Elefanter och andra samtal

Bildtext: Här skulle det vara en bild på en elefantunge, men vi kom inte fram. Och från vad jag hört grät den räddade ungen efter sin döda mamma och då hade jag också dött av sorg. 

Sen skulle det vara en bild på en sköldpadda men han ville inte. 

Samtal mellan mig och Vinnie i receptionen:

- Snälla, kan ni beställa en taxi åt mig för jag ska åka och köpa en elefant. 

- Adoptera en elefant, Lina. Du ska adoptera en elefant under ett år. 

- Det är en elefantbebis, har jag tur är den så liten att den får plats i handväskan. 

- The elephant gets to stay at the shelter for a year, you get a picture.

Samtal mellan mig och Mohammed, Gamemaker:

- Vill du ta långa rundan i Safariparken idag, eller bara se alla djuren at the Orphanage? 

- Hur lång tid tar det? Jag måste skriva på min bok innan solen försvinner. I Sverige är det enda viktiga att man kommer hem brun. 

- Det är inte säkert att du får se alla djuren i stora parken. De kan ligga och sova. På Orphanaget har du dem rakt framför ögonen, i stora inhägnader. Där bor de övergivna och skadade djuren. 

- Då tar jag The Western Quick Fix, sa jag. 

- Africa in Thirty minutes alltså, log Mohammed. 

- Africa in Thirty Minutes. Mosquitos har ni ju redan på hotellet. 

Samtal mellan mig och Francis the Driver, när han väl hittade mig utanför Westgate mall (ja, där de sköt för två år sedan):

- Har du väntat länge på mig?

- Vad är länge för dig?

- Vad är länge här?

- Ingenting är länge här. There’s always tomorrow. 

Och lite senare:

- Are you done with your shopping now then? Until tomorrow at least. 

- Jag vill aldrig mer gå i affärer, jag vill se lejon. Jag tror att man kan krama dem. 

- Det är bäst att se så många vilda djur man kan medan man lever, svarar Francis efter en stund. När man är död hinner man inte mer. 

Sen skrattar han jättelänge. Jag med. 

- Så vad tycker du att jag ska göra här i Nairobi? frågar jag när vi lugnat oss. 

- Det vet väl inte jag. Det avgör du. Thank you very much M’am. 

Vi åker förbi all sköns business längs vägarna. Blomsterförsäljare, snickare, cykelmekaniker, palm och buskbutiker. 

- Vad gör folk när de ska stänga för dagen? Lastar de upp sakerna på en lastbil och kör hem?

- Oh My Good Miss Lina, you cant do that. You cannot take it with you. You just leave it and go home, until the next day.

- And no one steals it? In Sweden someone would destroy it. 

Francis vänder sig om.

- Really? We have police here. Some of them work at night. You cannot take things with you when you go. 

Inte ens elefantungar.