pi?

Rödljus, Dogan tog sig ännu en titt på räknaren och sa:
- Nöj dig med sifferknapparna och plus och minus. Man behöver ändå inte så mycket mer i livet.

Hörde ni det, antagningsnämnden för Psykologiprogrammet? Man behöver inte matte för att veta hur det funkar! Ta nu bara in mig så blir allting bra.

Smileystress

- Jaaaa, gör det, du kommer att få grisen och kon då! Och alla tigrarna.

Kortslutning.

Jamen när man drar sig för att uppdatera telefonen med risk för att man får en massa nya smajlisar att välja bland.

Helt slut i rutan

MEN VA FAN MITT MATTEPROV PÅ MÅNDAG KOMMER ATT GÅ ÅT HELVETE OCH HELA MIN FRAMTID HÄNGER PÅ DET!!!!!!!!!!! OCH JAG SOM BARA VILL LEKA MED MINA BARN.

FTP eller Aina?

Ur En sån där vidrig bok där mamman dör av Sonya Sones.

Hade ni tagit mitt körkort hade jag seriöst dödat nån.
Just den dan, när jag rotat mig fram till de där lösningarna.
Ingår körkort, bil. Fuck Aina som MellanM säger med tidernas bredaste leende.

Ni vet en sån där händelsekedja, eller konsekvenstrappa?
Såklart det började med Missoni. Servern som pajade när alla skulle köpa.
Och jag som bara ville ha kläderna till om tio år, när alla andra har slitit ut sina.

Men det fortsatte och en liten ylade ut all sin ångest i baksätet medan en annan stod och skulle bli upplockad men inte kunde bli nådd.

Skitbråttom hade jag. Världen behövde älska mig.

Och ändå stod ni där, på tre ställen.
En med radarkamera på en gångbro.
En på samma ställe när jag körde åt motsatt håll.

Och sen, vid den stora bron intill stan, som i nån jäkla film. Fem snutbilar på tvären och diverse andra.
Tysta blåljus.

FURB. För tredje gången gillt tänkte jag leende och blåste på åt mitt håll.

Eller?

Som i en jäkla film, som i typ Hamilton, eller nån ny Beck eller Wallander. Eh.

Så var det såklart. En filminspelning.

Aska och regnstänk och en lånad frisyr

- Titta, sa jag till Magica just som vi passerade det gamla hopptornet just utanför Göteborg.
- Vad är det här?

Vi gör en tåggrej, hon och jag.
På Bokmässetåget hem dundrar vi in med pompa och ståt och ställer till så vi får sitta bredvid varandra. Ibland blir det en rokad som heter duga.
Ibland uppnår vi det med ärliga tårar som sakteliga droppar ner i muffinspåsen tillsammans med resterna från avslitet hår, men ofta med högljudda skratt.

De allra flesta brukar vara på, men inte alla.
- Bara jag slipper bli inblandad i ert så och får sitta till Stockholm, sa en rätt snygg man som jag svär på aldrig får ligga.

Magica som var på sitt bästa humör sedan jag börjat den bedrövliga morgonen med att säga att jag har samma frisyr som Hitler fnissade och mös.
Eller om det var fnös.

Iaf. Jag hade varit på irländskt seminarium om novellskrivande.
"A novel doesn't need a plot but a point" OCH "A novel is like a fling, one has to sneak away and catch it while it lasts" fick jag lära.
Alltså, skriv den när den kommer till dig.

Och där, i stolsfickan låg en fin kvarglömd anteckningsbok, med bara aska och regnstänk på sidorna.
Jag svär.
Någon måste ha stått i det sidledes regn som brukar piska Göteborg, rökt och öppnat anteckningsboken för himlens tårar.

En sida här, en annan där fyllda av skvätt och stänk och sorg.

Den historien vill jag berätta. Rätt ner i mörkret med glatt humör.