Solnedgång över Venice Beach. Kanske dit jag ska åka idag?
Tar fram mjölken ur kylskåpet, ställer tillbaka den igen. Gröten ser ännu äckligare ut än vanligt, trots de fina små bären som jag gömt i den. Dagen till ära la jag dem under havregrynen. Visste från början att nä, jag vill inte ha.
Orkar inte lyssna på radion.
Stirrar på skärmen. Skriva? En bok?
Inte det heller. Fast jag måste. Det borde vara olagligt att ha så mycket att göra. Har försökt att inte sova för att hinna med.
Och ändå är jag glad, nästan jämt. Varför, för att jag är hjärnskadad?
Men inte idag. Tackade just nej till en lunch på ett segelfartyg där deckarförfattaren Ann Rosman kommer att berätta om sitt seglar och författarliv på Marstrand. Det låter salt och friskt och vackert.
Jag älskar Marstrand. En gång var jag på en bal på Såsen (Societetshuset). Var 19. Var kär i en kille, gjorde ALLT i ett tornrum med utsikt över det åskgrå havet och de mjuka klipporna. Inte för att han nånsin hördes av igen. Dagen efter gick jag och min hund Leffe runt hela ön.
(Leffe var en korsning mellan en tibetansk vattenråtta och en norsk tiger. Han är med i Vildängel och jag har honom tatuerad på min axel men det är en annan historia.)
URST har Niklas lärt mig att det heter i böcker/film. Unresolved sexual tension. Så fort berörda parter har legat med varandra är spänningen borta. Men jag gillar Marstrand ändå, kanske ännu mer just därför.
Tillbaka till gröten. Äta, skriva ett kapitel, gå på agentlunch och tänka framåt och kreativt.
Jaha.
Another day in paradise
Och kolla Urban Dictionary, coolaste stället att hänga på.
