Teve i mitt arbetsrum

"En författarvardag, det vill vi filma. Vi hade 600 000 unika tittare i december."
Visst tänker jag där jag sitter naken i sängen och äter tårta. Och räknar mina grattis.
92 just nu och klockan är 12.15. Barnen tycker att jag är den fånigaste människan de har träffat.

Läser en tonårsbok om att dö om och om igen, bara det att man får en chans att göra det på nytt vis varje gång. Eller inte själva döendet men sista dagen. Inga regler.
Resten får du ta reda på själv av Lauren Oliver.

Jag skulle fastighetsdeklarera idag, det skulle jag förra veckan också men nu är det ju min födelsedag. Känner igen mig i boken. Jag har också gjort det här om och om igen.

- Ja, svarar jag på tevefrågan. Kommer jag att behöva bada bollhav och visa er uttagskvittot från min bankomat?

De kan komma när jag har gjort färdigt deklarationen, tänker jag. Om två veckor.

"Fint, då bränner vi ut till dig klockan 13 imorgon."

Vaaaa??? Nu tänker ni att jag ska tänka på städning. Eller på lunchen med Douglas Foley som jag har bokat om 3 ggr redan. Men vad tänker jag på?

Såklart rätt svar är mitt hår.

Literary Death Match

Har alltid velat hoppa upp och ner som en hysterisk tonåring i en amerikansk teveserie när nåt kul hamnar framför mina fötter.

Och jag skrek JAAAAA, det gjorde jag, innan jag ens hade läst färdigt hela inbjudan till LDM.
Bara det att agenterna frånsade sig allt ansvar för om det här var ett bra karriärmove (mina ord) fick mig att tända.
Säkert visste det att min elastiska gränsdragning skulle släppa helt och Lina le.
Fint, tack Grand!

LA till Sthlm. Den stora världen i den lilla.
"Stockholm is this perfect little place where nothing is for real" skrev jag till producenten Todd Zuniga som för övrigt är majestätiskt galen.

"Nothing great was ever achieved without enthusiasm." — Ralph Waldo Emerson. I love that quote as it's driven LDM for years, and your enthusiasm is refreshing and brilliant, skrev Todd i retur.

Lovely, för att använda en anglosaxisk underdrift gångbar i alla lägen.

Det kan vara början till slutet, public shame.
Read all about it!

Ostbågar i badkaret under ännu en hård dag på jobbet, med MM

Vad vi stirrade. Ingen skämdes. Var alla där hennes polare från Västerås?
Den paranta damen i leopard och guld som bodde på hotellet, samma som min pappa brukar bo på förresten, vi som snöt åt oss fullproppade goodiebags ifrån sängen ihop, hon var iaf det.

Och arrangören hade nerverna på spänn och talade lite otrevligt till varandra. Äsch, bitchigt. Det ska jag med bestämdhet ta med i en bok.

Och där stod hon, MM. Skyhöga klackar, smala ben, hårextensions. Ni vet, the look.

Det var nåt väldigt vänligt och trivsamt där i hennes närhet. Kvinnan är en produkt och ofarlig som ett lamm tror jag. Tänkte tränga mig fram för att bli fotograferad med henne men varför, liksom?

Istället fotograferade Expressen mig. Och jag de runt omkring. Och tänkte att i en svit på Hotel Stureplan med ett badkarl fyllt med ostbågar ska jag förlägga en scen.

Så blir litteratur till, ibland.

Sminkas, plåtas, mingla. Hård dag på jobbet.

Fotograferingsdax på Mocco och mingel med Maria Montazami

Omslagsbilder, morgonsoffor, prime-time-teve, kulturbilagor, mittuppslag, kvällstidningar - jag har gjort det mesta och blir aldrig nervös.
Men ändå vaknar jag och vet inte var jag är och vart jag ska.

Jo, till Mocco, där vi ska plåta pressbilder för förlaget. Åkte min första bältesfria Porschefärd i livet dit, nä, till huset intill på Nybrogatan. Och jag återvänder alltid till brottsplatsen.

Tror att jag ska hitta alla svaren där jag en gång bodde, eller så blir jag bara trygg.
Minnen från tiden vi lekte mamma-pappa-barn.

Men nu, sitter här i behå och underklänning och blanka blå Frogpearls och undrar hur det ska gå.
Vet att höger sida med luggen på är min bästa men glömmer alltid det.
Är fåfäng men lägger mig sällan i bilderna.

Anyways, nya kläder och off to Make up store i Sickla, sen blir jag fin.

Efter ska jag läsa en bok för nästa veckas Prosa & Marmelad och mingla med Maria Montazami på Hotel Stureplan tror jag.
Spana in hennes väskor och smycken.
Gillar tjejgrejer.

Sunny side up!

Dagens låt

Lyssnar. Oändlig repeat.
Bombar skallen, bombar hjärtat.
Skriver. Monoton språkredigering. Klickar på okej, okej, okej.
KBT

Marlon Roudette New Age

Homo, hetero, bi?

Äntligen vill jag saker igen!

Sanningen: jag har varit kvävd, nästan död.
Inte haft lust till nåt, inget mer. Allt har varit navelskådande skit och hopplöst utan mening.

Men nu, sitter i sängen, har knappt gått upp, klockan är eftermiddag, läser buntar av gamla tidningar
- och jag vill gå på allt, läsa allt, lära om allt, relatera till allt!

Fixa fest, ordna kidshappening på Palatset för att jag har hittat en genväg in,
skriva den där boken.
Fågel, fisk OCH mitt emellan.

Lämning i maj, hoppas att det är den sista. Bokar skrivarresa med min Maria till solen.

Glömmer det där om att jag är en bluff.
Tror på vännerna och släktingarna och agenterna och förlagen och barnen och som säger att jag inte är det.
Till och med Kongomannen ska jag börja tro på vid väl valda tillfällen.
(Inte när vi grälar om Thatcher dock. Eller bergsgorillor.)

All den där snön har fallit som jag har längtat så efter, den ligger så fint på plats i mina skidspår. Ok, det blir nog inget Vasalopp för jag är sjuk varannan dag och nu drar Kongomannen ut i världen igen och hur ska jag hinna men ändå.

Snart fyller jag 45. Då jävlar!

Snart kommer den, filmen på världens bästa ungdomsbok Shoo bre

AW med vännerna hos Skugge, Skugge & Co's showroom. Lånade pärlor till PR-plåtningen på torsdag.
The one and only författaren Varg Gyllander, coola musikern Alex Hummingson som lever drömliv i NYC och LA, sköna Anna von Schéele på A nice noise, min idol Linda Skugge

Snögirlanger!

Vad gör egentligen en författare när boken är skriven?

Fellefjonkan i sitt café

Morgongräl med min man, rusade ur bilen vid Grand Hotel.
Iskall solskenspromenad runt Nybroviken,
te på Riddarbageriet, där Denise inspirerades till att skriva Baristas?

PR-möte

Taxi

Agentlunch

Ny promenad med snabbsamtal till min Maria om Ashton Kutcher. Äh, skojade bara.
Vi talar aldrig om Ashton Kutcher men Tonåringen tror det.

Eventmöte med Skugge och marknad i Bonnierhuset, vi ska göra Bokcirkeln Prosa & Marmelad ihop.

Smygläsning av Tro, hopp eller kärlek? utlovas, och Lauren Olivier.

Fast vi talade mycket om katter och Harry Potter också. Eller mest.
Jag vill se ut som Linda Skugge.

Fika med FelleFjonkan med cash i plånkan på Berghs School of Communication,
köpte nya skor, erkände skomissbruk,
debriefade med Kongomannen som åter har landat på jorden,
såg The Descendants.

OMG - The Decendants. Bättre blir det inte.
Inte förrän jag skriver sån dialog är jag klar.

Baskethall på Lidingö, skötte mejlen, tillbaka på Värmdö - snökanonen har varit här!

Röda soffan, Tonåringen misshandlar mina tår.
Tonåringar visar kärlek lite annorlunda än gulliga småungar och så luktar de sämre ibland.
Men fina är de.

Nu kraftmäter Kongomannen och Tonåringen sig mot varandra.
Pappan tror fortfarande att han är starkare. Rörande. Framtiden är nu.

Och nu är teven och LeBron James. Vilken bra dag!

Berghs entré

Innerskor att laga mat i.

Kungsgatan