söndag 22 juli 2012
Spådd och om 20 dar löser sig allt!
Vi var ute efter ett tomt ställe och avskiljt hörn.
Hittade ett hål i väggen, kanske mest för att han stod utanför och liksom fångade oss.
1/3 Söderhipster, 1/3 rockabilly och så tänk Karlsson på taket.
40 sådär. Lagom tjock man i sina bästa år.
Välkammad, hel och ren men alltså, stupfull och med snickisarna nere.
Rejäla Björn Borgkallingar ordentligt uppdragna över magen.
T-shirten snyggt och prydligt nerstoppad däri.
- Eh? varför undrade vi. Ere du som står för lördagsunderhållningen?
Vi, Magica & I. She's back, och håller med om att det var skitdumt att åka ifrån mig så länge.
Vi kramades högljutt i en hel evighet och enades om att allt är mycket bättre nu.
Nu när hon är hemma igen.
Jag är deras femte familjemedlem, säger alla i Magicas hus, och nästa resa kan jag lika gärna följa med på.
Anyways, tillbaka till Östgötagatan, utanför Café Blå och mannen med brallorna på halv stång.
- Men så här, sa han och försökte knäppa hängslena. De var nåra snubbar som slog vad om man kunde gå ner till city med brallorna nere. Frågar ni mig så var det skitdumt men de tog med mig för att inte bli arresterade för förargelseväckande beteende.
- Smart, sa vi. Gick det bra? Alltså, mest med tanke på att du också är avklädd.
- Nä, jag gick hem, jag ville inte ens vara med. Dricka ska man ju göra på krogen och vill man pinka så får man ju gå undan och så, det vet ju ni med. Jag ville liksom inte ha med saken och göra.
Så, faktiskt mest som genom ett mirakel fick han på sig åtminstone ett hängsle och traskade hem.
Medan vi blev spådda i kaffe. 25 kronor för visdom och en latte. Magica fick dricka dubbelt, än är jag inte där, men framtiden vill jag skåda.
- Tänk på en sak, sa Farzaneh.
Hm. Inte det, inte det, det.
Farzaneh häller sumpen eller nåt på den skummade mjölken.
Hon ser vårblommor.
Eld som bränt undan alla virus, bakterier, infekterad mark.
Kvinnor som aldrig ska jobba två om samma sak om de inte kan hålla sams och tänker med hjärtat och utan logik.
Jag som måste ta mandat och framförallt sätta ner foten för att få tillbaka pengar som nån lånat ut till mig.
Och om 20 dar kommer allt vara löst.
Bara så där och sen kramades vi.
- Du har löst mitt liv, tackade jag.
Från och med nu är jag stammis på Café Blå.
Fs kompisar önskade oss lycka till och hennes dotter hade vackra höga röda skor.
Ett blått hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar