Mormors katrinplommonsufflé och andra berättelser

Lätta fötter gå med hunden
mot morgonsol på längtansfull kind
Ringa dig kom jag på mig själv att tänka
skratta bort en stund som gör dagen mild
Men du är inte min och lite tvär
Då kan man inte prata strunt

Igår, somnade stolt
hittat den jag en gång var
och nu: varannan vecka
(den andra hälften kan man äta kex och ost och bara måla naglarna säger de som har tränat i flera år
men det är en annan dikt)
 
Städat, tjatat, strukit, handlat fyra gånger, burit möbler, planterat blommor, inte fått ihop det där bordet
lagat mat i flera dar och ordnat fest för han den där som ville ha sin mamma tillbaka
Mammas förkläde, mosters råd i telefonluren, mormors katrinplommonsufflé som kronan på mitt verk

Nu får han åka
nu när vi fått tillbaka vårat oss

Befrielse som luft i mina lungor
var kom just den ifrån

Nu vet jag
Ingen sa längre:
Du gör för mycket
Ställ in
Varför ska du alltid ta i
Jag sticker ut en stund
och lät bli att hjälpa till
istället för att koka te

Inga fällda krokben
Upp till mig utan låtsaslek
Göra om göra själv göra rätt eget ansvar

Ungarna, flickorna, cyklar ut i vårkvällen till vilda fniss
Smitarhund
Tack grannen
Papporna, brorsorna, sönerna, kompisarna, tänk att nästan alla hade gröna tröjor
minnet som ett leende på mina läppar när jag skulle sova

Där kärlek finns blir det bra
skrev hon som tagit hand om våra liv

En förnimmelse när natten lägger sig runt mig
under täcket lyssnar jag till din låt
Ett vänligt komma-på utan sorgstänk i kanten
I fyra timmar har jag inte tänkt på dig!

Dina händer på mina höfter där vid diskbaljan eller spisen
din kyss på min hals när alla hade gått
Du skulle ha varit här bland oss
Det fanns faktiskt ett kvällssoldränkt hål där du inte stod.