Troschock

Öppna din dörr

Nä just det.
Jag tror inte på gud så det är därför jag konsekvent och demonstrativt använder litet g om HEN
- trots att min icke så smartphone jämt och självsvåldigt opponerar sig mot detta.
Jag tror inte på en katolsk kyrka som låter präster våldta småpojkar
jag tror inte på en påve som varit med om att tillåta tortyr
och jag tycker att väldigt mycket i bibeln är bullshit som går att motbevisa utan högskolebetyg.

Dessutom tycker jag att så kallade family values ligger till grund för en massa hyckleri i världen
när det bästa vore att kalla en spade en spade.

Och ja, jag svär. Skitmycket ibland. Jag tycker om att blanda honung med härsknad. 

MEN

Jag har inget emot er tro.
Jag har inget emot er.
Och jag skulle aldrig drömma om att kritisera att ni ger uttryck för er tro på era privata sidor,
i oändligt väna ordalag. 
För jag kan välja att läsa och begrunda, eller välja att inte låta bli.

OCH SÅ HÄR ÄR DET:
På min privata fb-sida där jag skriver om mina barn, till mina barn får jag skriva vad jag vill så länge det är ok med dem.
Min första och största lojalitet är med min familj, och mina vänner.
gud får jag vara hur förbannad på jag vill, med emfas och fula ord.

På min fb--sida får vi tryggt ge uttryck för åsikter och övertygelser utan oro för att det kränker någon.
För jo, jag är personlig på gränsen till privat, men det bjuder jag på.
Men mina barn, de är fredade.
Min kärlek till dem och deras övertygelser - wow! Till och med jag får slut på ord.

Så, från en lejonmamma med savanngula klor och raggig man:
Diskutera gärna mina åsikter på bloggen, men på fb unfriendar jag folk jag faktiskt inte känner som kritiserar takhöjden mellan mig och mina barn, i  inlägg till mina barn.
Swosh. 
Morr. 
Mina barn behöver nämligen inte tro på gud och svär de ibland så tycker jag att det är mindre farligt än vad de svär över.

Och vet ni, förmodligen är jag satanist, men det är en annan historia.