Toviga och dammiga som lortiga lejon är vi tillbaka i Kampala, åtta timmar i bil. Kände sorg över att lämna verkligheten bakom, mil efter röda mil av byar och människor och alla de vilda djuren. Hyenorna som stirrade på oss med gula ögon i skymningen, dagens tredje leopard som la sig ner i det höga gräset strax intill bilen och lät sin svans svepa. Ekolodgen i en tropisk skog nära ekvatorn där syrsorna till slut fick överrösta generatorn när ljusen släcktes och allt blev djupare mörkt än svart.

Men i morse började vår resa tillbaka. Så kör vi in genom gaten till hotellet, kramar om guiden, går igenom säkerhetskontrollen. Möter ett helt följe brudtärnor i knallröda frackklänningar. "Oh, you're having a party!" sa Kongomannen. Då vände sig en av de eleganta kvinnorna om och väste: "Actually, it's a wedding" sa hon. Som om de i fiskebyn där en 14-åring blev uppäten av en krokodil häromdagen, samma sjö som vi bodde vid - som om de skulle bry sig. Humpf.

Snart, bilder!

Utstötta lata giriga lejonhannar

Det är lejon i campen. Alla låtsas att de givit sig av men när vi vill gå till vår bungalow sluter beväpnade vakter upp som skuggor bakom oss. O ner mot slänten har de tänt eldar. Tror fortfarande att lejon är kramgoa. Historien om den barnätande krokodilen tar jag imorgon.

Bloggar från mobilen, funkar inte med bild.

Flodhästbebis och grönt hår och 1000 kinesiska fotoalbum.

Vet ni hur många filmer man kan se på 2x6 timmars flygresa om man inte sover? Och hur lätt man somnar sen, lätt huller om buller?

En elefanthona blev arg på oss idag. Vi körde lite för nära med båten och det tyckte hon var skitdumt.
- Det finns absolut ingen gång en elefant trumpetar glädjefullt mot människor, sa guiden avmätt.

Hipposarna spanade mest in oss, blåste lite, såg ut som stora grå stenar. Vattenbufflar, fåglar som Kongomannen försöker tvinga mig att vara intresserad av, apor med sidensvans, kroks, gamar.

Gamarna flyger runt i Kampala därtill. Se där en bakterierapport så god som någon.

Här i Queen Elisabeth National Park betar vildsvinen på framknäna och är nog rätt tama. Iaf stod de en meter från vårt matbord.
Och en gubbe med sin cykel överlastad med matoki - gröna matbananer - blängde och sprang efter bilen.
Ok, vi smygfotade, inte så populärt.
Då skulle han ha varit med på Kinesiska muren där alla kineser fotade min Maria och mig för 2 år sen. Tror att jag sitter i minst 1000 kinesiska fotoalbum.

Toabesök på en bensinmack i en av alla byar längst med vägen. Förbjud LillaH att kissa där för hon hade spytt samtidigt, av hålet i golvet.

Simmar. Är numera grönhårig.

Fuck SachaJuans frisyrbehandlingar för 2000 spänn.
Förlåt förlåt Peter, du får rädda mig när jag kommer hem. Tills dess tänker jag leva.

Tänk att vi satt där hemma i gråväder och undrade om vi verkligen hade lust att åka hit. Eller om vi orkade ....

Här är vi Mwyeya Safari Lodge

Kampala: Kära inbrottstjuvar, vi har husvakt!!!

MITT Afrika, mitt, mitt, mitt!
Hotel Serena i Kampala, poolen, läser min Marias manus.
Givande och så kul att få fingranska någon annans text.

Trygg insikt nedstoppad i badväskan, den om att jag kan sluta skriva böcker.
Det finns annat att göra.

18 år sen sist jag var här, då tänkte jag INTE återvända. Inte till HONOM iaf.
Han var ett asshole men bra på att ligga.
Undrar om han är död.

Det här är Kongomannens bakgård, här är han en annan man.
Precis just nu kom han in och utrustade oss alla med safariboots och flipflops.

Fler bilder sen, just nu hänger sig allt. AIA.

Resfeber

Flygplatsen i Entebbe precis vid Victoriasjön. Där finns inga krokodiler med mycket bakterier.

Efter en annorlunda resa

Dagens outfit = not quite tomtemor

LillaH läser modebloggar, jag lyssnar på Stil och läser Vanity Fair. Och jag vill också lägga ut en julaftonsbild.

God Jul!

Ur ett meddelande i min fb

Kaos i Kongo kan man ju döpa den här romanen till. Både Kabila som vann valet och en snubbe som inte vann vill vara presidenter och folk slåss en del mot varandra om det här.

Idag ska jag upp och ta barnen till vaccinering och sen ska vi gå runt här och kanske förbereda oss för att kanske åka till Afrika vilken dag vet vi inte. Eller ens till vilket land.

Och Kongomannen som inte skulle vara hemma och sen skulle åka och inte vara här till jul är här till jul.

Och vi med och ja, det är kallt i vårt hus. Allt går sönder hela tiden, men det gör inget fastän det jämt får mig att tänka på Sylvia Plaths sista vinter innan hon tog livet av sig.

Så väldigt förkyld, blir liksom inte frisk för då måste man nog vara stilla eller nåt.

Så just nu vet jag varken ut eller in - ska vi packa? Ska vi inte packa?

Om vi inte packar betyder det att vi inte åker eller betyder det bara att jag får häcken full på julafton när vi ska sova borta för att hinna iväg?

Svaret på dessa frågor och kanske några fler får ni, och jag möjligen i nästa avsnitt av Story of my life.

Skrivtips: Jag har jullov. Men idag läste jag jag färdigt korret på THK.

Första kyssen

Var Lucie idag, mitt litterära alter ego. Hon är tydligen rätt cool.
Stod på Birger Jarlsgatan, väntade på min gudmor som pep iväg en stund åt ena hållet, och på min Maria som kom från ett annat.

Då dök en skitsnygg kille upp och kramade om mig. Vi brukade hänga på Riche för tvåhundra år sedan. Så försvann han i en virvelvind och Maria dök upp med ett heligt bokmanus i kasse till mig.
Åh, ynnesten att få läsa hennes ord.
- Vad glad du ser ut, sa hon.
- Kom det fram en ursnygg kille till dig? frågade min gudmor. Jag såg honom backa när han fick syn på nån och gå tillbaka. Var det till dig?

Japp. För så här dagarna innan jul ska allting glittra och spraka. Som blinget på min arm som jag fick av gudmor. Tacktack och tack igen.
(Alter ego Lucie har alltid vackra smycken när hon ler mot världen.)

Som för Turk & Timotej, i vars fotspår jag har vandrat.
Just den 22 december möts de i boken om deras heta vinternatt.
Så jag har kikat på kaféet de hänger på i PK-huset, strosat på NK, över Stureplan.
Tittat in på 7-Eleven där de kysser varandra första gången. Kalla händer, varma tungor.

Skrivtips: Stjäl från andra böcker, det har jag sagt förut. Idag har jag köpt Shakespeares Othello för att jag bara vet att historien om svartsjuka och utanförskap ska bli till min i en bok.

Skillnaden på svarta mambor och onaniscener:

Med Eva och Lisa och Lena på släkthippa. Jular hela tiden nu, glädje måste tas ut i förskott.

Jag är återfallsförkyld och skriver skitdåligt.
Gick ut och cyklade i iskallt spöregn och började skriva på engelska.
I teorin blir boken suveränt bra.
Jag växlar skildringar från Kongomannens liv som guldgrävare i bushen med mitt som glamförfattande curlingmorsa på vischan.

När han snackar giftspindlar berättar jag om onaniscener i min senaste bok.
Om konsten att skriva dem trovärdigt, om behovet av dem, om hur man ibland får kämpa med att de ska få vara kvar i texten. Alltid så maler frågan - har jag skrivit så pass bra att scenen förtjänar att vara med?
Hans spindlar kan jag inte oroa mig för, då skulle jag dö.

Hur får ni ihop det? undrar alla. Är det inte svårt? Vad spännande det låter.

Jag har en gång för alla lovat att göra alla känslor värda nånting genom att nedteckna dem. Utnyttja dem i mitt skriv.

Visst, men liv och litteratur är inte samma sak. Bara för att Kongomannen har fått sin bil upplyft av en förbannad mob på 450 jävla sura människor så blir det inte nödvändigtvis bra text.

Det har jag lärt mig idag. Skjuts ner i papperskorgen.

Byta hjärta

Fixa:
Låsen
Knät
Larmet
Tänderna
Datorn
Bilen
Vaccin

Byta:
Spiral
Däck
Duschlist
Glasögon

Bara hjärtat protesterade när jag skulle byta ut det.
- Oroa dig inte, tröstade jag. Du har gjort ditt bästa. Du har gjort allt du kan.

Osams med Kongomannen (bild) och budgivning och ny bok, på engelska..

De dimhöljda bergens gorillor bråkade vi om i bilen.
Så han drog mitt på Folkungagatan och jag snörde på mig kängorna och när jag tittade upp stod Ebba Storpudel där och kikade på mig. I andra änden av kopplet hängde husse Lasse och log.
Sen gick vi Söder runt. Nu har jag varit på Reimersholme också.
Snörde om till Londonkängorna med 12 cms klackar och slirade in på Shogun i Gamla stan.
Möte med Telegram förlag, Annika Förläggare och Agnete Redaktör.
Jag hetsade upp mig över en massa och blev ordrik såklart men det får författare vara.

Till förlaget, möte OM mig. Gillade mejlkedjan på 5 personer.
PR-Malin, agent-Lena, förläggar-Annika, författar-Lina och nån till.
Sen tänkte vi stort runt releasen av Allra hemskaste syster. Talade så mycket att jag började tänka på te. En stor kopp med skummigt het mjölk som hjälper mot allt.

Blev alldeles utmattad och behövde köpa nya jeans. Pratade modeller i minst en timmme med killen på Weekday, han hoppade över sin rast och jag provade för att få bokeriet ur huvudet.
Fick in en artikelidé istället, plitade ner den. Skickade iväg förslaget till Tara som jag skriver för ibland.

Och ändå var jag såklart tvungen att tala 3 ggr med min Maria. Pratade mig ändå in på Esters Te och Kaffehandel, Folkungagatan. Beställde te. Satt där och kollade nya omslag till Turk & Timotej och vände dem ut och in med Niklas och förlaget tills FörläggarLotta slog näven i tangentbordet och Kongomannen klev in genom dörren och tog med mig hem.
Inga gorillor i bilen.

Ny dag, tog vinterträskorna idag. Dålig idé. Väldigt dålig.
Åkte bil med Kongomannen, bråkade inte om nåt.
Men vi drack te. På mitt favorithäng Mocco på Nybrogatan, jag växte upp i huset mitt emot.
Iaf tills jag var 3 månader.

Sen, det ofrånkomliga. Tandläkaren. Bedövningssprutor lagom för hästar, två tänder på samma sida.
Det är inte lätt för mig. Men, eh, jag tänkte på te.
Lite NK, talade med ja såklart Maria, där HALKADE jag. DÄR HALKADE JAG! Låg på alla 4, telefonen for iväg som en puck.

Gamla Stan, Under Kastanjen, kastade mig in i budgivning på en pepparkaksby och drack te med Maria.
Begravde huvudet i händerna och tappade bort smörgåsen i munnen så bedövad var jag.
Horace Engdahl satt vid bordet bredvid och arbetade. Det var fint på nåt vis.
Och utanför fönstret vinkade dagisbarn som åt lussebullar.
Vart är snön?
- Få bara klart det här året så blir allt jättebra, sa Maria och kramade om mig under St Göran och Draken. Du har levt modigt!

Gick hem och förstod att jag har jobbat de senaste dagarna. Jobbat fram en massa tankar.
Väldigt nöjd började jag skriva en bok på engelska på writers.com.

Och rusade iväg på visningen av pappas nya bilder. Misshandlade bilen i ett parkeringsgarage. Får väl skriva om det för att jobba ihop verkstadskostnaderna.
- Ska du till stan imorgon? frågade Kongomannen när jag kom hem.
Nä, aldrig mer. Nu ska jag bara skriva, skriva, skriva. Beta av korrektur på Tro, hopp eller kärlek?, och ett par vändor Turk & Timotej, AHS. Sen ska jag skriva Fågel, fisk eller mitt emellan och King & Co.

Jag har brunnit i år. Nästan brunnit upp. Läste nåt jag skrev på min halvårsdag, 13 augusti, när det slog upp lågor från marken där jag gick.

Texten är besatt. Suverän, men jag vill aldrig ha det så igen.

Nästa år. Jag älskar nya år. Det och te:-)

Skrivtips: Våga lita på att tankarna faller på plats.

And the winner is ...

Ögon i en plåthink.

Du vann Sex, kärlek och ätstörningar av Fridah Jönsson och jag är jättestolt över att ha fått din adress och du får boken med posten.

Tack alla fina som tagit reda på att jag heter Wictorsdotter i mellannamn.

Som tack får ni en bild av min pappa. His idea of fun är att skicka såna här julkort till sina barn ...

Jag är världens bästa mamma ...

Vaknade med ett ryck, det stämde inte. Ingen bredvid mig i sängen, bergsäkert bevis på att jag har försovit mig.

7.20. Ok. Men julkalendern. Och Luciaaaaaa! Och tända ljus till barnens frukost.
Det var synd om mig igår så jag missade allt.

Men nu har jag fixat. Städat, dukat, handlat massa gott, förberett för Luciafika med alla barnen och några till.

Jobbat? Nä. Jag har kollat olika omslagsförslag till Turk & Timotej.
Fått experthjälp från Lovely Miss L som sa att om hennes mamma skrev en bok skulle hon designa omslaget själv för hon har så bra smak.

Funderat på vilket Shakespearedrama jag ska basera nästa vuxenroman på.
Börjat läsa 3 böcker samtidigt: Djuna Barnes, En midsommarnattsdröm och så Där vi en gång gått av Kjell Westö.
Tydligen ÄR jag Lucy i den boken och till jul kommer den på film.

Lucys motto: Lev modigt!

Skrivtips: Sanningen är att jag inte skriver. Jag är apstressad över det men mest väntar jag på lugn, tid ifred. Längtar in i en ny bok men då kommer jag aldrig att vilja kliva ut igen.

Vill ni vinna en bok om sex och sprit ...?

Sex, sprit och ätstörningar - Tonåringarnas handbok till föräldrarna ...
Vuxna bannlystes ur skrivprocessen för att boken skulle bli sann. Jag skulle ha fått läsa på manusstadiet men blev nog bortkopplad just i den processen och det tycker jag är coolt!

Massa sköna unga skriver om hur det egentligen är, som i avsnittet om skilsmässa står det ungefär:

- Kom ut ur er egobubbla, det är faktiskt inte värst för er. Ni har ju valt att skiljas, det har inte vi!

Schysst käftsmäll! Tonårsperspektivet är skoningslöst, även om alla vuxna faktiskt inte har valt att skiljas.
Åh, jag älskar den här boken. Huvudredaktör är alldeles underbara Fridah Jönsson som bloggar och skriver i Metro.

Vinner gör den som först kan lista ut vad jag heter i andranamn, efter Karolina men innan Eriksson Forss. Ledtråd, "föräldrar, you cannot live with them but neither without them..."

Leka med lejon

Längtan. I morse vaknade jag med den igen. Längtan efter lejon.
Ungefär som kattungar ska de vara, eller stora som lejonet Christian.

Gick där på Harrods och var både glad och ledsen över att de inte säljer dem längre.
Men jag hade köpt ett.

Tänkte att en dag flyttar jag på allvar till nånstans i Afrika och jobbar med djurräddning.

Så åkte vi för att vaccinera oss. Tre livrädda ungar och en mamma som bara vill iväg.
Har krokodilångest med inget annat som stoppar mig.
"Mamma, du får inte leka med lejonen där" sa barnen. "Lova det".

Så gick vi in till sköterskan när det magiska sker. För att pladdra bort MellanMs nerver pratar hon om microlån till kvinnor i fattiga länder (supersuveränt) och, OM att jobba som lejonvolontär!!!!

Det finns en mening med allt och idag var den så himla tydlig.
Rusade hem, hittade sajten, TVÅ!!!! platser kvar 2/1-12.
Men barnen då? Och jobbe? Och allt det andra som jag inte kommer på vad det är just nu.
"ÅK, mamma" skrek barnen. "Anmäl dig nuuuuuuu!"

Sagt och gjort.
Kanske kommer jag inte med men då har jag iaf levt ett litet ögonblick extra idag!!!

Skrivtips: Eh, skriver jag ens? Vet jag nåt om att skriva? Jo, i Afrika, där skulle jag skriva. Det har jag velat sen jag såg Out of Africa. Och så har TT kommit tillbaka från förlaget för bearbetning och med omslagsförslag som vi ska tycka till om. KUL!
Så det får bli en floskel: LEV, RES, UPPLEV NU innan du dör. Hejhej!

Kärlek, verkligen!

I Sverige har alla svarta ytterkläder på vintern i spottar hämningslöst på gator o torg.
Men sen mitt inlägg om passpoliser som beter sig som statister i nån skräckfilm så har Arlandapolisen lanserat en drive med kvinnliga passkontrollanter som kan le!
Ah, jag älskar Sverige!
Och London.
Skit i länder, jag håller mig till storstäder.
Och i Chelsea minsann spottar ingen på gatorna.
Jag tittar alltid ner när jag går o studien är mer än vetenskapligt förankrad.
Däremot blev jag matförgiftad när vi tog afternoon tea på Haymarket Hotel.
Så himla snyggt men jag kräks om jag måste lägga upp bilderna.

Så vi fick tvärvända på väg till Chelsea Cineworld o Marilynfilmen.
Men det gör inget för vet ni?

Kom gående på Sloane Street där snöflingsjulljus glittrar som stjärnor i träden. Tänker att allt är precis lika underbart engelskt som i Love Actually när jag hör en mjukt o superkvinnligt fnitter som passar perfekt med mina tankar.

Men hallå, vems? Jag skrattar inte så.
Så jag vänder mig om och där går hon, lika lång o smal o vacker som i alla hennes filmer, o talar i telefon.

Keira Knightley.

Skrivtips: Måla inte i stora allmängiltiga drag, beskriv de små detaljerna. Det är gäsp på stora tankar men jättekul att få veta vad som egentligen hände, vem som sa vad o hur de såg ut då.

PS. Trodde jag skulle få läsa o tänka nya boktankar fram till skolstart men nähä, hemma i brevlådan ligger tydligen Turk&Timotej o vill bli genomarbetad. Ett till tips: Lova aldrig att skriva 3 böcker på ett år o gör sen om samma sak till nästa:S

Precis här gick KK!

Magic, såklart, jag är ju i London!

Det börjar på Victoria Station, här går tåget till Hogwarts. NEEEEJ, det går från King's Cross.
Men ändå!
Där är han ju!
- killen i min bok, The Big Issue-försäljaren som Timmy talar med på väg till skolan.

Jag köper en tidning, han berättar sin master-plan för hur bra livet ska bli.
Han sover på våning minus-5 i ett parkeringsgarage, duschar i en kyrka, håller sig undan polisen som inte vill att han ska tigga.

Inga droger, lite weed när han var yngre, nu är han 22.
För han har slutat hänga med sina rejv-kompisar, han har inte tid och deras tankar påverkar honom.
London är inte bara fattigdom och djup recession, det är julfesttid också. Alla önskar varandra lycka och välgång.

Vi skakar hand och jag går en bit men Modesty Blaise-väskan är tung.
Vinkar in en taxi som stannar - eh, precis utanför huset där jag och pappa bodde.
Och mamma.
Huset jag skriver om just nu.
29, Eccleston St.

Taxin kör inte Kings Rd, natural choice, nä han - svänger in på MINA gator.
Sprimont Pl. och Elystan Pl. - SOM JAG OCKSÅ SKRIVER OM I Tro, hopp eller kärlek?
Boken jag blev klar med igår.

Sydney House Hotel.
Rummet, åh vad fint, ett rum med utsikt och balkong, ifall ni vill sitta ute, sa portiern.
Såklart jag vill!

Breaking dawn och killar som kan ligga, eller inte.

Åhhhh! Jag ville att Bella skulle välja Jacob.
Lovar, jag förstör inget, alla Twilight-addicts vet ju att det är själva grejen.

- Bella blev vampyr, skrek LillaH så fort Starboy klev in i bilen.
- Men nu sabbade du ju allt, svarade han surt.
Han har inte sett, läst men det står på hans to-do-lista.

Så han vet inte att:
Bella SKA bli vampyr.
Hon VILL bli vampyr för att kunna inte-åldras med Edward i evigheters evighet.

Men för första gången i världshistorien ville jag vråla: Bella, do the right thing!
Välj den schyssta killen utan skruvade hang-ups.
Välj killen som både vill och kan ligga.

Det finns en massa människor som inte vill ha sex för att de inte kan.
Eller, de kanske kan, om de bara fixar att tala om det.
Så stilla, så långsamt.
Bara att det är skitsvårt och då blir alla ledsna och sen tar det slut för allt är så himla svårt.

I know, första gången var jag 17 och så väldigt kär.
Han hette Florian och lämnade mig när han inte kunde.
- Florian, vi hade kunnat tala om det. Hoppas att det löste sig.

PS. Vet ni hur lång tid det tog innan jag fattade att det inte var mig det var fel på. Edward är faktiskt schyst på det viset. Han snackar.

Skrivtips: Har inget, är för insnöad på hur satans lätt det skulle vara att skriva Twilight-sagan. Om man bara hade kommit på den så ...

Högerklicken på datorn är satt ur spel, här får ni hela länken till bästa låten:
http://www.youtube.com/results?search_query=så+stilla+så+långsamt&oq=så+stilla+så+långsamt&aq=f&aqi=&aql=&gs_sm=e&gs_upl=2034l6114l0l6367l21l20l0l15l15l0l192l658l1.4l5l0

Bosön, power to the people

Starboy aka Tonåringen är vidare i regionsuttagningarna i basket.
Flaggorna smattrade i vinden när vi rullade in på Bosön.
Inte ens kl 8 o innanför en radda fönster rullade cyklar förbi.

Oiii i magen.
Har aldrig varit här förut.
- Jag behöver nog äta en banan, sa Tonåringen.
Förväntan i luften. Här sker det absolut mäktigaste jag vet.
Människor testar sina fysiska gränser.

Finns det några?

Skrivtips: Äsch.

Kongomannens djungelhund var försvunnen

Uppäten av pygméer, trodde damerna i campen och sörjde i 3 dagar.

Grejen är att pygméerna inte alltid är glada och vill spela in filmer med Kongomannens mobil.
Ibland kommer de istället till lägret med pilbågar eller springer efter jeepen och kastar sig över den.

Stämningen i Kongo är lite upp och ner.
Ibland står hela klasser utanför Kongomannens tält och sjunger sånger.
Ibland, som nu när det är val i Kongo Kingshasa skriker 450 pers Go home big white musongo.

Men Djedje då?
Äsch, han hade bara blivit könsmogen och dragit till en tik längre bort i djungeln.
Väldigt hungrig var han när han när han kom tillbaka. Och trött.

Och ordningen är återställd, val eller inte. Alla är vi oss själva närmast.

Skrivtips: Har inget. Jag skriver som en galning och hinner inte tänka.