Vem fan kan segla förutan vind?

Vem kan segla förutan vind? Inte jag. Så kom den till sist. Nya boken. Tack alla, skriva bok det här året har inte varit lätt. Men nödvändigt, livsuppehållande.

Tack mina Marior för att inget hade varit utan er o det vet ni. Vara bästis med en tvättäkta drama Queen är inte lätt. Tack JerkaPerkaBrorsan o underbaraste LenaMaggan för att ni har gjort mitt liv möjligt igen, tack älskade ungar för att världen blir normal med er i den o för att era stormar blåst mina i lä älskade vackra avatarer, tack Pernilla för oändlig lojalitet o vänskap o kyssen, tack Carola o Lisen för morgonmessen som lyft nattsvart gryning från min panna o för SPÅGUMMAN!!!, tack coolaste Felle o Alex för inspiration o svar på frågor, tack Elli för mat o att du skruvade ihop våra nya sängar o bar Sascha o älskar mina barn, tack Björn för att vi är vänner, tack älskade Tina för att du har berättat mig igenom de allra värsta veckorna som var kvar innan allt fick bli bra, tack Bosse o Emma o Ubbe o Ellen o Janne för att ni för att ni har berett mig liv på Tårtan, tack Maggie Redaktör som FAKTISKT är den som har skrivit den här boken för att du står ur med Timmy som är jag, tack Ann på BC för att jag verkligen älskar dig, tack Lotta Bergqvist för att du är den skönaste förläggaren i stan. Tack Grand Agency för att ni talade mig ur att sluta, tack för att ni har lunchat mig o ringt o sett när jag har varit förtvivlat ledsen, tack för att ni vet att man inte släpper en människa då. Tack min idol Jessica på Mix Förlag för att jag har fått skriva den erotiska novellen o för att du tycker att den är så bra! Tack Bosse för Varulven o för ditt 12-stegsprogram med mig som människa. Tack alla alla alla. Pocketförlaget, Fd Bokhoran Jessica, mostrarna, alla mina mammor, alla ni som bäddat sängar till mig o berett mig bo. Tack alla andra som jag skriver om efterhand på Insta och Fb. Jag har inte glömt er!


Tack Leffe för kärleken o för att du blåste upp en bubbla av ro o gränslös glädje runt oss. Tack M för att du aldrig har släppt mig o hållit så hårt o alltid har vetat när bara du hjälper.
Nu får det bli som det blir <3

- Du är en räv, sa han och berättade om en räv han hade matat strax innan hon stal hans ena sko och försvann in i natten.
- Jag sparade den andra skon som minne. Det är flera år sen.

Det här är en vindlande historia, med mera S på slutet som Mix Förlag vill att det ska vara.
Det börjar bli dags att skriva färdigt.
Novellen som började såna här dagar i maj för två år sen.

Tillbaka till spågumman, hennes svar på min sista fråga när vi stod där i dörren och skulle gå.
- Och han den andra, när försvinner han?
- Han försvinner när den första flyttar ut. Du har redan träffat honom.

Så la hon in nåt mörkt också, så där som spågummor borde hålla mun.
Men två kort var så svarta.
Och jag vet, lite förbannelse för jag med mig.
- Men det blir fantastiskt sen. Jag ser så himla mycket kärlek.

Kanske måste jag vända på historien. Eller inte dra så höga växlar.
Men häxan i mig har haft rätt i flera dagar, trollat och gått an. Hittat det där svaret jag så länge sökt.

För hon sa det också spågumman.
- När du är där du skall vara kan du också se. Jag ska lära dig hur du ska göra.
Men du måste lova mig att inte gå runt och vara vidöppen för alla historier jämt.
Man orkar inte det.

Nä. Stänga intagsluckan där i hjärnan mer än valda stunder. Jag har gjort det nu.

Dags att byta grejer. Gav bort en nyckel, hängt halsen full av silverbrickor med ord.
Lina, Breathe, Exhale och Carpe Fucking Diem.

Och du, jag har din sko. 

Troschock

Öppna din dörr

Nä just det.
Jag tror inte på gud så det är därför jag konsekvent och demonstrativt använder litet g om HEN
- trots att min icke så smartphone jämt och självsvåldigt opponerar sig mot detta.
Jag tror inte på en katolsk kyrka som låter präster våldta småpojkar
jag tror inte på en påve som varit med om att tillåta tortyr
och jag tycker att väldigt mycket i bibeln är bullshit som går att motbevisa utan högskolebetyg.

Dessutom tycker jag att så kallade family values ligger till grund för en massa hyckleri i världen
när det bästa vore att kalla en spade en spade.

Och ja, jag svär. Skitmycket ibland. Jag tycker om att blanda honung med härsknad. 

MEN

Jag har inget emot er tro.
Jag har inget emot er.
Och jag skulle aldrig drömma om att kritisera att ni ger uttryck för er tro på era privata sidor,
i oändligt väna ordalag. 
För jag kan välja att läsa och begrunda, eller välja att inte låta bli.

OCH SÅ HÄR ÄR DET:
På min privata fb-sida där jag skriver om mina barn, till mina barn får jag skriva vad jag vill så länge det är ok med dem.
Min första och största lojalitet är med min familj, och mina vänner.
gud får jag vara hur förbannad på jag vill, med emfas och fula ord.

På min fb--sida får vi tryggt ge uttryck för åsikter och övertygelser utan oro för att det kränker någon.
För jo, jag är personlig på gränsen till privat, men det bjuder jag på.
Men mina barn, de är fredade.
Min kärlek till dem och deras övertygelser - wow! Till och med jag får slut på ord.

Så, från en lejonmamma med savanngula klor och raggig man:
Diskutera gärna mina åsikter på bloggen, men på fb unfriendar jag folk jag faktiskt inte känner som kritiserar takhöjden mellan mig och mina barn, i  inlägg till mina barn.
Swosh. 
Morr. 
Mina barn behöver nämligen inte tro på gud och svär de ibland så tycker jag att det är mindre farligt än vad de svär över.

Och vet ni, förmodligen är jag satanist, men det är en annan historia.

Mormors katrinplommonsufflé och andra berättelser

Lätta fötter gå med hunden
mot morgonsol på längtansfull kind
Ringa dig kom jag på mig själv att tänka
skratta bort en stund som gör dagen mild
Men du är inte min och lite tvär
Då kan man inte prata strunt

Igår, somnade stolt
hittat den jag en gång var
och nu: varannan vecka
(den andra hälften kan man äta kex och ost och bara måla naglarna säger de som har tränat i flera år
men det är en annan dikt)
 
Städat, tjatat, strukit, handlat fyra gånger, burit möbler, planterat blommor, inte fått ihop det där bordet
lagat mat i flera dar och ordnat fest för han den där som ville ha sin mamma tillbaka
Mammas förkläde, mosters råd i telefonluren, mormors katrinplommonsufflé som kronan på mitt verk

Nu får han åka
nu när vi fått tillbaka vårat oss

Befrielse som luft i mina lungor
var kom just den ifrån

Nu vet jag
Ingen sa längre:
Du gör för mycket
Ställ in
Varför ska du alltid ta i
Jag sticker ut en stund
och lät bli att hjälpa till
istället för att koka te

Inga fällda krokben
Upp till mig utan låtsaslek
Göra om göra själv göra rätt eget ansvar

Ungarna, flickorna, cyklar ut i vårkvällen till vilda fniss
Smitarhund
Tack grannen
Papporna, brorsorna, sönerna, kompisarna, tänk att nästan alla hade gröna tröjor
minnet som ett leende på mina läppar när jag skulle sova

Där kärlek finns blir det bra
skrev hon som tagit hand om våra liv

En förnimmelse när natten lägger sig runt mig
under täcket lyssnar jag till din låt
Ett vänligt komma-på utan sorgstänk i kanten
I fyra timmar har jag inte tänkt på dig!

Dina händer på mina höfter där vid diskbaljan eller spisen
din kyss på min hals när alla hade gått
Du skulle ha varit här bland oss
Det fanns faktiskt ett kvällssoldränkt hål där du inte stod.

Det är slut, det är slut, det är över nuuuuuuu, min kärlek lämnar diiiiiiiiig, jag är fri och jag förstår nu, sjöng hon framför spegeln så den sprack från kant till kant..

-->

Ibland skriver mina romankaraktärer små dikter i väntan på liv i nästa bok. Här är en från Timotej som hänger på Muggen igen, för första gången på länge:

En dörr

Skulle jag våga gå in sen världen blev livsfarlig

Ingen vet hur svårt jag sörjer dig

Men du kan inte äga alla mina platser!

Ändå,
varför skrattar ingen i hela världen lika lättsamt som du?

Samma kille i kassan

Jävlar vad han var snygg i fjol

Innan jag hade mött dig.

Nu har han bara snälla ögon

Och ett vänligt sätt.

Samma skum på tekoppen

Samma vårstros på Götgatan utanför

Vinterfula människor blir så himla fina,

när solen når ner till dem.

Samma ljuslyktor på borden, kanske likadana.

En gång släckte jag en eldsvåda vid bordet strax intill.

Den lyktan gick i kras mot stenhårt golv.

Amy Winehouse i högtalaren,

fast att hon är död.

Du var så söt att jag inte orkade dofta på våren

Din hud så len att jag bara ville ta på den.

Sommar

Du hade släppt av mig vid Gullmarsplan

Tänt en cigarett till mig

Givit mig ett skratt på vägen

För att du tyckte om att se mig le.

Jagade rädsla ur min håg

Ensamhet ur din dag.

Sorgen nådde inte dina ögon den gången

Du hade sovit nära, mitt jag intill dig

För första gången.

Lycka som röda lyktor mot natthimlen

Såna hade du köpt till oss.

Jag köpte jordgubbar och fick ont i huvudet

Behövde sitta av mig en liten stund

Ställtid

Från dig till allt det andra

Din skjorta fladdrade vit i vinden

Vad tjänar det till att minnas det.

Nu vänder jag i omvänd riktning,

tänker jag och tappar tårar i tekoppen

Från oss till det som ska bli jag.

Besöker brottsplatser för att lämna nya ledtrådar

fastän ingen ännu riktigt vet vad de ska leda till.

Skapar nya minnen till när de andra suddas ut

Ska släppa taget om de vi var

Inte dem vi blev

Ibland går det så

Nu gör jag det.

Här vill Timotej avsluta med något trivialt som En svala gör ingen sommar eller Hon dansade en sommar men som hennes skrivcoach måste jag direkt avråda från sådana schabloniseringar. Möjligen kan hon få lägga till ett litet viskande:

Gone baby gone

Citat Dennis Lehane