Grannhäxan förvandlades till god fe, när hon tvingades till att le.
Jag är en radhusmara med fjäder i hatten, rullar runt bland alla skratten.
Vad vi båda vann är slut på trams.
Nu ska väl alla bara vara sams.
Visst?
Ok, jag erkänner, jag spelade inte helt rent.
Med list kokade jag brygd när det började bli för sent.
Låtsad martyri och storm på känslor som var äkta.
Ville fegt helst fly och inte fäkta.
Men eftersom det inte är slut förrän allt som det ska, eller hur de nu sa -
med ett fint nymålat plank mellan oss slipper ni se
- att min gloria hamnat lätt på sne.
Jaja, kom sommar, kom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar