Applåder.
- Åh vad skönt, du låter precis som Beppe Wolgers. Tusen tack för att du har delat med dig till oss.
Beppe Wolgers var en sagopappa i nattmössa som bodde med en massa dockor som gick på potta.
En gång hyrde vi och mostrarna hans hus på Dalarö.
Och jag?
Jag hade föreläst om Kommunikation med människan i centrum för Gävleaffärsnätverket Effect+. Ljuvliga människor.
Fullt ställ i baren till halv fem.
Fantastisk organisation.
Framtidshopp.
- Ja, sa nån annan och log glatt i lunchkön på Finlandsfärjan, man var liksom tvungen att hålla sig vaken när du pratade för att se vad som skulle hända på slutet.
- Är du alltid så där lugn?
På min filmskola i London liknade nån mig vid just Kristina Lugn.
Med en röst som man kunde somna till.
- På utsidan, log jag. På utsidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar