... borde jag skriva en bloggy om.
Mot stammen på en gammal ek.
Så tagen av kärlek att man inte ens vet var man är
medan dagisbarn i självlysande västar leker på behörigt avstånd
och ensamma män som hatar sina hundar inte kan titta bort.
Män som kanske har blivit övergivna av sina fruar och bara vann hunden i striden.
Byggjobbare på nåt stadsväxande projekt intill, bak ett stängsel och i otympliga kläder, som eggas
människor som upphör för att resten av världen kan dra åt helvete.
Hägg så skir att doften knockar en redan upplöst skalle.
Moln av vitblommande buskar.
Törnrosdalen.
Kropp som hos ett barn.
Ömmande.
Krävande.
Kär.
Lycklig för att det äntligen är vår.
För att det åtminstone inte regnar.
Har skrivit så förbannat tråkigt på sista tiden, tanken skenade iväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar