- Linaaaaa, hördes en myndig stämma över nejden.
Ni fattar, jag är lilltjejen här i gänget.
Sakta vänder jag mig om. Tippar ner solglasögonen från skallen, ner framför ögonen.
Jamen, nåt skydd måste jag ha.
- Du har lagt dina löv i fel kompost. Den där är vår.
Nu vet jag hur det blir krig. Och som i Hungerspelen.
Jag lutade mig ner för att plocka upp allt det feliga.
- Men du kan låta det ligga kvar nu. För den här gången.
Nix. Aldrig. Glöm det. Den som står i skuld är inte fri.
- Jag flyttar på det, sa jag.
Så bytte jag sida, till framsidan.
- Vi är borta hela sommaren, så du får klippa vårt gräs. Annars blir det helt vilt.
Som jag då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar