Skogs eller havsromantiker? Jag fick den frågan nån gång i en
intervju. Jag gillar båda. Åker skidor på isen, simma över fjärden. Fast
när jag var tjugotvå år och bodde i Florens var man tvungen att simma
med bröstplatta för att machosimvakten sa att det inte var snyggt om
tjejer fick för starka armmuskler. Jag slutade gå till den poolen och
sen åkte jag hem ganska snabbt för att italienska killar var vrålsnygga
men opålitliga och jag redan hade lärt mig italienska. När jag åkte
därifrån kastade jag ut italienska böckerna genom tågfönstret och lovade
att aldrig komma tillbaka. Dumt, man ska aldrig lova nåt man inte
tänker hålla och man ska leva om livet är en kärt.
Jag ska erkänna en sak – jag simmar ganska farligt. Sätter fart dit
jag vill och tänker inte på om jag orkar tillbaka. Det får liksom ordna
sig. Men om ni ser min son, Starboy the Teenager, så säg inget.
Till honom som är som en vallhund brukar jag lova att bara simma längs
med stränderna. Inte tvärs över fjärden så motorbåtar glider upp och
undrar om jag vill ha skjuts hem. Jag vill ju inte det. Jag vill vara
som mamman och Sally Bauer i Sara Stridsbergs Happy Sally, kvinnor som ville simma engelska kanalen. Det händer att jag blir människor i böcker jag tycker om. Kan ni också bli det?
/Lina
Lina Forss fortsätter att gästblogga även nästa vecka. Kolla in hennes senaste bok, Vem kan segla förutan vind?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar