De dimhöljda bergens gorillor bråkade vi om i bilen.
Så han drog mitt på Folkungagatan och jag snörde på mig kängorna och när jag tittade upp stod Ebba Storpudel där och kikade på mig. I andra änden av kopplet hängde husse Lasse och log.
Sen gick vi Söder runt. Nu har jag varit på Reimersholme också.
Snörde om till Londonkängorna med 12 cms klackar och slirade in på Shogun i Gamla stan.
Möte med Telegram förlag, Annika Förläggare och Agnete Redaktör.
Jag hetsade upp mig över en massa och blev ordrik såklart men det får författare vara.
Till förlaget, möte OM mig. Gillade mejlkedjan på 5 personer.
PR-Malin, agent-Lena, förläggar-Annika, författar-Lina och nån till.
Sen tänkte vi stort runt releasen av Allra hemskaste syster. Talade så mycket att jag började tänka på te. En stor kopp med skummigt het mjölk som hjälper mot allt.
Blev alldeles utmattad och behövde köpa nya jeans. Pratade modeller i minst en timmme med killen på Weekday, han hoppade över sin rast och jag provade för att få bokeriet ur huvudet.
Fick in en artikelidé istället, plitade ner den. Skickade iväg förslaget till Tara som jag skriver för ibland.
Och ändå var jag såklart tvungen att tala 3 ggr med min Maria. Pratade mig ändå in på Esters Te och Kaffehandel, Folkungagatan. Beställde te. Satt där och kollade nya omslag till Turk & Timotej och vände dem ut och in med Niklas och förlaget tills FörläggarLotta slog näven i tangentbordet och Kongomannen klev in genom dörren och tog med mig hem.
Inga gorillor i bilen.
Ny dag, tog vinterträskorna idag. Dålig idé. Väldigt dålig.
Åkte bil med Kongomannen, bråkade inte om nåt.
Men vi drack te. På mitt favorithäng Mocco på Nybrogatan, jag växte upp i huset mitt emot.
Iaf tills jag var 3 månader.
Sen, det ofrånkomliga. Tandläkaren. Bedövningssprutor lagom för hästar, två tänder på samma sida.
Det är inte lätt för mig. Men, eh, jag tänkte på te.
Lite NK, talade med ja såklart Maria, där HALKADE jag. DÄR HALKADE JAG! Låg på alla 4, telefonen for iväg som en puck.
Gamla Stan, Under Kastanjen, kastade mig in i budgivning på en pepparkaksby och drack te med Maria.
Begravde huvudet i händerna och tappade bort smörgåsen i munnen så bedövad var jag.
Horace Engdahl satt vid bordet bredvid och arbetade. Det var fint på nåt vis.
Och utanför fönstret vinkade dagisbarn som åt lussebullar.
Vart är snön?
- Få bara klart det här året så blir allt jättebra, sa Maria och kramade om mig under St Göran och Draken. Du har levt modigt!
Gick hem och förstod att jag har jobbat de senaste dagarna. Jobbat fram en massa tankar.
Väldigt nöjd började jag skriva en bok på engelska på writers.com.
Och rusade iväg på visningen av pappas nya bilder. Misshandlade bilen i ett parkeringsgarage. Får väl skriva om det för att jobba ihop verkstadskostnaderna.
- Ska du till stan imorgon? frågade Kongomannen när jag kom hem.
Nä, aldrig mer. Nu ska jag bara skriva, skriva, skriva. Beta av korrektur på Tro, hopp eller kärlek?, och ett par vändor Turk & Timotej, AHS. Sen ska jag skriva Fågel, fisk eller mitt emellan och King & Co.
Jag har brunnit i år. Nästan brunnit upp. Läste nåt jag skrev på min halvårsdag, 13 augusti, när det slog upp lågor från marken där jag gick.
Texten är besatt. Suverän, men jag vill aldrig ha det så igen.
Nästa år. Jag älskar nya år. Det och te:-)
Skrivtips: Våga lita på att tankarna faller på plats.
Oj!:)
SvaraRaderaJa E, det har vart oj, det är alltid oj, men nu är det bra oj!:) Tack för att du läser <3. Hur har du det?
SvaraRaderaJomen fint, man får ta en paus, andas och bara vara ibland:) Fast har jättesvårt att släppa den lilla 17-åringen som la sej på spåret utanför vårt hus i onsdags kväll... Otroligt sorgligt o svårt att fatta. Så många små olyckliga människor därute.. Måste ta hand om varann!! Ha en fin jul nu, kram.
SvaraRaderaGlad att du andas och bara är. En klok vän förklarade för mig att man måste ta paus även från kriser, annars orkar man inte med dem. Ganska fint på nåt vis.
SvaraRaderaFlickan på spåret, tänker på henne jag med nu. Har en älskad brorsdotter, långt blankt hår och född -94, aldrig att så unga människor får gå mitt itu på något endaste vis. Förstår att hon är hos dig i tankarna, ibland bara rusar vattnet in. Men gör ditt E, ta hand om de dina, det är där vi alla måste börja. Ha en fin jul du också! Kram.