Lista på saker som kunde gå åt helvete och en som inte gjorde det

Samla kottar för vintern (ok, plommon) med en lånehund - aldrig att jag hade nöjt mig med det när jag var 22.





- Näääääää, kunde jag skrika till mamma, det går aldrig. Han kommer aldrig att älska mig om jag inte gör blablabla (ofta nåt jävligt desperat och vettlöst), jag kommer aldrig att få 5:a (A) igen om jag inte sätter det här provet, det där är den enda hundvalpen som kommer att göra mig lycklig, jag kommer ALDRIG få dansa på Operan i Paris (rätt galet orealistisk dröm till att börja med men hey, det är sånt drömmar vävs av) om jag inte går ut och springer halv 6 på morgonen i -15C och äter mer än en halv grapefrukt om dan.

Så blev jag större och skriken högre. Om jag inte lyckas stanna kvar i London, om jag inte kommer in på DI, om jag inte köper det där huset med sumpvatten och gör sommarkrog av det, om jag inte klarar personlighetstestet för jobbet som PA till tv-chefen, om jag inte ...

Lyckas bli författare! Men det gjorde jag.

Och egentligen egentligen var det just vad jag alltid hade velat. Resten hade jag mest gjort för att slippa skrivandet som verkade så jobbigt!

För författare, det kan man väl inte bara gå omkring och tro att man kan bli.
Men så blev det för jobbigt att hålla på. Försöka, misslyckas, skjuta upp.

Allting går!

En historieuppsats från gymnasiet. Allt var handskrivet, med bläck, och blev det minsta plump rev jag sönder och började om.