Visar inlägg med etikett Maria Ernestam. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Maria Ernestam. Visa alla inlägg

fredag 24 augusti 2012

Är ni beredda?




Ni vet när tystnaden slår hål på trumhinnorna?
Smärtminnen för ett öronbarn, jo ja, jag hade alltid en sån där mössa.
Mamma tyckte att jag var söt.
Nu ekar det bara tomt i huset.

Testa att tömma någon annans hus på människor.
Kvar?

Knappar fram min radio.
Ler åt Ison på Morgonpasset, Ison som erkänner att han inte visste hur stort Sommarpratet är och bad om betänketid.
Älskar när världen rör sig.
Framåt.
När dammiga kolosser MÅSTE ruska på sig för att inte bli osynliga och dö.

Jag har rört om i min världsordning.
I mångas.
Mer makt än jag nånsin ville ha.

Imorgon ska jag skaka dammet av min kappa.
Försöka hitta vidare.

Men för en liten stund ska jag bara lyssna på låten som varit min så länge nu.

Big girls dont cry.


Sen?
Eh, ikväll ska jag gå på fest.
Författarbrudarna har gang meet och en av oss har bröllopsfest med klädsel hatt.
Skor? Ahmen såklart nya.

Höstsamling.
Uppsamling.


tisdag 22 november 2011

Foton från champagnefest!

Jag vill skriva seriösa inlägg om tjejer som slår killar och om äckliga gamla gubbar som sextrakasserar unga tjejer på jobbintervjuer. Så att ni vet att jag har ett socialt patos.
Men först, festbilder!
Emma Hamberg, Johan Jim Ehn och Mats Strandberg döper min klädkammare. Yes, walk-in-closet!
Johan ville låna klänningen jag bar i nyårscenen i Underbar och älskad ...
Emma, Pernilla Alm och Mats i soffan där jag allting sker
Johan och LillaH i min study, såklart!
I soffan där mina böcker blir till
P, Johan och Maria Ernestam
Middag


Mats lär Emma twittra. Tydligen twittrades det om mina guldGaga shoes från bokmässan denna afton.
Ingen annan än den makalösa Åsa Larsson, världens mest briljanta och suveräna deckarförfattare.
Johan och Maria
Slutade på 6 1/2, sätt en upp och nervänd tesked i flaskhalsen om ni vill spara bubblorna till återställningen
Fruktstund i köket innan hemgång vid halv tre


Det jag älskar allra mest med vårt hus - att jag kan stå på farstubron och se havet på andra sidan.

Okej, imorgon ska jag vara allvarlig men oiii vad jag är glad:-)

lördag 5 november 2011

Killing all my darlings och hur jag har kommit att älska Skövde












Redaktörsmejl: vill du ha kommentarer på Tro, hopp eller kärlek? innan helgen?
Lina: Ja.

Läser medan jag powergår på golfbanan, oops, golfarna har tydligen INTE gått i ide ännu.
Värjer mig mot bollar och vad fan, såååå trött på den här boken, vi ser INTE samma sak.
Vill bara ställa in alla möten, dyka ner i texten, kill ALL my darlings och få jobbet gjort.

Försöker köra till Skövde men är stissig som fan, kunde lika gärna flugit till LA för jag kommer ändå aldrig fram. Äter middag på Burger King i var, Laxå?
"Inte riktigt likt dig mamma" messar LillaH. Nä.
Tappar min mössa, hittar den i en bortburen barnstol.

Men min magiska Maria ringer, ledsagar mig fram på vägen. Läser högt för mig om miss Lucy L, fiktiv karaktär i Kjell Westös vackra böcker, brev om kärlek och lagade hjärtan och överlevnad och mod som Maria säger att jag kunde ha skrivit.
Faktiskt så, det har jag gjort.
Mitt i Murphys Law bär jag mitt huvud högt.

Hamnar på Laserdome, betalar och undrar om det här räknas för research för nån bok. Men vet ni, när jag gick på filmskola i London gjorde jag en film om paintball. Jag var ljudtekniker.
Det kommer inte att hända igen.

Checkar in på helt osagolika Hotell Skövde, portiern är en skräckingjagande man från helvetet som 1) måste vara full 2) helt klart såg på porrfilm när jag kom och störde.
Men han är vänligt, på ett livsfarligt vis.

Morgon, möter portiern som säger att jag ser väldigt fräsch ut. Tack, svarar jag
"Och då ska du veta att jag sett jävligt många vrak här på morgonen" säger han och ler.

Jag älskar nog Skövde, men troligtvis är det här den enda jag nånsin kommer att skriva om stan.
Sorry revisorn, som avdragsgill researchresa är det här värdelöst.

Dagens skrivtips:
Vart du dig i världen vänder står din lycka i dina egna händer. Eller som St Augustine sa "The world is a book and she who stays at home reads only one page". Ut och se er om ifall ni vill skriva, annars har ni inget att beskriva:-)

onsdag 10 augusti 2011

Hårt arbete!

Idag har jag lekt med mina kompisar och kollegor. Författaryrket är understundom slitsamt.
Först klädde vi av oss och så klädde vi på oss:



Cecilia Helle, höstdebutant


Värdinnan Denise Rudberg, bokaktuell med Två gånger är en vana och Ett litet snedsprång i pocket.


Journalisten och historikern och den väldigt underhållande Peter Lilliehöök, Denise nakna granne.


Min mordiska Maria Ernestam genom Denise blodröda hatt.



Cecilia Helle och Katarina Wennstam


Dukat bord


Tack Denise!



måndag 25 april 2011

Bilder!


Nya huset


Gamla vardagsrummet


Nåt jag såg på en av mina promenader. Den här i Venice, LA, på julafton'10


Starstruck på Staples Center, LA. Jag skulle ligga med Kobe Bryant anytime. Eller LeBron James. Mästarnas mästare.


Moa Herngren o jag på signering av Drama Queens på Boktåget till Bokmässan


Tonåringen och Lovely Miss L


Michael Jackson på väg hem efter en hård dags arbete på Hollywood Blvd.




Mina författarkompisar Maria Ernestam och deckar-Åsa Larsson på Linas kvällsboks-Emma Hambergs hatt 40-årsfest


Jag och mina kompisar Kajsa Ingermarsson och Maria Ernestam på Cirkeln-Matzys releasefest


Mina ungar i Tinseltown


Döda hunden Leffe som är tatuering på min axel


Mina nya ryska dockor som jag fick från Pavel i Moskva förra veckan. Pavel är geolog och vandrar runt i djungeln i knallblå gummistövlar och letar guld


Drömhunden som ständigt saknas mig


Året jag hade 5 barn


Trädgården jag blev allergisk emot


Sommaren jag skulle bli bäst på kanelbullar


Inneboende ute


Kongomannen i en av hans överlevnadsdräkter, med Messi

fredag 11 mars 2011

Fula tankar och få det sagt

Jag är snäll, jag är klok, jag tror att alla människor vill varandra jätteväl och jag inbillar mig att jag skulle dela med mig av min sista droppe vatten till en vilt främmande människa i öknen. Som kommer ridande på en utmärglad kamel.

Eller skulle jag verkligen det?

Ibland kommer jag på mig själv med att planera, vara listig, försöka räkna ut nån annans baktankar innan de har kommit på dem själva så jag ska hinna före.

(Läser just nu Blondinbellas bok för att få bukt med det här, hon vågar tala om det vidriga med att vara en svartsjuk bitch som häller mjölk på andra tjejer i skolmatsalen, och ÄNDÅ göra sig själv mänsklig. Jag tycker om Blondinbella för det.)

Brukar ju alltid säga att vi människor är oss själva närmast och förr eller senare slår mänskligheten till hos oss varenda en. Håller jag på att växa ikapp mig själv?

Har jag aldrig varit snäll på riktigt?

Eller, håller jag bara på att snurra till allt nu?

Min kompis Åsa Larsson som förmodligen är världens bästa norrländska deckarförfattare säger att jag och min kompis Maria Ernestam, också storslagen underbart skruvad författare som skriver böcker om att gräva ner sin dödade mamma i rosenrabatten.
- Åsa säger att Maria och jag använder för många vackra ord.

Åsa påstår att man bara ska säga som det är, rätt ut.

Då kan man ha ångest över sin rättframhet ett litet tag, men det är INGENTING i jämförelse med ältandet om man inte säger något alls.


Jaha. Maria och Lina och Åsa, ibland låtsas vi att vi är vuxna men egentligen är vi ungefär 15.

Det är verkligen ingen skillnad på nu och då.

Fotnot: Maria och Lina och Åsa heter egentligen Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin.