Ska jag berätta en existensialistisk hemlighet och mina grönmålade tånaglar i Elle Mat & Vin?

Soundtrack till den här dagen, och stunden igår!











Läste om mannen som skrivit In treatment. Han säger att vi beter oss som 17 mest hela tiden.
Ställer existentialistiska frågor om meningen med allt.
Varför är vi ens här?

Det förstås. Om alla slutar fråga sig det blir vi nog rätt jävliga.

Ibland kan jag fnissa lite generat och igenkännande när jag läser unga bloggar.
Så många ord går åt till att skriva en fortfarande helt obegriplig känsla.
Varenda rad är som tagna ur mina egna dagböcker.
Livet var så jäkla svårt.

Hemligheten är att det blir inte särskilt mycket enklare.
Men man blir ibland bättre på att städa i sina vrår.
Ta time-out, sätta sig i solen,
småprata med en gullig kille som serverar sagolik mat nånstans i Råsunda,
gräva ner sig i nån annans jävla skitsvåra böcker på DNs boksidor.

Le åt att mina grönmålade tånaglar och guldskorna är på bild i Elle Mat & Vin.

Vipp, vipp.