Magica är i staden Bluff i Vilda Västern och hör den stora anden viska hennes namn, cowboys och indianer.
Själv är jag i Skåne.
Men när Magica reser är jag med henne i tanken och hennes sms viskar till mig om natten.
The Great Spirit tillåter världslig uppkoppling nån gång nu och då, text trillar in när vinden blåser mot öst.
Och till Skåne, alltså.
"Let the Great spirit guide you" läser jag och berättar för tävlingsLillaH om morgonen. Ni vinner alltså om det är meningen att ni ska.
- Tack då vet jag, svarade LillaH och snabblog medan hon knöt skorna och vässade tänderna.
Där trillade vi runt på stranden, Åhus beachhandboll.
Sambatakter och Copacabanasand och svensk återhållsamhet och tävlingsnerver.
Men efter 8 raka segrar kopplade tjejerna av, lekte fnisshög med mig underst.
Så rann leken ut i sanden och jag skakade av mig som en hund.
- Ser jag konstig ut? frågade jag LillaH.
- Nej du är jättesnygg mamma, svarade hon för att få lördagsgodis.
Det var då den store anden viskade:
"Jättesnygg" skrattade en röst bakom oss på bredaste skånska.
Vi vände oss om och där stod han. Indian.
Jag svär på gud.
Och LillaH skrattade. Storskrattade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar