Passpolisen på Arlanda beter sig som en seriemördare i en skräckfilm. Både han i luckan ut och den när vi kommer hem.
- Vad är det för fel med att svara på tilltal och vänligt be om boardingpasset när man ändå sitter där?
- Varför bara den där skrämmande stumma handen och psykopatblicken?
Welcome to fucking Sweden står det i blod på väggarna på Arlanda. Varför kommer ni ens hit?
Ja, det kan man fråga sig.
För engelsmännen är enligt ny statistik de gladaste i Europa. Men även de hårdast arbetande och de som går mest på puben. Super alltså inte bara skallen i bitar framför Idol. Samband, anyone?
Om jag är arg, neeehejda. Vi kan inte vara bäst på allt i Sverige, det är landet för litet för.
Vi har en social och ekonomisk modell som appliceras utomlands, och vi är så trendkänsliga att saker är ute innan de ens har etablerat sig.
Men trevliga? Äsch.
En bild jag inte blir kvitt ifrån London är rockstjärnan på väg till Spitafields Market. Skitsnygg rock, glassiga solbrillor, dyr frisyr.
Flipflops. På dem stod han och vägde mitt i en gata.
Hög som ett hus, ryckig i kroppen som vilken knarkare som helst.
Han berörde mig. Säkert kung igår kväll, ingen när dagen drog igång efter lunch.
Vilket jävla liv. Som om jag vet hur man ska välja bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar