Tonårsmorsan

- Har du fixat ögonbrynen mamma? sa Tonåring 1.
Förra gången sa Tonåring 2 att jag såg ut som en häxa.
- Ah, det är Blåkulla snart.

- Mamma, vad är det här?
Tonåring 1 pekar på en maskarafläck på armstödet i soffan.
- Jag grät visst lite, svarade jag.
- Över vadå?
Han ser lite avvaktande på mig.
- Livet, nåt sånt skit.
- Ah, sa han. Thanx for sharing.

Fastfrusen, förfrusen, insnöad, uppluckrad - nä, bara på plats.

Sen, när livet lagt sig på plats, precis sådär som vågorna frös till is i perfekta små skvalpande skulpturer för några månvarv sen, då ska jag bli en Game of Thronare.

Gå på premiären av tredje säsongen imorgon, i Skeppsholmskyrkan. Spooky!

Fast först bara, plugga till högskoleprovet. Men åhhhh, jag förstod ju hur grafräknaren funkande i höstas, jag var ju tom kär i den!

Och när jag ändå är på väg, skulle jag ha gått och sett The host idag, för att det får vara nog med verklighet för ett tag.

Men nä, vi ska plugga. Mamma, du måste det, sa barnen.

Upp och nervända världen, sa jag.

Oj då!

Vet ni hur spännande Askungen är?
Kommer mössen orka kånka upp nyckeln till Askungen så hon hinner prova glasskon innan prinsens sändebud drar vidare?

Jag har jobbat i barnpassning. Glömt blogga.

a note

 

 

I keep forgetting to tell you that I am vividly reminded of you, hopefully, at least 3 times per week,  How is this you may ask.  I'll tell you.  I have made the boy's former room into my workout room.  You may remember this is the NW corner room on our top floor.  The windows look out onto our pastures.

So how am I reminded?  The treadmill does it.  I am up to 20 boring minutes on the treadmill now.  I break the monotony by changing speeds and trying to walk without holding on.  I'm not good at not holding on.  And this is where you come in.  Every time that I get on the treadmill I think of you walking serenely along READING A BOOK----and I still have to hold on.  lHow could you do that?????

And that's my story for today.

LOVE

 

a note

 

Så stod det i rubriksraden. 

Han äger min favorithäst i världen.

Säljer inte och undrar när jag kommer tillbaka och rider den. 

Då, ska vi börja på universitetet i Madison ihop. 

Parkera utanför huvudentrén för han har War Veteran disabled persons parkeringskort. 

Han slungade ut asbest ur skyddsrummen under andra världskriget.   

Han är 86 och bor nånstans där majsfälten böljar gröna i vinden när sommaren kommer. 

 

     

Vad jag skulle ha gjort om jag inte hade glömt att komma ihåg!

Ohyfs, otyg.

Att inte osa.

Därför ska jag inte gå på det här idag. Men jag hade velat!

Cloud Atlas

Första andetaget i biostolen är verkligen plågsamt.
Eller, först händer det lite grejer på duken, sen kommer vinjetterna och SÅ blir det jobbigt.
Kommer jag att orka ta mig in i en till historia?
Behövs den ens?
Blir det tråkigt?
OCH - när ska jag gå och kissa?
Bara tanken får mig att behöva stöda innan. 

CLOUD ATLAS; Nästan 3 timmar och omöjlig att gå ifrån.
ÄLSKADE.
Vill tro att allt är sant.
Tipsade spådamen om den.
Need I say more?

Damrummet

Egentligen kan jag inte berätta nåt om idag.

Inte vad Lisen och jag gjorde efter fikat på Dellan.

Eller vad som gjorde att jag och barnmorskan som jag mötte la år till vila emellan oss. 

Inte vad Carin och jag skrattade åt så jag nästan kissade på mig på parkeringsplatsen och fick en gubbe att gå fram och tillbaka medan han blängde på oss.

Inte varför vi nästan grät i bilen hem men ändå inte behövde göra det. 

Inte varför det blev extrakul att käfta med Hinke när vi var vi mot honom.

Eller varför Martina och hennes Agnes och jag kom så otroligt nära när jag inte skulle börja snyfta åt det där med barn som tar sin basketboll och sina skitstora illaluktande skor och flyttar hemifrån.

Varför mina tårar bjöd in till nya fniss.

Eller vad Carola och jag och Lisen gapskrattade åt på grupp-sms för då tar nog min vänlige granne illa upp.

Eller varför just Camilla och Ingelas hälsotips fick mig att springa uppför den där backen.

Och Carolas fb-text: Beach 2013. 

Målbild.

Så svar till JerkaPerkaBrorsan: Jo, det svänger fort i hockey, men ännu snabbare i bandy.

Flipp eller flopp?

Igår, när jag under exakt en timmes tid körde vilse i ett och samma kvarter i samma kvarter i Tyresö för att min hjärna låg kvar i en borttappad mössa någon annanstans, började jag göra en lista.

På finalläktaren skrev jag, längst bak i Dostojevskijs Idioten. 

7 punkter.
7 helvetetspunkter som jag ska hala mig förbi i mars.
Egentligen borde det vara 8, men den allra värsta, svåraste kunde jag inte ens skriva ner.

Mitt inne i tunneln tänker jag att kommer jag ut med någon hud kvar så är jag fortfarande jag.
 
Så kom första utslaget, idag, med ett brev på posten.
Flopp.
1 down.
6 to go. 

Lina vs verkligheten.
Sen kan det bli vår.

Eller, som min Magiska Maria mycket muntert frågade med skrattet gurglande nere i halsen:
"Vad exakt får dig att tro att det kommer att bli bättre i april?"

Brev från min redaktör - hur slutfasen av redigeringsarbetet faktiskt går till.

Ok, jag snackar en massa skit här på bloggen men nedan är del av ett verkligt författararbete:

Hej käraste Lina!
Nu har jag läst igenom manuset igen och jag blir helt lycklig över hur
bra det har blivit! Särskilt alla de ställen du har broderat ut och
fixat till med dina stilsäkra och träffsäkra formuleringar! I love
them! Jag skickar nu tillbaka min andra redigering och det är verkligen
mest småsaker jag har hittat. Det ligger till största delen på ord- och
meningsbyggnadsnivå eller handlar om smärre förtydliganden som jag
tycker gör förloppen ... ja, tydligare helt enkelt. Det finns också
några lösa trådar som jag har försökt fästa.

Några lite större saker är det också.

* Till exempel blir det ju lite annorlunda nu när det kommer fram att
Vanda och Loella faktiskt HAR träffats förr. På ett par ställen behöver
det fixas lite utifrån detta. Jag har givit förslag på hur det skulle
kunna göras.

* På några ställen blir det lite svårt att förstå och det kan då handla
om att viss text tagits bort medan annan är kvar och att den text som
är kvar blir svår att greppa utan det som tagits bort. Jag har markerat
vilka ställen det handlar om.

* På något ställe, till exempel i kapitel 44, förekommer ungefär samma
dialog två gånger. Jag har försökt rätta till så att det inte blir
tjatigt men läs gärna det kapitlet en gång till så att det inte känns
som en upprepning.

* Nu när slutet är ändrat (superbra har det blivit) och mammans besked
om flytt kommer som en omtumlande överraskning för Timmy tycker jag att
man kan behöva se över stycket i kapitel 8 där mamman beskrivs. Jag har
gjort förslag och lite blå text som förklarar hur jag tänkt.

* Kapitel 28 och 29 är fortfarande lite, lite röriga tycker jag även om
du har gjort ett storartat jobb med att reda i de rätt märkliga
händelserna då Loella ska bryta Timmys fixering vid Felix. Jag har
försökt att hitta sätt att förtydliga alla olika känslor som far
omkring i Timmy både innan och efter att Loella hånglat med Felix. Vi
får se vad du tycker om det.

* I kapitel 37 pratar Loella ett par gånger om att det man inte vet mår
man inte dåligt av. Jag får inte in detta i ett sammanhang. Varför tar
hon upp det där? Vad syftar hon på?

* I sista kapitlet finns ett litet kort stycke om föräldrar som får en
på andra tankar när man är känslofylld. Det stycket skulle jag vilja
flytta lite och modifiera något så att det stämmer bättre med det
omgjorda slutet. Du ser i manus hur jag har tänkt.

Allt detta, stort som smått, kommer du att se tydligt i dokumentet. Gör
en ny spara som-version och se vad du tycker att du vill göra av mina
förslag, ta bort kommentarer allteftersom och ta bort färger,
genomstrykningar och understrykningar. Precis som förra gången. Och hör
gärna av dig om du undrar hur jag menar eller så.

Manus går till sättning den 1 mars och jag skulle behöva få det
tillbaka av dig i den veckan så att jag kan titta igenom en gång till
(petmaja och kontrollfreak är mina andranamn). Skulle det funka att jag
får det i början av vecka 9, typ måndagen eller tisdagen, 25-26
februari?

Hoppas att allt är bra med dig annars och tveka inte att höra av dig om
det är något du fastnar på. Men det är som sagt verkligen inga stora
saker nu. Du har gjort ett strålande jobb!

Svara gärna på detta mejl så att jag vet att du har fått det.

Varma kramar

Maggie