Det händer mig också. Plötsligt har oron och svartsjukan i nån annans liv krupit in i mitt och precis börjat reda sig ett ormbo just som jag kom på mig själv. Men va fan Lina!
Ok, jag hamnade där av misstag. Grejen är att andra människor kan gå in i ens liv.
Det händer överallt hela tiden:
En kompis till mig firar 1 månadsjubileum utan NÅNS blogg.
LillaH sliter sitt hår för att hennes frisyr inte ser ut som Chloé Schuterman på dagens outfit.
(Ok, jag gillar Chloé, jag gillar hennes blogg, jag gillar att hon stoppar fingret rakt upp i Jantes rumpa men jag blir förtvivlad när LillaH inte tror att hon är lika värd som Chloé)
Människor har blivit osams om mina inlägg, i flera led:
En hon har blivit arg på en honom som har blivit arg på mig som har blivit galen för att det handlade om nåt helt annat och ingen jävel ska lägga sig i mitt liv, men ändå.
Och Kongomannen, trots total förnekelse kan han sura en hel dag om jag varit väl vidlyftig på bloggen.
Mina vänner säger att mina inlägg läcker, jag säger att det är en tillrättalagd värld, människor speglar sina egna dysterheter mot min eufori och sen mår alla lite extra illa.
Medan MellanM alldeles stoiskt sitter vid köksbordet och läser högt ur Martin Luther Kings I have a dream speech
In the process of gaining our rightful place, we must not be guilty of wrongful deeds. Let us not seek to satisfy our thirst for freedom by drinking from the cup of bitterness and hatred.
