Toviga och dammiga som lortiga lejon är vi tillbaka i Kampala, åtta timmar i bil. Kände sorg över att lämna verkligheten bakom, mil efter röda mil av byar och människor och alla de vilda djuren. Hyenorna som stirrade på oss med gula ögon i skymningen, dagens tredje leopard som la sig ner i det höga gräset strax intill bilen och lät sin svans svepa. Ekolodgen i en tropisk skog nära ekvatorn där syrsorna till slut fick överrösta generatorn när ljusen släcktes och allt blev djupare mörkt än svart.

Men i morse började vår resa tillbaka. Så kör vi in genom gaten till hotellet, kramar om guiden, går igenom säkerhetskontrollen. Möter ett helt följe brudtärnor i knallröda frackklänningar. "Oh, you're having a party!" sa Kongomannen. Då vände sig en av de eleganta kvinnorna om och väste: "Actually, it's a wedding" sa hon. Som om de i fiskebyn där en 14-åring blev uppäten av en krokodil häromdagen, samma sjö som vi bodde vid - som om de skulle bry sig. Humpf.

Snart, bilder!

Ur ett meddelande i min fb

Kaos i Kongo kan man ju döpa den här romanen till. Både Kabila som vann valet och en snubbe som inte vann vill vara presidenter och folk slåss en del mot varandra om det här.

Idag ska jag upp och ta barnen till vaccinering och sen ska vi gå runt här och kanske förbereda oss för att kanske åka till Afrika vilken dag vet vi inte. Eller ens till vilket land.

Och Kongomannen som inte skulle vara hemma och sen skulle åka och inte vara här till jul är här till jul.

Och vi med och ja, det är kallt i vårt hus. Allt går sönder hela tiden, men det gör inget fastän det jämt får mig att tänka på Sylvia Plaths sista vinter innan hon tog livet av sig.

Så väldigt förkyld, blir liksom inte frisk för då måste man nog vara stilla eller nåt.

Så just nu vet jag varken ut eller in - ska vi packa? Ska vi inte packa?

Om vi inte packar betyder det att vi inte åker eller betyder det bara att jag får häcken full på julafton när vi ska sova borta för att hinna iväg?

Svaret på dessa frågor och kanske några fler får ni, och jag möjligen i nästa avsnitt av Story of my life.

Skrivtips: Jag har jullov. Men idag läste jag jag färdigt korret på THK.

Osams med Kongomannen (bild) och budgivning och ny bok, på engelska..

De dimhöljda bergens gorillor bråkade vi om i bilen.
Så han drog mitt på Folkungagatan och jag snörde på mig kängorna och när jag tittade upp stod Ebba Storpudel där och kikade på mig. I andra änden av kopplet hängde husse Lasse och log.
Sen gick vi Söder runt. Nu har jag varit på Reimersholme också.
Snörde om till Londonkängorna med 12 cms klackar och slirade in på Shogun i Gamla stan.
Möte med Telegram förlag, Annika Förläggare och Agnete Redaktör.
Jag hetsade upp mig över en massa och blev ordrik såklart men det får författare vara.

Till förlaget, möte OM mig. Gillade mejlkedjan på 5 personer.
PR-Malin, agent-Lena, förläggar-Annika, författar-Lina och nån till.
Sen tänkte vi stort runt releasen av Allra hemskaste syster. Talade så mycket att jag började tänka på te. En stor kopp med skummigt het mjölk som hjälper mot allt.

Blev alldeles utmattad och behövde köpa nya jeans. Pratade modeller i minst en timmme med killen på Weekday, han hoppade över sin rast och jag provade för att få bokeriet ur huvudet.
Fick in en artikelidé istället, plitade ner den. Skickade iväg förslaget till Tara som jag skriver för ibland.

Och ändå var jag såklart tvungen att tala 3 ggr med min Maria. Pratade mig ändå in på Esters Te och Kaffehandel, Folkungagatan. Beställde te. Satt där och kollade nya omslag till Turk & Timotej och vände dem ut och in med Niklas och förlaget tills FörläggarLotta slog näven i tangentbordet och Kongomannen klev in genom dörren och tog med mig hem.
Inga gorillor i bilen.

Ny dag, tog vinterträskorna idag. Dålig idé. Väldigt dålig.
Åkte bil med Kongomannen, bråkade inte om nåt.
Men vi drack te. På mitt favorithäng Mocco på Nybrogatan, jag växte upp i huset mitt emot.
Iaf tills jag var 3 månader.

Sen, det ofrånkomliga. Tandläkaren. Bedövningssprutor lagom för hästar, två tänder på samma sida.
Det är inte lätt för mig. Men, eh, jag tänkte på te.
Lite NK, talade med ja såklart Maria, där HALKADE jag. DÄR HALKADE JAG! Låg på alla 4, telefonen for iväg som en puck.

Gamla Stan, Under Kastanjen, kastade mig in i budgivning på en pepparkaksby och drack te med Maria.
Begravde huvudet i händerna och tappade bort smörgåsen i munnen så bedövad var jag.
Horace Engdahl satt vid bordet bredvid och arbetade. Det var fint på nåt vis.
Och utanför fönstret vinkade dagisbarn som åt lussebullar.
Vart är snön?
- Få bara klart det här året så blir allt jättebra, sa Maria och kramade om mig under St Göran och Draken. Du har levt modigt!

Gick hem och förstod att jag har jobbat de senaste dagarna. Jobbat fram en massa tankar.
Väldigt nöjd började jag skriva en bok på engelska på writers.com.

Och rusade iväg på visningen av pappas nya bilder. Misshandlade bilen i ett parkeringsgarage. Får väl skriva om det för att jobba ihop verkstadskostnaderna.
- Ska du till stan imorgon? frågade Kongomannen när jag kom hem.
Nä, aldrig mer. Nu ska jag bara skriva, skriva, skriva. Beta av korrektur på Tro, hopp eller kärlek?, och ett par vändor Turk & Timotej, AHS. Sen ska jag skriva Fågel, fisk eller mitt emellan och King & Co.

Jag har brunnit i år. Nästan brunnit upp. Läste nåt jag skrev på min halvårsdag, 13 augusti, när det slog upp lågor från marken där jag gick.

Texten är besatt. Suverän, men jag vill aldrig ha det så igen.

Nästa år. Jag älskar nya år. Det och te:-)

Skrivtips: Våga lita på att tankarna faller på plats.

Lyxförfattarna

Ett Emma Graves-omslag

Chattade med P.
"Imorgon kommer Lyxförfattarna på middag och jag vill ha klänning och Cirkeln-Mats Strandberg har med sig sin kille Johan och jag måste bära in ett bord."
P- "Mats och Johan får bära in bordet."
"Jag måste göra nåt jättemodigt också fast jag inte vågar men annars förblir jag en liten lort. Kan jag skjuta upp det? Göra det precis innan jag sticker på safari? Det säger min Maria Magica. Så har jag ätit moules frites med Moni från Palatset, servitören sa att jag hade en bra blus för man såg brösten och Moni frågade om jag vill helgjobba där och jag sa ja, såklart. Så är jag jätteorolig för Kongomannen som är försvunnen i djungeln och igår var jag på Värmdö Bokhandel på förläggarpresentation och i morse hade Elli och jag möte med rektorer om vår Ungdomsbokens Dag på Värmdö, de gjorde vågen och så förbereder jag deckar-prat för några åttor, oj nu glömde jag skriva en vision, och leta igenom alla kokböcker efter den där äppelkakan. Åh, vi ska göra omslag nu, till Turk&Timotej, förresten har jag mejlat med min redaktör och nu får jag skriva massa icke PK-grejer. Oj, nu kom en inbjudan till Prosa & Marmelad med Mia Skäringer, det måste jag gå på, förlaget vill göra Prosa och Marmelad med mig när boken kommer, eller nån av de tre böcker som kommer nästa år. När är vårt julbord nu igen? Jag har jättehög puls, måste jag gå på body jam? Luncha med Douglas Foley, frukosta med författarna på Palatset nån måndag nu och då kanske? Så ska vi julbowla med agenterna, så kul fast jag hatar att bowla men älskar att vinna."
P - Hör du hur det låter?
"Galet. Som om jag aldrig nöjer mig. Som om jag kommer att dö knall fall."
P- Det låter spännande. Som om du är författare.
"Du är söt. Du är också författare."

Dagens skrivtips: Ös på när du kan. Om du får en vacker textremsa i huvudet mitt i natten, gå upp och skriv ner den. Eller en fin ordsnurrra som du måste dra ut, gör det. Dina ord är de som kommer att bära dig.

Min underbara förläggare Lotta från Bonnier Carlsen

Min kille låg jämt med andra och vår kompis dog i aids trots att man sa att det inte fanns.

Bilder på Skugge och mig. Och de andra också.

Magnus Zaar, författare till Den nakne ambassadören som jag läser NU!

Hängivna vänner och fans till Magnus och skumt sköna Brådis som falsettsjöng unplugged iklädd riddarmantel och trasig linne.


Inte så att jag kunde föra statistik, men uppenbart var det. Eller, är det.
Jag var ung och dum, han var snygg och ännu dummare, och så var han dansare till La Toyah Jackson.
Dessutom ägde hans pappa ett hus vid Victoriasjön i Uganda, där en scen ur filmen Mississipi Masala med Denzel Washington spelades in.

Precis så som jag ville bo. Afrikaromantiker.

Hur gör man slut med en sån kille?

Fast det blev lite ofrånkomligt när han flyttade tillbaka till Uganda och jag till Sverige och han inte hade nån telefon. 1993, no fb.

Så jag åkte dit, låg så mycket som vi bara kunde för att samla kroppsminnen, förälskade mig i den röda jorden och åkte hem igen.

18 år senare är jag gift med Kongomannen.
Som just när jag står och lyssnar till coola Magnus Zaar ringer från Uganda.
Medan Magnus på sin releasefest för sin superspännande bok Den nakne ambassadörenberättar om sitt liv i Uganda.
Och om boken som utspelar sig i det påhittade landet Östkongo.
Östkongo som måste ligga i närheten av det östra Kongo där min man är guldgrävare.

Världen är väldigt liten. Väldigt väldigt liten.

Och just idag googlade jag lite på min gamla kille men jag tror att han är död. Han levde hårt och när jag var i Uganda dog en kompis till oss från London i aids, fast då kallade de det malaria för aids ansågs fortfarande skamligt och som nåt som inte fanns.
Jag fick inte hänga med på begravningen för att jag var för - vit.

Sen dess har Ugandas aidsbekämpning funkat nästan bäst i Afrika.

AIA skriver Kongomannen på Skypen. Africa is Africa.

Snart dags att åka tillbaka. Inatt drömde jag igen att jag kramade ett lejon.

Skrivtips: Glöm inget, tänk att alla upplevelser och betraktelser är lika mycket värda. Livet rör sig i små små cirklar och en dag förstår du sambanden och vill skriva om dem. Gör det!

Glöm den nya iPhonen, this is revolutionary stuff!

Vi bor på ett skitfint boutiquehotell vid Trafalgar Square (huset bakom bussen), but skip the details darling.
Det första jag gör i frukostmatsalen är att be om en kanna väldigt hett te.
Inte för stor så det hinner kallna.Engelsmän är bra på tekannor i perfekt storlek.

MEN, det finns ett men (och evertyhing before the but is bullshit.
Det hänger kvar två desperata tepåsar i kannan och gör det för starkt för mig.
Kvickt fiskar jag upp dem och lägger dem på en tallrik, för tedrickare är och förblir diskriminerade, sällan vi får nånstans att göra av silar och påsar.

MEN igen (kom ni ihåg vad jag sa, ok!)
Dricker och ber om mer och det är nu det händer. Siri-rösten i iPhonen är alltså INGENTING i jämförelse.
- So, I see that you dont like your tea too strong madame, would you like only one bag this time or shall I remove it for you before I get to the table?
OMG. Någon har sett mig.

Jag kastar ett getöga på dagens The Independent (minns när den lanserades med sloganen "It is. Are you?" - men det är en annan historia.)
Tänker att det här kunde de verkligen skriva om. Någon har sett hur jag vill ha mitt te.

Ok, you coffee drinkers of the world, fnys bäst ni vill men vi är diskriminerade.
- Please, would you ever so kindly, svarar jag. Jag är författare och jag ska skriva om dig på mina bloggar för det här är nog det största som har hänt mig.
Och världen.

Servitören ler. Kanske måste jag gifta mig med honom. Oops, bröllopsdag idag men Kongomannen kommer nog att förstå. After all, efter 16 år undrar han fortfarande om jag vill ha mitt kvällste i stor kopp.

Jag menar, STOR KOPP??????

- That's what I'm here for madame, svarar servitören och ler ännu bredare.

Om att må jävligt dåligt av bloggar!

Det händer mig också. Plötsligt har oron och svartsjukan i nån annans liv krupit in i mitt och precis börjat reda sig ett ormbo just som jag kom på mig själv. Men va fan Lina!

Ok, jag hamnade där av misstag. Grejen är att andra människor kan gå in i ens liv.

Det händer överallt hela tiden:

En kompis till mig firar 1 månadsjubileum utan NÅNS blogg.

LillaH sliter sitt hår för att hennes frisyr inte ser ut som Chloé Schuterman på dagens outfit.
(Ok, jag gillar Chloé, jag gillar hennes blogg, jag gillar att hon stoppar fingret rakt upp i Jantes rumpa men jag blir förtvivlad när LillaH inte tror att hon är lika värd som Chloé)

Människor har blivit osams om mina inlägg, i flera led:
En hon har blivit arg på en honom som har blivit arg på mig som har blivit galen för att det handlade om nåt helt annat och ingen jävel ska lägga sig i mitt liv, men ändå.

Och Kongomannen, trots total förnekelse kan han sura en hel dag om jag varit väl vidlyftig på bloggen.

Mina vänner säger att mina inlägg läcker, jag säger att det är en tillrättalagd värld, människor speglar sina egna dysterheter mot min eufori och sen mår alla lite extra illa.

Medan MellanM alldeles stoiskt sitter vid köksbordet och läser högt ur Martin Luther Kings I have a dream speech

In the process of gaining our rightful place, we must not be guilty of wrongful deeds. Let us not seek to satisfy our thirst for freedom by drinking from the cup of bitterness and hatred.

It's a hard life but Ive got to do it ...

Btw, hänger du med till London imorgon, bor på Hilton, dinner, spa, jag jobbar, du gör vad du vill? skrev Kongomannen på Skype.
Tror ni jag sa nä?
Nä.

Ett dygn

Gick och la mig, somnade med boken på näsan. Läser Medeas vrede, om arga kvinnor.
Väcktes av Kongomannen som rullade in från jobbet vid 11.
- Jag åker imorgon, sa han och tog av mig glasögonen.

Sov, gick upp, bloggade, skrev en faktura, bråkade lite.
Gick på teater mitt på dan. Tartuffe av Molière, ren buskis så vi gick i pausen.
Suveränt skönt. Mitt liv är för kort.

Köpte en skitsnygg bikini på Åhléns.
Pratade med Maria. Det gör jag nästan varje dag av mitt liv.

Gick förbi Kongomannens kontor och hämtade guldbilen.
- Vi kan väl skypa från Kin(shasa) imorgon, sen sticker jag till djungeln, sa han.
- Hur länge då? frågade jag åkte hem och låtsades laga grillad kyckling.
- Jag vet inte, kanske några månader.
- Vi måste åka till basketen nu, sa jag. Puss.

Läste och tog skydd från bollar, diskuterade träning med coachen och lagledaren, hem och samlade ihop mina ungar som droppade in en efter en.
Matade dem.
Klarade inte MellanMs matte. Han går i 5an. Har mejlat fröken och skrikit hjälp!

Nu mörknar det. Har kokat te och hamnat på min kvällsarbetsplats.
Drömmer om att se på TV.

Bilder!

Nya huset

Gamla vardagsrummet

Nåt jag såg på en av mina promenader. Den här i Venice, LA, på julafton'10

Starstruck på Staples Center, LA. Jag skulle ligga med Kobe Bryant anytime. Eller LeBron James. Mästarnas mästare.

Moa Herngren o jag på signering av Drama Queens på Boktåget till Bokmässan

Tonåringen och Lovely Miss L

Michael Jackson på väg hem efter en hård dags arbete på Hollywood Blvd.

Mina författarkompisar Maria Ernestam och deckar-Åsa Larsson på Linas kvällsboks-Emma Hambergs hatt 40-årsfest

Jag och mina kompisar Kajsa Ingermarsson och Maria Ernestam på Cirkeln-Matzys releasefest

Mina ungar i Tinseltown

Döda hunden Leffe som är tatuering på min axel

Mina nya ryska dockor som jag fick från Pavel i Moskva förra veckan. Pavel är geolog och vandrar runt i djungeln i knallblå gummistövlar och letar guld

Drömhunden som ständigt saknas mig

Året jag hade 5 barn

Trädgården jag blev allergisk emot

Sommaren jag skulle bli bäst på kanelbullar

Inneboende ute

Kongomannen i en av hans överlevnadsdräkter, med Messi